Julmust och julgröt. Så länge de två sakerna finns kan jag hantera vintern. Det krävs njutningar av det slaget för att skrapa rutor och gå ut i tolv minusgrader en måndagmorgon.

Orup har släppt ett nytt album. Det är väldigt mycket Orup. Jag tycker om det. Låtarna är överlag mycket starkare än på de få album han släppt som soloartist de senaste 15 åren.

Är Wikileaks bra eller dåligt? Kan människan hantera total öppenhet i alla frågor? "Det var bättre när man inte visste allt", sa en bekant till mig i slutet av 90-talet. Han skulle ha vetat vad som väntade drygt tio år senare.

Di Leva är fortfarande den som håller högst nivå i Så mycket bättre. Christer Sandelin är fortfarande den som står för motsatsen. I efterhand har det kommit fram varför, och för Sandelins skull hoppas jag det löser sig.

Igår lovade jag min yngste(?) läsare Morgan att visa en bild på en ung skidåkare. Jag håller vad jag lovar. Här är en bild som visar en Magnus Stålberg som fortfarande tyckte vintern var toppen. Av spåren att döma nosade jag redan då på den helt okända skejttekniken. Notera även att jag körde utan handskar.


{gallery}bloggbilder/101129{/gallery}

Jag trodde inte på Mona Sahlin som partiledare. Hennes avgång var en tidsfråga. Hon kan däremot definitivt inte ensam lastas för Socialdemokraternas minskade popularitet i Sverige. Valet av henne var snarare ett bevis för hur illa ställt det var i partiet.

Nu blir det intressant att se vad som händer. Vågar Socialdemokraterna låta ärlighet gå före tradition och modernisera politiken? Om man inte vågar göra det är det kört. Man borde ha gjort det efter valet 2006. Gör man det inte nu, ja då tror jag att Socialdemokraterna är ett parti i marginalen om tio år.

Det finns många personer i partitoppen som måste ta sitt ansvar och träda åt sidan nu. Om dessa personer istället väljer att försvara sina platser med näbbar och klor sätter de sig själva före partiet. Hur många är beredda att svika partiet på det sättet? Jag har en känsla av att det finns några stycken som är beredda att göra det, men jag hoppas att jag har fel.

Nu laddar jag för Milanoderbyt och jag hoppas få se en Zlatan i högform.

Soluppgångarna är vackra just nu och igår när jag kom till jobbet hämtade jag kameran direkt. Slutresultatet blev ett "flyttkort" som går att se på Gobolitos blogg.

Imorgon åker jag och Carin ner till Stockholm för att se Lissie på Debaser vid Slussen. Det ska bli riktigt kul att äntligen få se Lissie live.


Fika på jobbet, med många runt bordet. Jag hade glömt hur uppfriskande det är. Förra måndagen gjorde jag första arbetsdagen i våra nya lokaler som ligger i Gamla Brandstation i Falun. Därmed var det också premiär för att fika med andra. Jag konstaterade att det var åtta år sedan senast. Vintern 2002 var senaste gången jag hade ett jobb där jag fikade med flera stycken. Inget ont om min kollega Markus, men på två blir det inte så kreativa fikapauser efter en tid.

Tack vare en av förra veckans fikastunder tipsades jag om en SVT-dokumentär som handlat om Obamas fotograf. Den dokumentären var den bästa på länge. Se den.

Jag har väldigt höga förväntningar på den nya Cornelis-filmen.

Så mycket bättre fortsätter att vara det bästa på teve just nu. Petra Marklund fortsätter att imponera. Di Leva fortsätter att visa sin storhet. Christer Sandelin fortsätter att göra så att jag hela tiden skruvar på mig i soffan.

Jag gläds alldeles extra idag. Min gode vän Jerker vaknar upp som svensk mästare. Jag tyckte så synd om honom förra året när AIK tog titeln. Nu får han känna hur det känns. Grattis till Jerker och "di blåe" - det gjorde ni bra!

Den nya boken om Carl XVI Gustaf har diskuterats flitigt. Jag har inte varit särskilt delaktig i den diskussionen. Däremot såg jag Kungens komiska presskonferens i älgjaktsskogen. Där stod han utanför en stuga och berättade att han inte läst boken. Det har han såklart inte gjort, men man kan vara säker på att minst en i hans stab läst den - flera gånger. Rådet som gavs efter det var att inte kommentera boken vidare. Kungen berättade att han "pratat med drottningen". Man hade bestämt att vända blad och gå vidare. Går det att vara tydligare än så när det gäller att bekräfta det som står i boken?!

Jag var på bio i söndags och såg New York I love you. En charmig episodfilm med lite oväntade vändningar. Filmen visades på Bio Smultronstället i Falun som drivs av den alltid lika glade Torbjörn Lindqvist. Att möta honom ger alltid ny energi och hopp. Han är en sann filmentusiast med ett stort kunnande. De filmer han visar får sällan chansen på Faluns stora biograf och det vore verkligen roligt om fler hittade till Thorbjörns bio. Börja med att besöka Bio Smultronstället på Facebook. Där finns kommande filmer och andra filmälskare.

Två omedelbara reflektioner från lördagens upplaga av Så mycket bättre: Di Leva är en modig artist med en enorm låtskatt och September får sitt breda genombrott i och med programmet.

Vi på Gobolito sitter numera i nya lokaler på Gamla Brandstation i Falun. Utan tvekan ger det en kreativ kick med likasinnade runt omkring.

Grannen i Beck är en redan klassisk svensk filmkaraktär. Jag älskar honom men tycker likväl att det blir lite obegripligt när han stoppas in i handlingen på märkliga ställen. I den senaste filmen Levande begravd blir kontrasten mellan humor och allvar så stor att Beck framstår som en komedi mer än ett kriminaldrama. Om det är ett medvetet grepp är det aningen obegripligt.

Bert Karlsson sa en gång (och jag är inte säker på att det var han som kom på det): "Det är inte svårt att bli rik. Det svåra är att bli rik och ha ett gott samvete kvar". Fråga vd:n på telemarketingföretaget Pool Media som lurat tusentals företag att de skänkt pengar till Hem och Skola när 80% av deras bidrag gått rakt ner i fickan på Pool Media. Under två kampanjer förra året ringde Pool Media in drygt 42 miljoner. Bidragsgivarna trodde att de skänkte pengarna till Hem och Skola. I själva verkat gick nästan 34 miljoner till Pool Media. Utan att skämmas satt Pool Medias vd och tyckte det var okej. Han tyckte det var okej att blåsa företag. Han tyckte att det var okej att snylta på Hem och Skolas goda rykte för att tjäna sig en rätt rejäl hacka. Så stolt han måste var varje gång han lägger huvudet på kudden. Du kan läsa mer på Uppdrags gransknings hemsida.

Sedan är det Sofia Arkelsten. Hon är tänkt att bli vår statsministers högra hand. Dessvärre har hon visat en sådan brist på omdöme att det skulle förvåna mig om Fredrik Reinfeldt inte väljer en annan person till jobbet. Vi gör alla våra val. Arkelsten har gjort sina. Problemet är att vi ibland gör felaktiga val. Om vi inte ens inser det i efterhand, ja då kan det få konsekvenser. Det är uppenbart att Sofia Arkelsten inte tycker att hon gjort fel som låtit sig bjudas på resor av företag och organisationer. Hon tycker inte heller att det är fel att sitta i en bolagsstyrelse. För ett land är det knappast bra att statsministerns högra hand har ett så dåligt omdöme. Det tror jag att Fredrik Reinfeldt redan har insett.

Jag har fyllt år och blivit 40 år stor. Den stora festen får vänta till våren, men en mindre och väldigt trevlig tillställning anordnades för mig på lördagen. De närmaste i familjen var på plats och det åts, dracks och skrattades gott. Jag är väldigt glad att alla kom. Många fina presenter blev det dessutom.

En present jag gav till mig själv fick jag i torsdags när jag tillsammans med gode vännen Stefan såg Jill Johnson i Falun. Vi värmde upp med en öl på O'Learys och var tidsoptimister vilket gjorde att vi kom in i salongen några sekunder innan Jill skulle komma in. Vi hann precis sätta oss, sedan kom hon. Redan efter en låt insåg jag att jag borde ha gjort något som jag inte gjort innan vi gick in. Behovet gjorde sig påmint i 40 minuter innan jag till slut inte fixade att sitta kvar utan var tvungen att hitta en toalett. Vi satt längst in mot mixerbordet på översta raden. De som reste sig gjorde det med ett leende och jag fick lätta på trycket. Dessutom var jag inte ensam. En arbetskamrat till pappa satt på samma rad och passade på att göra mig sällskap.

Resten av konserten blev en ren njutning. Efteråt signerade Jill skivor, poserade och var trevlig mot alla. Ett bra fototillfälle som jag inte missade.

{gallery}bloggbilder/101007{/gallery}

Jag har haft ett par väldigt underliga veckor som i huvudsak präglats av en högst ofrivillig översvämning. Bortsett från att den var både onödig och synnerligen uselt hanterad så har den inneburit en väldig massa krångel. Framför allt har den tagit en massa energi. Jag trodde inte jag hade någon kvar, men jag blev överbevisad.

Sviterna efter ett översvämmat källarförråd är fortfarande kvar. Sakta men säkert kommer ordningen tillbaka. En stor anledning till det är att jag helt enkelt kastat bort väldigt mycket. Det som är kvar tänker jag vara extra rädd om. De närmaste dagarna tänker jag dock vara mest rädd om mig själv.

Det rör upp en hel del känslor att gå igenom gamla saker. Att göra det tillsammans med en oro att de blivit förstörda ger en väldigt emotionell resa genom minnen. Jag har inte gjort den resan utan att påverkas. Oj, så mycket jag tänkt och känt de här veckorna.

Ett litet tips om du gästar Falun: besök Bishops Arms. Konceptet finns runtom i Sverige. Här i Falun har man dessutom den goda smaken att spela Jellyfish.



 

Mitt golv är täckt av minnen. Det har varit översvämning i källaren och mitt förråd drabbades. Kartonger och annat som stod direkt på golvet drog upp vatten som tepåsar. Räddas det som räddas kan. Därför ligger det saker på tork nästan överallt i min lägenhet.

Det var framför allt tidningar som drabbades. Många av tidningarna hade jag ingen aning om att jag sparat. Kalle Anka och Buster. Oj, så många minnen. Tidningarna är från sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. En bild på Glenn Hysén när han var yngre än vad sonen Tobias är nu. Tiden har onekligen gått, men tidningarna är kvar. Jag ska plocka med mig en till sängen och minnas lite.

Det första avsnittet av den hajpade serien The Event har sänts i USA. Jag har sett det. Ett spännande inledande avsnitt, men slutet antyder att det här blir en serie som tänjer på gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Jag ska se ett avsnitt till och avgöra om det är värt en fortsättning.

Lite kort också om valets efterdyningar. Skulle Miljöpartiet välja att samarbeta med Alliansen så känns det som att gränsen är nådd. Det som sägs måste gälla. Annars ska man inte säga det. Så enkelt är det. Visst, man kan ändra sig i livet, men inte sådant man sagt för att bli vald, och därmed fått ett förtroende att förvalta.