Vinnaren av TV3:s musiktävling True Talent får en miljon kronor. Det är nog tur för vinnaren, för någon karriär kan det bli svårt att göra. Tittarsiffrorna har hamnat under 100.000 personer nu. Lite bättre ser det ut när det gäller programmets veckofinal som visas på söndagar. Då tittar i alla fall 225.000 stycken, enligt MMS.
SVT:s svenskadanska satsning Bron hade nästan en miljon tittare när det första avsnittet sändes. Rätt många skrämdes nog bort av den kvinnliga huvudrollskaraktären. Det var synd. Serien har tagit sig rejält och är just nu en liten höjdpunkt i det lilla tv-tittande jag ägnar mig åt.
Jag väntar på en dvd som är på väg till min brevlåda. Här är ett smakprov:
Redan när jag såg den första trailern till Pengarna på bordet tyckte jag att idén var genial. TV4 hade kommit över ett koncept som på enklast möjliga sätt skulle fängsla och fascinera. Frågesport-tv på ett nytt sätt. Men så kom det första programmet, och nu ska jag vara snäll. Jag nöjer mig med att konstatera att de tävlande är annorlunda. Först hoppades jag att det var en tillfällighet. Det var det inte. Varje nytt par som äntrat spelplanen har betett sig som de som gallras ut redan i kön när man plockar deltagare till tv-program. I Pengarna på bordet får de dock plats. Jag förstår det inte.
Att göra en höna av en fjäder känns som en underdrift när man ska kommentera vårens nyhet om Ingmar Bergsmans DNA och att han skulle vara en "bortbyting". Nu visar det sig att DNA-provet var ett jättemisstag. Det var en labbteknikers DNA-profil som man hittat. Ett hundra procent icke-nyhet alltså.
Musiken. Jag har verkligen varit usel på att vårda låtidéer och musikalitet de senaste tio åren. Efter år av "Jag ska ta tag i det där"-snack, fick det vara slutpratat förra veckan. Från ord till handling. Numera är min gamla trotjänare Yamaha V50 sammankopplad med dator och programvaror. Det ska bli musik av det, är tanken. Inte bara snack.
Hösten sjunger på sista versen här. För två veckor sedan tog jag en promenad med kameran och fångade hösten med Fotograf Magnus Stålbergs ögon.
Södertälje SK är inte hockeylaget på allas läppar i år heller. Mellansäsong är bara förnamnet. Eller kanske blir det flera - mellansäsonger alltså. Efter fyra omgångar av NHL känns det istället som att New York Islanders blir mitt hockeyglädjeämne i vinter. De har börjat lika starkt som förra säsongen - innan det rasade fullständigt. Det vore skoj om det bar ända till slutspel den här gången.
Svenska Dagbladet blev först i media med att berätta om ändringen på riksdagens hemsida. Jag skrev om ändringen igår och även om den är en detalj i det stora hela är den likafullt aningen märklig.
Jag tar med mig en sak från den gångna veckans hysteri kring Håkan Juholt: Det totala ointresset från många att bry sig om fakta. Jag förstår att det finns ett gäng människor som har ett intresse i att sänka en partiledare. Det finns uppenbarligen också väldigt många som vill att han ska ha gjort fel. Sakargumenten finns inte kvar, men det spelar ingen roll. Man vill helt enkelt inte se vad som faktiskt hänt. Det är mer intressant att hänga kvar vid något som bevisligen inte stämde. Vad säger det om det samhälle vi lever i? Är det så att vi hellre friserar verkligheten så att den blir som vi vill? Ingen vidare verklighet i så fall.
Det började som ett misstag. Så långt stod jag på Håkans sida. Sedan kom det mer uppgifter. Fler misstag? Sedan ytterligare saker som antydde fler felaktigheter - och fler misstag?
Jag tillhör den förlåtande skaran. Misstag gör vi alla. Vi måste få göra det. Det är omänskligt att inte göra fel ibland. Jag tycker till och med att man kan få göra fler misstag. Men det finns alltid en gräns. Om de uppgifter som nu grävs fram om Håkan Juholt stämmer så är gränsen passerad - med råge.
En intressant detalj, som jag inte sett någon journalist uppmärksamma hittills, är att den sida på Riksdagens hemsida som beskriver reglerna för övernattningsboende ändrades i måndags. Vad som ändrades framgår inte. Juholts advokat hävdar att det inte finns nedskrivet några regler om hur man gör när man är två som delar på en bostad. På Riksdagens hemsida finns en sådan beskrivning. Frågan är om advokaten läst dåligt, eller om den beskrivningen kommit först efter att Juholt-affären drog igång? Det är ett uppslag för en nyfiken journalist.
Sedan är det en annan sak att opinionen i många fall inte tillåter misstag. Det är det som gör Juholts situation så knepig. Vissa gör märkligheter och klarar sig. Det finns de som gör extremt underliga saker och kommer undan med det. Jag tror inte att Håkan Juholt kommer undan. Misstagen blev för många. Det, i kombination med att så många vill fälla honom, kommer att avgöra saken.
I botten av allt detta finns media. Har man gjort sitt jobb ordentligt den här gången? Är varenda sten vänd, eller har man bara vänt på dem som kan förstärka den story som är grunden till hela Juholt-affären? Det finns många tveksamheter i det som skrivs. Jag har ingen möjlighet att kontrollera allt. Det jag tycker är mest underligt är att man använder ordet "fusk" direkt. Har man automatiskt gjort sig skyldig till fusk så fort man gjort något fel? Finns utrymme för att göra fel? Och kan man göra fel om det inte finns något rätt? Det finns de som hävdar att det inte finns några tydliga regler. Har någon kollat upp om det stämmer?
Jag har skrivit om det några gånger tidigare, både om vad det är för pengar svenskarna handlar för och varför dyster ekonomisk historia alltid upprepar sig. Nu tänker jag göra det igen. Anledningen är att forskaren Jan Kallberg varnar för boprisras.
För mig är det svårt att förstå strutsekonomin. Jag förstår att enskilda personer "går vilse". Det är lätt att göra. Däremot undrar jag hur ett samhälle kan tillåta banker att låna ut så frikostigt som sker i perioder. Utan att vara i närheten av ekonomisk expert så dristar jag mig till att gissa orsaken: Bankerna behöver aldrig ta ansvar för sina handlingar. För så är det väl? Finns det någon enda person som fått rätt mot en bank? De rådgivare som föreslår personer med mindre än ett år kvar till pension att satsa sina pengar i högriskfonder - hur kommer de undan?
Nu ringer varningsklockorna igen. Som bekant har jag väntat på det. Kommer någon att lyssna den här gången?
Jag har semester. Ser man till uppdateringsfrekvensen på bloggen skulle man kunna tro att den pågått hela året, men så är det inte.
Sommartid betyder bröllopstid. I år fotar jag flera bröllop och det senaste var i lördags. I vackra Evertsberg bjöd vädret på en fantastisk utsikt från Boggberget. På Facebook finns några bilder från lördagen: www.facebook.com/bilderavmig
Vi har alla ögonblick som blir minnen för livet. Vissa blir starkare än andra. Några få etsar sig fast så djupt att de alltid framkallar starka känslor. Idag är det på dagen 25 år sedan jag och tre kompisar tog tåget till Stockholm för att se Queen spela på Råsunda. Mycket större än så blir det inte i en 15-årings liv. Så här i efterhand vet jag också att det här blev mycket större än jag förstod då.
Allting började med att jag såg i tidningen att Queen skulle komma till Sverige. Jag tror det här var i slutet på 1985. Queen hade varit ett band på nedgång men i samband med Live Aid-galan tidigare på sommaren hade de fått en pånyttfödelse. Det skulle bli Europaturné. Premiären placerades i Stockholm. Givetvis ville jag dit.
Det fanns dock ett litet problem. För det första var jag bara 15 år. För det andra var Queen inte så heta bland 15-åringar. Det krävdes lite övertalning för att få med mig några.
Fyra stycken blev vi och på lördagsmorgonen den 7 juni steg vi på ett tåg på stationen i Falun. Det var första gången jag åkte till Stockholm.
Resten är historia. Jag fick se en av rockhistoriens giganter. Freddie Mercury var på ett strålande humör trots gråkall luft och regn. Vi stod under tak, snett mittemot scenen på ena långsidan. Jag minns det som igår.
Och allt började ett knappt år tidigare, med Queens numera klassiska spelning på Live Aid:
Den är här nu. För nästan ett år sedan skrev jag ett inlägg om de galna måsarnas tid. Den texten är precis lika aktuell även i år - tyvärr. Fiskmåsar är helt okej. Problemet är den period som nu pågår, där de med näbbar och klor ska försvara sina bon. Attackerande måsar som med kamikazeliknande skrik dyker ner mot mig när jag passerar är utan tvekan harmoniförstörare.
Igår såg jag att det är knappt två veckor kvar till Jens Lapidus tredje roman släpps. Den här gången blir det en fortsättning på Snabba cash. Det blir intressant att se om den storyn håller för att göra en bok till på.
Sida 4 av 85
