Jag trodde inte på Mona Sahlin som partiledare. Hennes avgång var en tidsfråga. Hon kan däremot definitivt inte ensam lastas för Socialdemokraternas minskade popularitet i Sverige. Valet av henne var snarare ett bevis för hur illa ställt det var i partiet.

Nu blir det intressant att se vad som händer. Vågar Socialdemokraterna låta ärlighet gå före tradition och modernisera politiken? Om man inte vågar göra det är det kört. Man borde ha gjort det efter valet 2006. Gör man det inte nu, ja då tror jag att Socialdemokraterna är ett parti i marginalen om tio år.

Det finns många personer i partitoppen som måste ta sitt ansvar och träda åt sidan nu. Om dessa personer istället väljer att försvara sina platser med näbbar och klor sätter de sig själva före partiet. Hur många är beredda att svika partiet på det sättet? Jag har en känsla av att det finns några stycken som är beredda att göra det, men jag hoppas att jag har fel.

Nu laddar jag för Milanoderbyt och jag hoppas få se en Zlatan i högform.