Det ser lite annorlunda ut i Sverige nu. Förhoppningsvis är det tillfälligt men troligen inte. I min tillvaro ställer man inte människor mot varandra, där lever man med varandra. Minst var 20:e svensk håller inte med mig. Det kan jag konstatera dagen efter valet 2010.
Socialdemokraterna fortsatte bakåt på riksplanet. Jag är inte det minsta förvånad. Man gjorde en obegripligt okritisk valanalys efter 2006 års val. Man behöll personer i partitoppen som enligt mig var direkt ansvariga för det dåliga valresultatet den gången. Man valde en partiledare som var alldeles för svag. Därmed hade man också stakat ut riktningen.
När sedan valstrategin blev känd, och den innehöll telemarketing där man skulle ringa upp medborgarna och prata politik, ja då blev det bara ännu ett bevis på en fullständigt obefintlig känsla för hur man kommunicerar år 2010. Känner du någon som inte hatar telefonförsäljare?
Mona Sahlin tänker inte avgå. Det borde hon göra. Om inte Socialdemokraterna på riksnivå vågar titta sig i spegeln och konstatera att man tänkt helfel, ja då kommer valet 2014 att visa ännu sämre siffror. Man hade chansen att göra det efter valet 2006. Nu får man en chans till. Det är möjligt att tåget redan har gått men ska man åtminstone ha chansen att hinna ikapp det krävs en seriös självrannsakan där de ansvariga släpper fram nya krafter. Veronica Palm signalerade redan igår subtil men ändå konkret kritik mot partiets strategi. För mig känns hon som ett av de givna namnen i en ny socialdemokratisk ledning.
Jag gjorde Stockholm på 24 timmar onsdag till torsdag. Avresa med tåg från Falun 11.34 på onsdagen och fötterna nedsatta på samma perrong nästan på minuten 24 timmar senare. Syftet med utflykten var ett besök på Fotografiska för att hinna se Annie Leibovitz utställning som avslutas på söndag.
Resan ner blev annorlunda. Högst oväntat fanns det ingen bistro på tåget, något som var allt annat än bra när jag reste vid lunchtid - oäten. Det som tillhandahölls var en varuautomat som endast tog kontanter. Sådana har jag numera ytterst sällan.
För att överleva resan hade jag Leif GW Perssons senaste bok Den döende detektiven i öronen. GW har precis meddelat att han för första gången inte ska rösta på Socialdemokraterna. Istället har valet fallit på Kristdemokraterna. Det är ett fascinerande val.
Eftersom jag blev olidligt hungrig efter ett par timmars tågresa blev jag tvungen att försöka få den sista restimmen att passera snarast. Min hjälp blev lite botaniserande på Spotify. Jag kom att tänka på Pontus och Amerikanerna och till min stora glädje fanns tre av deras album där. Tack för det.
Apropå GW så gillar jag hans sätt att skriva. Det finns dock en sak jag tycker är påfrestande tjatig och tramsig. Av någon anledning säger alla hans karaktärer "Jag lyssnar" och "Jag hör vad du säger". Jag känner ingen som pratar så men i GW:s värld gör alla det - hela tiden. Kanske är det därför vi numera röstar på olika partier?
Ishockeyn har dragit igång. Ikväll börjar Södertälje ännu en säsong i Elitserien. Bortsett från att jag just nu inte känner något hockeysug (visst, det är höst nu - men inte vinter än) så har jag ändå en önskan: Det vore skönt att slippa Kvalserien den här gången.
De duggar tätt nu, presskonferenserna med Zlatan Ibrahimovic. Det är nog tur det. Förra veckan såg jag en direktsänd pressträff med bland andra Zlatan och där berättade han att han inte tänkte avsluta sin karriär i Sverige. Den informationen passerade journalistkåren öron obemärkt. Igår sa Zlatan samma sak igen, och vips blev det den stora nyheten.
Zlatan hade uppvisning i matchen mot Ungern i fredags. Spelglädjen syntes tydligt. Ikväll får vi se hur han påverkas av att kliva ut på gräsmattan i sin hemstad. Det kan bli stort.
I fredags fick jag ett brev. Innehållet har gäckat mig hela helgen. Det handlar om att jag snart fyller år. Jag ska återkomma till innehållet och varför det kändes så olustigt.
Dagens lunch innefattade ett besök på en affär i Falun som jag enbart går till därför att de har produkter ingen annan i Falun har. Även idag påmindes jag om varför jag inte går in dit i onödan. Efter idag kommer jag dessutom aldrig mer att gå dit.
Jag botaniserade bland affärens olika tidningar och plockade åt mig tre stycken jag tyckte kändes inspirerande. Dessa tre tidningar kostade 247 kronor tillsammans.
– Ska jag stoppa ner dem i en påse åt dig, frågade damen bakom disken.
– Det får du gärna göra, svarade jag.
Till saken hör att jag under lunchen berättat för mitt lunchsällskap att jag inte gillar butiken, och varför. Det är nämligen så att oavsett vad man handlar där är personalen inte nöjd. Antingen ska du köpa ännu mer eller så ska du betala mer. I det här fallet det sistnämnda. När jag kommit ut på gatan och tittade på kvittot gjorde jag det enbart för att få min uppfattning bekräftad. Och, jodå, jag hade fått betala för påsen.
Jag har handlat på många affärer genom åren. Vid flera tillfällen har jag bett om att få det jag handlat inslaget. Inte en enda gång har jag nekats, ännu mindre behövt betala för det, trots att jag förstår att det är en merkostnad för butiken. Jag har även fått frågan "Vill du ha den inslagen?" och svarat ja. Inte en enda gång har jag då fått betala extra. Däremot är Havannamagasinet i Falun den enda butik jag vet i hela världen som tar betalt utan att berätta det. Man har det helt enkelt som policy.
Havannamagasinet i Falun har nu fått en kund mindre och på väg tillbaka till kontoret stötte jag ihop med två personer som fick höra min historia. Det visade sig att de, precis som jag, sedan länge tröttnat på det bemötande man får där.
Så, Havannamagasinet i Falun: Ni har inte mig som kund längre. Jag lovar att börja handla igen hos er - och att radera det här inlägget - om ni berättar att ni tar betalt för service innan ni utför den.
Av en tillfällighet fick jag möjlighet att se Kommunals direktsända 100-årsfest från Globen igår. Tillställningen sändes digitalt till runt 20 biografer i Sverige, varav en var i Falun. Det var hög nivå på de musikaliska inslagen, där Martin Stenmarck och Lena Philipsson stack ut lite mer än övriga.
Kvällens behållning var dock en av Henrik Schyfferts "prator" när han blev politiskt. Hans utläggning om valfrihet var så klockren och tydlig att Sveriges samtliga partiledare ska vara glada att Schyffert inte är politiker. Om Kommunal har rätten till materialet och lägger ut det numret på Youtube så får Alliansen inte fyra nya år.
Zlatan spelar i Milan den här säsongen. Så blir det givetvis. Förhoppningsvis är det den bästa lösningen för honom. Ännu bättre vore dock om han gjorde sig av med den otroligt underlige agenten han har. Vad är det för man?!
En turbulent vecka har det varit. Jag får anledning att återkomma till det när dimmorna lagt sig. Diffust? Det är ingenting mot vad det egentligen är, även för mig.
Jag är oerhört nyfiken på GW Perssons nya bok. Så snart jag lyssnat klart på Mord i Havanna av Jan Mårtenson ska jag kasta mig över Den döende detektiven.
Vi på Gobolito producerade en reklamfilm i vintras. Eftersom jag tycker att den tillhör det bättre vi gjort känns det just idag helt rätt att låta den synas igen.
Blåbärssoppa, lingongrova och leverpastej. Det blev resultatet när jag snabbhandlade på väg hem från jobbet. Kvällsmålet blev en nostalgisk mix av kvällsmål genom åren. Allt smakade som förr, men med skillnaden att min nya mikrovågsugn värmer upp saker avsevärt bättre än min gamla. På den tiden gav en minut en perfekt varm blåbärssoppa. Nu kokade soppan över med samma minut.
Valrörelsen tuffar på allt snabbare och när man som jag jobbar med budskap hela dagarna är det intressant att följa de två sidornas formuleringar. Alliansen har hittat ett mantra som man uttalar så fort man får chansen: "Det är 100.000 fler jobb nu än valåret 2006". Den siffran är säkert korrekt men en annan minst lika korrekt siffra är att det 2010 är tre procentenheter högre arbetslöshet än 2006. Med andra ord är det även fler som är utan jobb nu än 2006. Det gäller att hitta rätt siffror att baka in i argumenten.
Vi är nog rätt många som kramar ur det sista av sommaren just nu. Kräftskivor, surströmming och andra bra anledningar för fest försummas inte. Själv var jag på födelsedagskalas igår. När jag lämnade kändes det som att det mycket väl skulle kunna hålla på i tio timmar till - men inte för mig.
Min blogg har sällat sig till den skara bloggar som återkommande har ett "nu var det länge sedan jag skrev något"-skimmer över sig. Jag har lovat bättring många gånger. Nu gör jag det igen.
När Wikileaks frontman Julian Assange anklagades för våldtäkt igår kändes det som taget ur en film. Den här gången var det dock verklighet. Senare under dagen avskrevs våldtäktsmisstankarna. Utan att ha någon som helst insyn i frågan så kändes det väldigt osannolikt att en så uppmärksammad man skulle göra något så korkat. Han är ju jagad redan som det är och behöver knappast hitta på ytterligare saker som utmanar rättssystemet.
Jag håller på AIK. De som kastar stenar på motståndarlagets buss och buar åt egna spelare är det inte. Vad de står för är något helt annat, långt borta från fotbollen. Det har i många år varit en skam för AIK att klubbens ledning inte tagit tydligt avstånd från idiotierna. Vi är tusentals AIK:are som skäms när klubbens namn smutsas ner av personer som tvärtemot vad de säger inte har något som helst hjärta för klubben. Nu säger AIK-ledningen att man ska straffa syndarna hårt. Det är bra - men flera år för sent.
Den första arbetsveckan efter semestern är över. Det har blivit en liten mjukstart. Dessutom tjuvstartade jag redan förra veckan. Den första känslan av att sommaren är över försvann snabbt. Ett stor anledning till det är väl att värmen definitivt inte försvunnit.
Vad har då den första veckan inneburit? Jag har ondgjort mig över Socialdemokraternas formspråk i sitt valmaterial. Kursiva versaler med teckensnittet Times har aldrig varit okej. Det är det inte nu heller. Den som sålt in den här idén till partiet kan få jobb som säljare på Gobolito, men inte som kreatör.
Sedan har jag jobbat. Mer än så är det nog inte. Jo, lite fotboll blev det i onsdags. Jag missade Zlatans mål men såg Bajramis. Det såg lovande ut totalt sett, precis som de flesta sagt och skrivit.
Det finns en del att berätta om min vistelse i Oslo. Jag får återkomma till det. Vid det fantastiska konserthuset tog jag den här bilden.
Sida 7 av 85
