Alla julens klappar är just nu på väg i ett stort paket från USA. Att lägga alla äggen i samma säck brukar ju inte vara att rekommendera, så jag är spänd på hur det kommer att sluta. Paktetet har inte lämnat USA ännu men ska anlända till säcken den 22 december enligt förhandsbeskedet. Jag följer klapparnas resa med spänning här.

Får du en inbjudan till Spotify från någon så tveka inte att utnyttja den. Att lyssna på musik blir sig aldrig mer likt.

Bättre sent än aldrig är det för mig när det gäller den amerikanska serien Band of brothers. Jag köpte hela serien tidigare i höstas och började titta igår. Välgjort, välspelat och intressant. Minst ett avsnitt ska avverkas ikväll.

Kevin vann Idol. Det kändes aldrig som att han hade något motstånd - särskilt inte i finalen. Tramset med att dra ut på vinnarbeskedet över en reklampaus, och vara onödigt elak mot de två finalisterna, var bara dumt.

Jag såg Mamma Mia den gångna helgen. Det mesta är ju sagt om den filmen redan. För mig funkade den helt okej. Det är en genialt ihopsatt historia, där Abbas låtar vävs in väldigt raffinerat. Bortsett från det alldeles för överdrivna slutet tycker jag att filmen är en bra musikalfilm.

Finland vann Innebandy-VM i sudden death och i TV4:s direktsändning utropade min lärjunge Patric Skoglund: "Finland tar SM-guld!". Det lärde jag dig aldrig, Patric. Det heter VM-guld, trots att 95% av världens befolkning inte vet vad innebandy är.

Det framträdande Robyn gjorde på Fredspriskonserten i veckan måste vara ett av de bästa svenska vi sett på en internationell scen. Först Kleerup-samarbetet With every heartbeat, med en sugande ljudmatta, och sedan en akustisk version av Be mine som blev magiskt intim. Mitt i all Idol-hysteri kan det vara bra att veta att Sverige har riktiga artister också. Om Robyn varit med i Globen hade Kevin i alla fall fått sig en match. Övriga deltagare i årets Idol hade kunnat gå och lägga sig.



 

Jag planerar att se finalen av Idol. Två saker oroar mig inför den. Det första är att Peter Jihde blir pappa och att han därmed ersätts av Carolina Gynning. I så fall ser jag inte finalen.

Den andra saken jag oroar mig för är att Alice vinner. Nu tror jag förvisso att det är i princip uteslutet eftersom Kevin är fullständigt överlägsen. Den stora gåtan är hur Alice kunnat nå finalen. Det är också det som ändå gör mig lite orolig. Kan hon gå så här långt är det mycket väl så att svenska folket tycker att hon är så bra att hon ska vinna hela tävlingen. I så fall är det nytt rekord i obegriplighet. Alice har absolut ingenting. Det är möjligt att hon kan hitta något under vägen ju äldre hon blir men som artist är hon fullständigt intetsägande.

Nåja, Kevin vinner. Han har varit totalt överlägsen hela vägen, vilket inte är särskilt svårt i ett svagt startfält. Å andra sidan hade han varit i final oavsett vilket år han ställt upp. Även om jag nog inte kommer att lyssna på honom i framtiden är han en vass artist som gör de låtar han tar sig an full rättvisa. Dessutom gillar jag hans uppriktiga och äkta glädje. Det finns inget återhållsamt där, något som hans finalmotståndare istället har oerhört mycket av.

Att Kevin vinner Idol finns det väl ingen som tvivlar på?

Det sägs att Mats Sundin gör comeback i NHL efter jul, och att det är mellan fyra klubbar han väljer. Även om det nog är fullständigt uteslutet skulle det vara en fin julklapp om han valde New York Islanders.

Jag såg den andra Arn-filmen i helgen som gick. Precis som den första är den ett försök att återberätta en väldigt lång historia med hjälp av korta episoder. Resultatet blir en film utan djup och karaktärer som aldrig får chansen att beröra. Det hjälper inte att miljöer och rekvisita håller hög kvalitet. Filmatiseringen av Arn blev dyr men inte särskilt bra.

Att fira Lucia innan den 13 december är som bekant inget jag gillar. Här är en anledning att göra ett avsteg från den principen:


När Stefan Sauk valde att göra sig till talesman för upphovsrätten var den påhittiga fildelareliten inte sen att reagera. Givetvis såg man till att göra Sauks filmer lättillgängliga för fri nedladdning. Man ironiserade över honom och uppträdde - som vanligt - som de kaxiga tonåringar de är.

Det är en fullständigt ihålig och feg argumentation de ansvariga för fildelningssajterna använder. Aldrig någonsin kommer de att tillstå att de delar ut filerna, för det gör "någon annan". De förmedlar bara länken. Sedan menar de även att ingen drabbas ekonomiskt eftersom "de stora bolagen redan tjänat så mycket pengar". Även det är ett fantastiskt korkat argument.

Den dag någon ansvarig på en fildelningssajt döms till ett enormt skadestånd är jag övertygad om att saker och ting kommer att ändra sig snabbt. Givetvis är en lag som IPRED livsfarlig för de illegala fildelarna. Jag köper helt och fullt argumentet om att den personlig integriteten påverkas, och även att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Den huvudsakliga anledningen till alla protester är jag dock fullständigt övertygad om: Man inser att risken att bli ertappad ökar rejält, och därmed blir även verksamheten mer riskabel.

Illegal fildelning går inte att försvara. Den som försöker gör sig till förespråkare för ett samhälle där det är okej att ta saker av andra, så länge det inte märks. Allt annat är hyckleri.

Jag har funderat på fildelningen. Det är inte första gången jag gjort det, och anledningen den här gången är givetvis de senaste veckornas diskussion om IPRED-lagen.

I debatten har jag bland andra hört Stefan Sauk vara för lagen och MUF:s ordförande vara emot den. Jag är utan tvekan klart mer på Sauks sida även om jag samtidigt ställer mig tveksam till vissa saker i det nya lagförslaget.

Kärnfrågan är dock om det ska vara okej att skaffa sig upphovsrättsskyddat material eller inte. Redan nu är det visserligen olagligt, men i praktiken är det mycket svårt att tillämpa lagen. Det är därför IPRED är på gång.

Det jag inte förstår är de som på allvar menar att det måste vara okej att ladda hem upphovsrättsskyddat material. MUF:s ordförande kallar de som laddar ner för "teknikintresserade och framtidsinriktade människor". Det är ett mantra han malde frekvent när han intervjuades i SVT:s morgonprogram idag. Enligt MUF:s ordförande sviker man denna grupp människor med IPRED-lagen. För mig är det inget annat än publikfrieri från hans sida. Exakt varför de som laddar ner är mer framtidsinriktade än andra förstår jag inte. Och vad är det för framtid de i så fall riktar in sig på?

Jag tycker att den här frågan kan delas in i två delar. Dels har hela problematiken uppstått därför att det är tekniskt möjligt. Dessutom är det alldeles för svårt att kontrollera vilka som fildelar och vad som fildelas.

Frågan om fildelning och nedladdning har blivit så här komplicerad eftersom den inte handlar om fysiska föremål som syns. Laddar jag hem ett exemplar av den andra Arn-filmen så minskar inte högen Arn-filmer. Istället blir det bara ytterligare ett exemplar. Jämför det med en hög Arn-filmer som ligger på disken i en butik. Tar jag ett exemplar där så är det stöld och om ingen upptäcker det så har ett exemplar försvunnit utan att butiken fått betalt.

Ska då allt som är möjligt, men svårt att övervaka vara tillåtet? Vilka konsekvenser skulle det få i längden?

Tänk om någon uppfinner en elektronisk dyrk som på en sekund kan öppna vilket befintligt dörrlås som helst. Dyrken kostar en krona och efter bara en månad har 80% av Sveriges befolkning ett exemplar. Folk börjar gå in till varandra och hämta saker. Polisen har ingen möjlighet att bevaka varje enskild dörr och MUF:s ordförande tar till orda: "Vi måste inse att detta inte går att stoppa. Dyrken är här för att stanna". Det skulle givetvis inte fungera.

Vill vi ha upphovsrätt så är det självklart att det går att acceptera att man försöker stoppa olaglig fildelning. Uppenbarligen är det dock så att allt fler är av uppfattningen att upphovsrätten är felaktig. Om de får bestämma ska allt vara fritt och i så fall har jag oerhört svårt att se hur det inte ska verka negativt när det gäller den generella kvaliteten på det som produceras.

Det känns lite euforiskt. Från ingenstans kom nyheten. Den 27 december spelar Jakob Hellman i Falun. Nu har jag fyra biljetter. Fyra gånger kan jag dock inte gå så vi blir tre till. Vilka det blir återstår att se. Jag vet två som jag vill följer med.

Jag såg Jakob Hellman två gånger 2003. Det var två fantastiska spelningar. Av någon märklig anledning har jag aldrig kommit på tanken att kolla vad Youtube haft att erbjuda. Det har jag nu. Varsågoda:





Som bonus en av de bästa svenska låtar som någonsin gjorts - om jag får bestämma:



Om en vecka är det Lucia. Jo, det är så. Jag vet det. Jag ska förklara. I år infaller Lucia på en lördag. Detta innebär att väldigt få kommer att kunna fira denna högtid på jobbet. Eftersom alla vill fira Lucia på jobbet så måste därför firandet göras på någon av de dagar som inte är lördag. Det här är egentligen inget nytt. Som gammal travjournalist har jag ett personligt rekord i luciafirande med tre luciatåg på en vecka - och tre travbanor. Jag hade utan problem kunnat greja ett luciatåg om dagen den veckan om jag bara velat. Det går att råda bot på nästa vecka, men det vill jag inte. Jag är så konservativ och tråkig att jag tycker att firande ska ske på rätt dag. Det enda undantaget är födelsedagar. Jag ska därför göra vad jag kan för att undvika lucior fram till lördag den 13 december.

En liten julklapp i förtid nu, för att omgående visa att ingen princip är helig. Håll till godo med den här filmen som satts ihop av diverse filmat material vid U2:s konsert på Honolulu den 30 december 2006. Killen som Bono plockar upp nöjer sig inte med att få vara med på scenen. Han har fått Bono att ta upp honom av en speciell anledning och det resulterar i ett U2-ögonblick som kommer att bli en klassiker.


När Emrik från mina gamla hjältar Stonefunkers kom in och sjöng en låt av Crowded House, ja då blev premiären av På spåret fulländad. Peter Apelgren, Fredrik Lindström, Emrik och Crowded House - det var något magiskt över det.

Jag tror ju inte att något par kan rubba Apelgren/Lindström i årets tävling, men de höll på att ställa till det när de inte kunde Valletta trots att de snabbt fattade att det handlade om Malta. En tillfällig fadäs. Jag väntar redan på finalen.

Ett kort MSN-meddelande från Anders i Göteborg gör att jag måste tokhajpa fredagskvällen. Redan när SVT meddelade att Fredrik Lindström och Peter Apelgren skulle utgöra ett av lagen i På spåret började jag längta. Ikväll är det äntligen dags. Det är stort.