Lilla Melodifestivalen för lite äldre barn - även kallad Idol - pågår för fullt. Bortsett från delar av en audition hade jag inte sett något av årets upplaga förrän jag såg fredagsfinalen igår. Kvaliteten på deltagarna blir sämre för varje år, det har jag konstaterat tidigare. Därmed är årets finalfält det sämsta hittills. Samtidigt känns det självklart att redan nu säga vilka två som gör upp i finalen om någon månad: Kevin och Anna. Även om Kevin inte tillhör en artisttyp som jag gillar så är han otroligt vass och med en tydlig målgrupp. Han kan inte missa finalen. Anna Bergendahl gav sig på svåra Nothing compares 2 U igår och det gick väl sådär. Jag tror dock inte att någon annan i startfältet hade gjort den bättre. Anna Bergendahl har en fantastiskt uttrycksfull röst, som dessutom sticker ut. Jag hade inte sett, utan bara läst, om hennes första audition. I samband med gårdagens program kollade jag dock på nätet. Media brukar vara duktiga på att överdriva men det här var verkligen ett otroligt starkt nummer, även om bild och ljud (som ofta på YouTube) inte synkar:



Anna Bergendahl förstod inte hur bra hon var när hon gick på audition. Andra som går dit vet inte hur dåliga de är. Det kan vara värt att tänka på för alla de som tycker att personer med mindre bra röster får skylla sig själva när de blir mobbade av juryn. 
Det var en speciell känsla och många minnen. För 30 år sedan satt jag yrvaken mitt i natten och öppnade min födelsedagspresent. Den gula legoborgen stod högst på önskelistan och paketet innehöll just den. I helgen som gick hade riddarna av den gula borgen återträff. Alla kunde inte vara med. De som kom hade sargade vapen, buckliga sköldar och krokiga lansar. Nu stod de där igen och vaktade sin borg.

Legoriddare

Legoriddare

Legoborg

Legoriddare

Det blev inte Dexter igår. Istället blev det filmen WALL-E. Det är en mörk framtidsskildring som samtidigt innehåller en annorlunda kärlekshistoria, skildrad med massor av värme och humor. Tekniskt sett är den extremt välgjord och det finns flera scener som kan bli klassiska. Jag fastnade särskilt för en lite speciell dans.

Enligt vadslagningsbolagen är tydligen Carola favorit att ta över Melodifestivalen efter Kristian Luuk. För mig låter det som ett skämt och som rena katastrofen för programmet.

Tack till alla som hörde av sig i samband med min födelsedag, och tack till er som kom förbi och hälsade på i fredags. Legobyggandet blev en succé - åtminstone för mig. Med god hjälp från kalasets yngsta deltagare kom vi en god bit på väg med legoborgen. Under söndagen avslutades bygget. Bilder kommer så snart jag hittat den enda bit som saknades.

Under gårdagen avslutade jag även den första säsongen av Dexter. Det görs väldigt många bra serier i USA och Dexter är definitivt en av de bästa. Den andra säsongen påbörjar jag redan ikväll. Nyfikenheten är stor.

 

Sverige mot Portugal på Råsunda, eller ett gäng kändisar som skridskodansar. Livet handlar om att välja. Ibland är det lätt.
Det är tydligen svårt att hitta mina bilder i Digital Cameras stora fototävling. Konkurrensen är stenhård. I det här inlägget finns direktlänkar till varje bild. För att rösta krävs en kostnadsfri registrering. Alla som röstar är bjudna på segerfesten. Längst ner på sidorna finns sedan mina övriga bilder. I många fall är det dubletter, men det beror på att jag anmält dem i flera kategorier. Det går att rösta på samma bild i varje enskild kategori.

Mitt lego plockas fram åtminstone en dag per år, och det är den 10 oktober. I år är det exakt 30 år sedan den gula borgen fanns i ett av mina paket. Många bitar saknas säkert 30 år senare, men målet är att den ska byggas idag med hjälp av ivriga unga legobyggare. Lyckas vi kommer resultatet att presenteras här. Så här såg originalet ut:

Jag har hittat en video som har några år på nacken. Trots det känns den väldigt aktuell. Titta på filmen ...

Den kände artist som åtalats för misshandel är känd för de flesta. Så fungerar det numera. Vill man så kan man utan större problem snoka rätt på vem den omskrivne är. Likafullt tycker jag det är trams när Nyheter24 - som enda svenska media - går ut med artistens namn. Den förklaring de ger är dessutom hyckleri på högsta nivå:

Vi menar att brottets natur är så pass allvarlig och intresset av att få in kompletterande vittnesmål och bevisning från allmänheten så pass stort att det är angeläget att namnge honom så att denna information når en bred allmänhet.

Medielandskapet i dag är dessutom ett annat. Googlar man xxx xxx:s (den misstänktes namn) artistnamn yyy får man snabbt reda på att han är identisk med den omtalade "Artisten".

För det första: Varför skulle fler vittnen plötsligt höra av sig om de får veta namnet på den misstänkte? "Åh fan, det var alltså XXX vi såg misshandla. Då måste vi höra av oss till polisen och berätta". Hur ska man kunna googla efter den misstänktes artistnamn utan att veta namnet på artisten? Visst, det går ju bra att sitta och söka på måfå. Hade jag inte vetat vem den åtalade är hade jag dock inte börjat att söka på just hans namn, så mycket kan jag säga.

Nyheter24 är en ny sajt. Man vill givetvis positionera sig och göra sig ett namn. Sättet man väljer att göra det på är dock billigt och cyniskt. Allra värst är att man inte står för det utan istället hittar på 2008 års mest krystade förklaring.

För nästan på dagen ett år sedan skrev jag följande blogginlägg om bland annat lånade pengar. Jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur allt tillåtits gå så långt. Om jag som inte ens är expert i ämnet redan för ett år sedan förstod åt vilket håll ekonomin var på väg måste det ha funnits kunniga ekonomer som redan då larmade. Varför lyssnade ingen på dem? Det är inte ens tjugo år sedan det här hände senast. Alla som var med då har väl inte hunnit dö?

Jag är lite sen, men i helgen såg jag det första avsnittet av TV4-serien Oskyldigt dömd. Bra skådisar, snyggt filmat men ett mycket tveksamt manus. Det blir inte trovärdigt när fyra studenter kan gå omkring och leka privatutredare utan att bli ifrågasatta av någon.

Det är svårt att tro något annat än att Leksand slår Mora ikväll. Jag håller inte på hemmalaget.

Strutsekonomin har segrat igen. Man ser det man vill se. Det gäller nog det mesta i livet. Mest synd är det om de som lyssnade på optimistiska mäklare och bankmän. De känner sig nog väldigt lurade idag.