Jo, nog stormar det i Sverige. Då tänker jag inte på snöstormen utan på de påstådda stormar som handlar om SVT:s Rikard Palm och brottaren Ara Abrahamian. Expressen har drivit en kampanj där läsare upprört ställt sig bakom och krävt att Palm ska få fortsätta läsa nyheter på dagtid. Nu hänger Aftonbladet på och drar igång en kampanj för att Ara Abrahamian borde vara nominerad till Jerringpriset.

För mig är detta fullständigt obegripligt. Eller, det är begripligt ur de båda tidningarnas perspektiv eftersom de vill ha något att skriva om. Däremot är det pseudodebatter som placerar kompetenta yrkes- och idrottspersoner i skymundan. På SVT finns en mängd mycket kompetenta personer som alla vida överstiger Rikard Palms kompetens när det gäller att läsa nyheter. Vad tycker de när det påstås att svenska folket kräver att Palm ska ta någon annans plats? Att det är viktigare att vara rolig än att läsa nyheter trovärdigt?

När det gäller Ara Abrahamian så hade jag full sympati för det han gjorde i samband med OS. Men den prestationen måste ställas i relation till vad andra svenska idrottsmän gjort i år. Kanske Charlotte Kalla eller Robert Karlsson skulle ha lämnats utanför? Eller är verkligen Zlatans år bättre än Abrahamians OS-insats? Kanske borde Henrik Zetterberg eller Stefan Holm fått stå åt sidan? Nej, givetvis inte. Abrahamian tävlar i en märklig sport, och han drabbades av ett skandalöst öde. Han blev helt enkelt bortdömd. Nu vill många att man ska göra samma sak igen, och döma bort någon annan som gjort en bättre prestation bara för att låta Abrahamian få chansen.

Henrik Larssons innebandyspelande fick osannolika proportioner i media. En av TV4 Sports kommentatorer menade på fullt allvar att en spelare av Larssons kaliber behövdes i Helsingsborgs innebandylag. Expressen gick så långt att man producerade en historisk förstasida. Kommer någonsin en innebandypassning, som inte ens ledde fram till mål, att anses vara Sveriges viktigaste nyhet?


Rent sportsligt duger inte Henrik Larsson i innebandy på elitnivå. Det var utgångspunkten i mitt resonemang kring att jag inte trodde att han skulle välja att spela med Helsingborg i Elitserien. Jag tog dock ingen hänsyn till pr-värdet i att han sitter på bänken och gör några byten. Givetvis drar det massor med publik och media till matchen, och bara det gör det självklart att han ska vara med. Sportsligt tror jag dock inte alls att han duger. Om han mot förmodan skulle göra det, ja då besannar han myten om att det bara är misslyckade hockey- och fotbollsspelare som satsar på innebandy. Eller, ja, Henke kan ju inte ses som en misslyckad fotbollsspelare. Det var dock därför han valde fotboll före innebandy en gång, med känt resultat.

Anna Bergendahl åkte ur Idol. Johan Palm är kvar. Det är därför det heter Idol. Om tio år minns ingen Johan Palm. Däremot tror jag att Anna Bergendahl är ett namn som fortfarande är aktuellt.

Rikard Palm må vara folklig och populär, men bra är han inte. Kvällstidningarna vill gärna göra det till en stor sak att Rikard förpassas till nattsändningarna. Jag tycker den förpassningen är både logisk och efterlängtad. Alla felsägningar, stakningar och det allmänt nervösa intrycket gör det svårt att ta till sig hans nyhetsuppläsande. SVT:s uppgift är inte att föda Youtube med roliga klipp men genom att flytta Palm till nattsändningarna kan man fortsätta göra det samtidigt som jag som dagtittare får bättre nyhetsuppläsning.

I jakten på en bra kaffemaskin till kontoret har jag idag lärt mig att det heter perkolator och inte perkulator. Nu är det inte en perkolator vi ska ha men nu vet jag vad det heter - och hur det stavas.

Jag ägnar just nu kvällarna åt ett långtidsprojekt. Gamla diabilder ska digitaliseras och inläsandet tar tid. Det är samtidigt en omtumlande resa i tiden. Människor som inte längre finns blir plötsligt levande och minnen poppar upp. Det finns sämre sätt att ta sig igenom en mörk och trist vinter. Jag ska plocka ut några favoriter och publicera dem här framöver.

När klockan var tjugo över nio igår kväll kom jag på att Fotbollsgalan pågick. Jag slog på min tv och kom lagom för att se Pelé äntra scenen. Han pratade aningen obegripligt om vad som hände 1958 när han som 17-åring blev världsmästare i fotboll på Råsunda. Surrigt eller inte, så var det ändå häftigt att se honom där. Lennart Johanssons tal till sin vän var fint och när Pelé gav priset till Zlatan önskade jag att jag kunde fått veta vad Zlatan egentligen tänkte.

Efter detta följde sedan kvällens antiklimax. Upp på scenen kom Per Gessle och framförde sin nya singel Silly really. Det är ingen stor låt utan låter mest som Roxette när de var som sämst, fast utan Marie Fredriksson. Men mest av allt låter det så här:



Och detta är Gessles variant på Pontiaks brottarhit:



Jo, det här är förmodligen sant. Prova inte det här hemma, men det som blir påkört av en bil som kör i 110 kilometer i timmen håller inte. Att hunden bara bröt ett ben och bilen klarade sig helt utan märke känns otroligt otroligt. Hur tänkte Expressens Anna Skarin när hon skrev artikeln? Knappast särskilt kritiskt i alla fall. Råttan i pizzan nästa.

Maud Olofsson har öppnat för att höja pensionsåldern. Det är intressant. Stora pensionsavgångar väntar, och de senaste åren har det pratats om brist på arbetskraft när 40-talisterna går i pension. Nu har Maud hittat en smart lösning på det problemet. En sak har hon dock missat: Arbetslösheten är på väg upp. Det kommer att finnas gott om arbetskraft som är redo att ersätta de som går i pension.

Vad Maud inte säger är att hon sannolikt vill minska statens utgifter genom att spara in lite pensionsutbetalningar. Och självklart kan hon inte säga det, för hur skulle det låta ..? 

Jag har inga som helst problem att förstå de som närmar sig pensionen och ser fram emot de år som väntar som pensionär. Att de blir irriterade på Olofssons uttalande är självklart. Den som vill arbeta längre än till sin 65-årsdag får göra det idag. De som däremot vill ha några år av ledighet efter ett arbetsliv ska definitivt få det.

Jag förstår inte denna brådska med att börja julen. Varje år flyttas gränsen närmare sommaren. Julen är en fin högtid - men inte i sju-åtta veckor. När julafton väl kommer är man proppmätt på jul. Det känns som att allt fler blir rädda att hamna utanför om man inte lyfter fram julen redan i slutet av oktober. Affärer ska sälja tomtar, ljusstakar och allt annat som uppenbarligen krävs för att julen ska bli bra.

Detta med Henke Larsson och innebandyn. Jag blir oerhört förvånad om Henke skriver ett kontrakt och spelar. Nu tror jag att han är så pass klok att han själv inser att han inte duger. Om inte annat bör han ha någon rådgivare som kan berätta det för honom. Jag är inget innebandy-freak men en sak vet jag; innebandyn av idag är inte samma sak som innebandyn för 15 år sedan. Henke kan leva mycket på sitt spelsinne och sin snabbhet men när det gäller klubbtekniken hänger han inte alls med. Jag tror inte på Henke som elitinnebandyspelare.

Här i Dalarna har vi två stora tidningar. Den största av dem är Falu-Kuriren. I den tidningen har man valt att fokusera på brottsligheten i Dalarna. Man har en hel sektion på webben som kallas Brottsplats Dalarna och varje vecka lyfts ett brott fram. De veckor det inte finns något aktuellt brott att skriva om tar man något som hänt förut. Den här veckan lyfter man därför fram ett våldtäktsförsök från 2006. Händelsen i sig är otäck och jag har full sympati för den kvinna som drabbades. Däremot förstår jag inte varför det ska frossas i detta - och andra - brott. Det känns som att Falu-Kuriren bestämt sig för att bygga varumärket Brottsplats Dalarna. Ett sådant varumärke är föga smickrande för något landskap, och varför ledningen för Falu-Kuriren tycker att detta är viktigt har jag ingen som helst förståelse för.

 

För drygt två veckor sedan beställde jag en fotobok från blurb.com. Innehållet bestod av bilder tagna av min pappa när de var i Turkiet i slutet av augusti. Jag hade valt ut de bästa bilderna och bearbetat dem. Några dagar försenad anlände den med posten igår. Jag öppnade den med stor nyfikenhet. Omslaget såg mycket bra ut. Båda de bilder jag använt hade blivit bra i trycket och boken kändes rejäl och genuin. Sedan slog jag upp den. Jag blev inte fullt lika nöjd med innehållet. Det som skulle vara en bildberättelse om en semester i Turkiet var istället en drygt 40 sidor lång bilddokumentation av ett bröllop mellan två homosexuella holländska män!

Jag är ingen stor fantast av modeord som plötsligt alla svänger sig med men nu ska jag använda ett själv. Det är populärt att prata om att webben är transparent. Eller egentligen att den moderna medievärlden är transparent. Med det menas att det är svårare att dölja verkligheten. Det finns alltid någon webbplats eller forum som kan föra fram en alternativ vinkel.

Hur det fungerar i praktiken syns tydligt när man tittar på artikeln om Kiss hyllning av Idol-Alice i Aftonbladet så ser man vad transparens kan innebära. Här påpekar en läsare att det faktiskt inte är på Kiss officiella hemsida som man lagt ut ett videoklipp utan på den hemsida som drivs av Kiss fanclub. Lina Berggrén (intressant accent där) som skrivit artikeln kan inte anklagas för att ha gjort ett bra journalistiskt arbete, och transparensen avslöjar det.