Jag har passat på att vara långledig under helgerna, och jag har varit väldigt duktig på att helt släppa jobbet. Det visade sig med all önskvärd tydlighet idag när jag behövde fräscha upp minnet på alla pågående projekt. Innan jul skapade jag Gobolitorganizer åt oss på byrån. Idag förstod jag varför. Utan det verktyget hade jag behövt hela dagen på mig för att komma i fas med allt.
En liten filmpärla nu. Kollega Erik ser mycket film och han pratade en del om How to lose friends and alienate people i december. Jag gillade den mycket. Simon Pegg spelar en rätt plump brittisk journalist som inte gör många rätt men som ändå får ett jobberbjudande i New York. Där får han en kvinnlig kollega som spelas av Kirsten Dunst. Det är dråpligt och välspelat. Simon Pegg gillar jag mycket och Kirsten Dunst visar en varm sida som jag inte riktigt känt från henne tidigare. Sedan gör Jeff Bridges en riktigt bra roll som chef på tidningen.
Att finalen i hockeyns Junior-VM börjar halv två natten till tisdagen är synd, även om det är röd dag imorgon. Jag hade gärna tittat på finalen men nu funkar det sämre.
Nu har det varit kallt ett tag. Dagens promenad fick vänta till temperaturen krupit över -15-strecket. Kyla gör dock ont även strax över femton minusgrader.
Det finns en sida på Facebook för de som gillar Carolina Gynning. Så här inleds beskrivningen av sidan:
FÖR ALLA VI SOM TYCKER ATT GYNNING ÄR STÖÖRT SKÖÖN!!
Nej, jag är inte en av de 10.500 som anslutit sig till hennes supporterskara. Det beror inte bara på att jag ogillar dålig svenska, särskrivningar och missbruk av utropstecken.
En betydligt roligare sida har Travtränare Fredrik hittat. Kolla här: http://www.bastutrask.se/foretagen.htm
Ta gärna en titt på Toppchark AB (ser han inte ut som en läkare, och vad är i så fall råvaran i hans produkter?), Comjoy (läs deras affärsidé och klicka sedan på länken), Boliden Mineral AB (hur kan de inte veta hur många som är i gruvorna?) och Bastuträsk Energicentra (har du någon gång känt av problem i närområdet, och var på kroppen sitter det i så fall?). Det slutar inte där. Sidan är full med fantastiska företag och företagsbeskrivningar.
Tack till Fredrik för tipset!
Igår kväll avslutade jag ett projekt som tagit ett par månader att genomföra. 40 år gamla diabilder har skannats in och till viss del bearbetats. Tidskrävande men fantastiskt roligt och väl värt varenda minut. Jag har hittat många guldkorn, men nu på lördagsförmiddagen gjorde jag ett fynd som fick mig lycklig.
Den skanner jag och pappa köpt för att rädda alla gamla bilder hanterar både dia och negativ film. Jag har dock inte testat den negativa skanningen på riktigt förrän nu. Nyfikenheten var helt enkelt för stor för att låta bli, trots att jag hade tänkt ta semester från skanning ett tag.
De gamla papperskopiorna som finns har i många fall börjat tappa sin färg och jag ville gärna se hur bra det går att återskapa bilderna på digital väg, via negativen. Jag hade ett par pappersbilder på min syster som jag ville testa på och negativen hittade jag. På samma negativremsa dök dock några helt andra bilder upp. Jag såg en gitarr men i övrigt var det mörkt. Samtidigt anade jag vad det kunde vara. Samtidigt verkade det osannolikt. Inte hade jag väl bilder på det?
När jag gick i nian gjorde jag något som jag fortfarande nog kan säga är det roligaste jag gjort. Tillsammans med Patrik, Putte, Örjan och Fredrik spelade jag i bandet Slips United och jag vågar påstå att vi gjorde succé på Britsarvsskolans Vårfestival våren 1986. Det finns videobevis på det om någon kan få igång en Video 2000-bandspelare. Några bildbevis har dock inte funnits - förrän nu. Bland mina negativ har i alla år funnits ett par bilder som fotolabbet uppenbarligen ansåg var för mörka för att framkalla på papper. Därför har bilderna aldrig visats, och därmed har de fallit i glömska även för mig. Jag kan inte ens minnas att jag sett negativen.
Vem som tog bilderna vet jag inte, men med hjälp av dagens magiska programvaror kan jag visa dem för första gången någonsin. Som vår musiklärare Bertil Jansson introducerade oss: "Slips United, vad är det för nåt? Jo, fem suveräna grabbar med en egen låt!"
Nyåret är avklarat. Jag såg nyårsfyrverkerierna från en veranda på en åker utanför Borlänge. Utsikten var magnifik. Framför allt gratis underhållning. Vi hade inte en enda raket - tomteblossen vi tände räknas inte - men där vi stod såg vi ett hundratal fyrverkerier, varav ett par riktigt rejäla. Inte alls illa.
Jag har förstått att det finns några stycken som har min blogg på sin lista över favoritbloggar. Det ställer onekligen lite krav. Jag måste helt enkelt vara intressant också. Travtränare Fredrik ställde en mycket berättigad fråga för några veckor sedan: "Vem skriver du för?". Jag har funderat på det till och från i flera veckor. Svaret är inte helt enkelt eftersom jag inte vet vilka som läser. Några av er känner jag, men långt ifrån alla. Ni får gärna höra av er. Skriv en liten kommentar eller skicka ett mejl.
Årets första kaffebryggning slutade i en mindre katastrof. Det "kaffe" som kom ut var mer genomskinligt än brunt. Orsaken var att filtret vikt sig och vattnet hade därmed runnit på utsidan. Det problemet trodde jag mig löst genom att köpa större filter. Engångsföreteelse eller en hint om hur 2009 kommer att gestalta sig? Svaret kommer om en stund.
Jag har inlett operation storstädning här hemma. Det handlar inte om kriget mot dammråttorna utan om att göra mig av med saker som hamnat innanför mina väggar genom åren. Som bekant får ju inte allt plats till slut. Jag kan inte köra med butikernas devis "Allt ska bort". Trots det tycker jag att jag satt ribban rätt högt när jag arbetar utifrån målet "Hälften ska bort". Steg ett i detta långsiktiga arbete är att alltid ha med mig mer saker ut genom dörren än vad jag hade med mig in. Sedan handlar allt om hur ofta jag går ut.
Jo, det där med kaffet. Jag bryggde på nytt, och den här gången blev kaffet utsökt. Så blir alltså mitt 2009. Blir det mindre lyckat första gången gör jag det igen, och lyckas bättre än någonsin.
Man vänjer sig vid kyla. Trots att det nu varit under tio grader kallt ett par dagar är känslan att det är kallare med noll grader på hösten. Det är tur att man vänjer sig. Vintern blir väldigt lång annars.
Det finns vissa fördelar med vintern också. Exempelvis blir det väldigt vackert. Även om fingrarna får bita ihop i kylan är det värt besväret ibland.
Igår kväll såg jag den senaste Bond-filmen Quantum of Solace. Det var ingen stor upplevelse. Visserligen var det inget fel på filmens alla actionscener (de var dessutom väldigt många) men storyn var på tok för tunn. Dessutom ska inte en film med James Bond vara slut efter en och en halv timme.
Slutligen vill jag varna känsliga lyssnare. Ända sedan i lördags kväll har den här låten bitit sig fast i mitt huvud:
Elias & the Wizzkids - 24
På lördagskvällen var det dags för julkonsert i Kristinehallen. Elias & the Wizzkids med vänner bjöd mig och några hundra till på en oförglömlig upplevelse. Men jag ska ta det från början.
Allt började med en rubrik den 2 december: "Jakob Hellman spelar i Falun". Jag högg direkt och fick tag på fyra biljetter. Exakt vad jag hade köpt biljetter till hade jag dock ingen aning om. Elias & the Wizzkids? Jag hade aldrig hört talas om dem. Lyckligtvis finns internet och Myspace. Efter att ha lyssnat in mig på bandet kände jag att jag nog hittat en ny favorit.
När lördagskvällen kom var vi ett sällskap på fyra personer som sannolikt var de fyra sista som bänkade oss i en slutsåld konsertsal. Elias & the Wizzkids inledde den första akten. I några soffor på scenen satt kvällens övriga artister: Hajen och Jakob Hellman. Räknade jag rätt spelade Elias och gänget fem låtar, varvade med ett charmigt förvirrat mellansnack. Elias har en röst som kan ta honom väldigt långt, och låtarna han skriver sätter sig snudd på omgående.
Efter en kort paus var det dags för Hajen och den tjejen kan också sjunga. Det är massor av känslor i hennes röst men jag hade svårt att höra vad hon sjöng. En bisak dock. Hajen skapar stor musik med bara sin röst och en flygel.
Den på förhand givna höjdpunkten kom givetvis sist. Jakob Hellman konstaterade att väntan i soffan på scenen hade inneburit en anspänning han inte riktigt räknat med. Kanske var det därför han tappade textrader då och då. Vara vänner mindes han dåligt och han avbröt låten tidigt. Jag anar att han nog inte umgås med den låten annat än när han spelar den på sina sporadiska konserter.
- Är det någon som kan den bra, frågade han publiken innan han drog igång den på nytt.
Och så där är det att se Jakob live. Jag köper det. De borttappade orden har sin förklaring och mellan dem briljerar hans röst och gitarrspel. För mig är det musik på väldigt hög nivå.
Efter två låtar med Jakob och en elgitarr slöt Elias och hans band upp och vi fick bland annat en version av Vintern dör som var så bra att den var värd hela biljetten.
När det sedan var dags för den stora finalen fylldes scenen av kvällens alla artister. Finalnumret var Fairytale of New York. Då kom tårarna hos mig.
- Jag tycker att det är mysigt, sa Elias.
- Jag tycker att det är mysigt med, sa Jakob.
Och där satt jag och njöt. Vilken makalös kväll!
Tack till Jeppe, Mattias och Lisa för att ni var med. Nästa år är vi där igen, men jag gissar att vårt sällskap är större då. Den här julkonserten vill man inte missa så länge den finns.
Så fick då Gävle kommuns informationschef Anna Östman som hon ville. När julen precis tagit slut brann julbocken upp. Bättre kunde det nog inte bli. Därmed hålls intresset för bocken vid liv ytterligare några år. Knepet var möjligen förutsägbart men genialt: Gå ut i media och berätta att årets julbock inte var impregnerad med flamskyddsmedel. Det gör man givetvis bara om man vill väcka sovande bockbrännare.
Jag vill önska alla som läser en riktigt god jul. Bloggandet tar en liten paus över julhelgen vilket i huvudsak beror på att jag däckats av en ny förkylning. När jag bekämpat den ska jag ta mig an världsproblemen igen.
Ha en härlig jul, så ses vi!
Larz Krizterz vann Dansbandskampen. De blir därmed en i raden av succéer från Dalarna. Vem minns inte Svenne Rubins? Det är ett oslagbart recept. På med roliga kläder och prata dalmål. Svenska folket älskar det. Hur många röster hade Larz Krizterz fått om de haft helt vanliga kläder?
Tänk att det blev röstningsskandal igen också. Det blir det varje gång det är telefonomröstning numera. Enligt SVT:s siffror var det 1.352.884 röster som kom fram och registrerades. De som inte kom fram hade tänkt rösta på Scotts. Märkligt.
Något annat som var märkligt var den mediokra insatsen av Fredrik Lindström och Peter Apelgren i fredagens upplaga av På spåret. Visserligen är Johan Wester inte stormästare för inte, men ni måste ju åtminstone bjuda upp till kamp pojkar.
Vi ser rätt mycket från vårt kontor. Här är ett par bilder från fredagen:
Sida 29 av 85
