Att Ole Einar Björndalen är världens bäste skidskytt är det ingen tvekan om. Idag lurade han dock flera av sina medtävlare att köra fel, och sedan lurades(?) juryn att strunta i reglerna och ge Björndalen segern trots att han borde diskats. Reglerna säger att om en åkare kör fel ska han eller hon åka tillbaka och ansluta den ordinarie bansträckningen där den lämnades. I annat fall ska åkaren diskas. Att Björndalen var överlägsen spelar ingen roll.

Jag såg en tiofaldigt Oscarsnominerad film idag. Slumdog Millionaire var en fascinerande historia och jag har recenserat filmen här.

Jens Byggmark åkte inte ut förrän i andra åket, så jag hade fel. Johan Brolenius blev inte bäste svensk. Fel där också.

Apropå absolut ingenting. Här är en bild från Uppsala som jag tog för snart tre år sedan:

Uppsala domkyrka

Jag säger sju. Vad säger du?

Visst var nivån klart högre på låtarna i gårdagens deltävling? Jag hade totalfel när det gällde H.E.A.T. däremot.

VM-guld till Helena Jonsson. Det var ett bra tillbehör till dagens frukost.

Sju portar. Så många tror jag Jens Byggmark klarar i dagens VM-slalom. Jag tror Johan Brolenius blir bäste svensk.

Södertälje har gett upp. Kvalserien blir jobbig om inte spelarna bryr sig.

Jag har tjuvlyssnat på de åtta tävlande låtarna i den andra deltävlingen av Melodifestivalen. Nivån är definitivt högre än förra lördagen. Bäst finalchans har Måns Zelmerlöw och jag tror att det blir han och Amy Diamond som går direkt till Globen. Sämst är utan tvekan Markoolio. Hans tre minuter kan bli svåra att överleva utan att hålla för öronen. Falsksångsgaranti utfärdad. Lili & Susie låter som de gjorde för 20 år sedan men låten hade knappast platsat på någon av deras skivor då. Lasse Lindh har ingen röst som fungerar live. Han hörs knappt. H.E.A.T. gör en menlös rocklåt och de är med för att representera en genre. Jennifer Brown håller inte live i mina öron och hennes ballad känns för anonym.

Kvällens mest spännande bidrag blir Cookies 'n' Beans. De har en låt som kan bli något extra live och då blir jag inte förvånad om de tar sig till finalen. Att en i trion är Frida Öhrn från Oh Laura innebär en viktig igenkänningsfaktor för tv-publiken.

 

 

Det där med kärnkraft är intressant. Nya opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna inte har något emot kärnkraften. Det är egentligen rätt logiskt. En olycka skulle givetvis ändra på det. Så brukar det vara. Det är bara att konstatera att kärnkraften är praktisk så länge den fungerar och man slipper konsekvenser av avfallet. Dessutom slipper man förstöra vackra horisonter med vindkraftverk. Att vårt samhälle inte är redo att förändra vanor är uppenbart. Hellre kärnkraft än vindkraft är det som gäller. Snurrigt, som jag ser det.

Att Foppa gjorde mål direkt när han återkom i högsta serien kändes så rätt.

Två decimeter nysnö. Oplogat. Flyttlastbilen körde nästan fast flera gånger. Att ta sig nära porten var inte att tänka på. Istället blev det hundra meter snöpulsning med varje föremål. Markus hade verkligen ingen tur med vädret när han flyttade igår. Däremot hade han tur som hade mig och Jonas. Bjudpizzan på kvällen var välförtjänt, och nu har vi alla ett minne för livet.

Hur var det nu; har Caroline af Ugglas två chanser att gå till final? Nu kan jag sova gott. I dagens Expressen svarar Melodifestivalens projektledare Ronnie Lans så här:

– Ja. Hon har 25 procents chans att gå vidare från andra chansen och 25 procents chans att bli juryns val.

Trots att jag sovit på det så förstår jag fortfarande inte hur man tänkte när man gjorde om reglerna i Melodifestivalen. Det sas ingenting om röstningsrekord, och en kvalificerad gissning är att det helt enkelt berodde på att tittarna inte röstade så mycket - de hann inte.

Visserligen görs inte Melodifestivalen för fyraåringar, men när en fyraåring i tv-soffan undrar över hur många som egentligen vunnit säger det nog ändå en del om hur förvirrat det var. Jag funderar fortfarande på hur många chanser Caroline af Ugglas har för att komma till finalen. Först ska hon vara med i Andra chansen-tävlingen och sedan får hon en chans till av den meningslösa internationella juryn. Har jag missat något?

Och vad är det egentligen man ska rösta på? Är det de låtar man gillar eller den låt man tror kan vinna den europeiska finalen? Med tanke på att en internationell jury uppenbarligen krävs för att hitta vinnarlåten förstår jag inte varför det överhuvudtaget går att rösta för det svenska folket. Är det inte lika bra att låta den där juryn välja ut en låt direkt, och lägga ner hela den svenska uttagningen? Jag vet inte, men det känns som att Christer Björkman och kompani blivit lite för fixerade vid att vinna den stora finalen. Varför inte bara acceptera att svenska folket tycker att de svenska uttagningarna är bättre underhållning än den maratonlånga finalen? Får Björkman och gänget bestämma några år till finns inget intresse för den svenska uttagningen heller.

  • Vad handlade Scotts text om?
  • Hur dåliga var de bidrag som skickades in till årets tävling om kvällens åtta tillhörde de 32 starkaste?
  • Varför ska svenska folket överhuvudtaget rösta om det krävs en utländsk expertjury för att välja ut vinnarlåten?
  • Hur många chanser att gå vidare till Globen har egentligen Caroline af Ugglas?
  • När får Christer Björkman sparken?

Det är inte ofta jag avbryter tittandet på en film, men det händer. Jag gav verkligen Pineapple express en chans men efter en timme fick det vara nog. Två marijuanarökande dumskallar som skriker och gapar åt varandra och andra är helt enkelt inte min grej. Målgruppen är definitivt någon annan. De enda skillnaderna jag kunde se mellan Pineapple express och Göta kanal 2 var språket, alla droger - och Janne "Loffe" Carlsson. I övrigt var det samma sak. Ointressant handling, människor som gör så korkade saker att det inte är trovärdigt och förutsägbart in absurdum.

Hur drygt 45.000 röstande lyckats ge filmen 7,4 i betyg begriper jag inte. Göta Kanal 2 har fått 3,2. Lost in translation - en av de bästa filmer som gjorts enligt mig - får 7,9 i snitt. Kanske måste jag röka lite mer marijuana för att förstå storheten i Pineapple express.

Jag kan inte komma på någon enda människa som kan hyckla med sådan övertygelse som Maud Olofsson. Nu ska sägas att jag aldrig haft något större förtroende för vad hon säger, men nu har hon tagit det hela ännu längre. När regeringspartierna presenterade sin energiuppgörelse idag sa Maud Olofsson följande:

"Jag begär inte av mina tre kolleger att de ska ändra sig om kärnkraften, men de begär inte att jag ska ändra mig heller."

Ändå stod de där, och hade kommit överens om att det nu är okej att bygga nya reaktorer i svenska kärnkraftverk. Något som Maud Olofsson aldrig någonsin accepterat tidigare.

"Det är viktigt att förstå, vad är en kompromiss?"

Det Maud Olofsson sedan sa var att hennes tre kollegor respekterar att hon inte gillar kärnkraften. Olofsson har alltså inte ändrat sig, men hon har ändå ändrat sig. Lite svårt att hänga med har jag.

Så hur har Maud Olofsson tänkt att hantera detta? Jo, hon ska jobba med de förnybara energikällorna och den omställning hon menar kommer. Samtidigt ska hennes tre kompisar stötta kärnkraften.

Jag förstår inte hur Maud Olofsson är skapt som med sådan övertygelse kan stå med byxorna nere och säga att hon fått behålla alla kläder på. Och hur fort gick egentligen detta? Det hann inte ens gå 12 timmar mellan att Maud Olofsson fick sitt mandat av det egna partiet till att hon gjort en överenskommelse med de övriga tre regeringspartierna. Att den överenskommelsen redan var klar innan Olofsson fick mandatet är givet. Frågan är hur hon ska kunna förklara för sitt parti hur det gick till, och om hon har kvar förtroendet bland de egna efter det.