Klockan var en minut i midnatt när jag fick det första meddelandet om att Michael Jackson var död. Svenska tidningar var tidiga att konstatera dödsfallet medan de utländska väntade ytterligare en knapp halvtimme. Halv ett kom den bekräftande nyheten från TT.

Att Jackson inte mått bra och att hans comeback kändes väldigt osäker var en sak. Därifrån till att han skulle dö kändes ändå steget väldigt långt och jag hade väldigt svårt att ta in det.

Jag har många minnen förknippade med Michael Jackson. Eftersom jag fuskade lite som discjockey i slutet av 90-talet spelade jag honom flitigt. Jag kan inte komma på något bättre sätt att minnas Michael Jackson än med det här klippet: Another part of me - Live på Wembley 1987. Det var Michael Jackson.

Att alla inte förstår Michael Jacksons storhet såg jag i SVT:s morgonsoffa i morse. Där satt Stig Malm och Göran Hägg pinsamt okunniga om vad Jackson gjort och betytt. Att behöva ha åsikter om allt är säkert inte lätt, men ibland är det nog klokt att bara vara tyst. "Han kommer att bli ihågkommen för alla skandaler och inte för sin musik" var duon överens om. Dumstrutar på, gubbar.

Aftonbladet genomför en webbfråga där man undrar vem vinnaren skulle bli i ett möte mellan det svenska A-landslaget och U21-landslaget. När jag kollade ställningen var det 59,8% som trodde på vinst för U21-laget. Har det blivit förbjudet att tänka?

Heja Sverige!

Det råder ingen som helst tvekan om att Rolandz är det sämsta Robert Gustafsson gjort. Vanlig dansbandsmusik framförd av en i sig rolig karaktär från Torsk på Tallin. Det är dåligt och inget annat. En låt, ja det hade kanske funkat, men en helkväll med Rolandz? Att Gustafsson sagt att han aldrig hade vågat göra det här i eget namn är begripligt. Så varför gör han det? Ja, pengar gillar Robert.

Det här med ny teknik. Jag köpte en ny mobiltelefon för ett par veckor sedan. Att lämna sin gamla trygga telefon för att bekanta sig med sin nya har sina sidor. Bland annat tog det mig 25 minuter att skicka mitt första sms. Det var ingen rekordtid direkt och eftersom jag inte ser mig som en teknisk nolla skyller jag helt på telefonens otydliga gränssnitt. Nu vet jag hur man gör, och då är som bekant det mesta enkelt.

Jag ska inte skylla mitt sporadiska bloggande på min nya telefon, även om det egentligen hade varit rätt bekvämt. Nej, det har varit en hel del annat i luften på slutet. Midsommar var en sak. God mat och dryck men jag gick på halvfart och vaknade pigg och kry på midsommardagen. Det var inte så dumt.

Att följa U21-landslagets framfart i EM är riktigt skoj. Samtidigt känns det lite larvigt att höra allt snack om att det svenska folket "fått ett nytt favoritlandslag". Orsaken är givetvis att A-landslaget går knackigt just nu. Det innebär dock inte att U21 plötsligt är det mest fantastiska som finns. Kul fotboll är det, men riktigt på riktigt är det inte.

Idag är det sex månader till julafton. Jag önskar mig en längre sommar.

Frågan är förresten om man trots allt är en teknisk nolla om man köper sitt första album på iTunes 2009? Det var hur som helst vad jag gjorde igår. För 90 riksdaler blev jag ägare till Jason Falkners Presents Author Unknown. Vem Jason Falkner är? Han var med i Jellyfish en gång i tiden. Här är smakprov från både Falkner och Jellyfish:



 

Peter Magnusson har tagit många kliv upp på min ranking i och med den briljanta låtsasdokumentären Blomstertid. Om du missat den finns den på TV4:s hemsida. Genialt bra i all sin enkelhet.

Den norske festivalvinnaren Alexander Rybak ser exakt likadan ut på bild. Det spelar ingen roll när var och hur bilden tagits. Han har samma uttryck.

Jag har gjort en liten spellista för er som har Spotify. Midsommar 2009 finns här.

Angående Saab-affären tror jag på den när jag ser den. Koenigsegg är säkert ett jättebra företag, men det är också ett väldigt litet företag. Nog känns det lite knepigt. Något döljer sig under ytan men exakt vad lär vi väl få se - om nu affären blir av överhuvudtaget. En sak är i alla fall säker: Saab blir aldrig detsamma igen. De som tror och hoppas på att "allt ska bli som vanligt" kommer att bli besvikna.

Trevlig midsommar!

 

Idag gav jag upp. Jag har insett att jag har två val: Antingen accepterar jag och ignorerar, eller så försöker jag stånga mig blodig i förtvivlan för min övertygelse.

Jag har i flera år förundrats över hur alla stavar allt uslare, hur det blir svårare och svårare att läsa texter och att framför allt att även journalister blivit så mycket sämre på att hantera språket.

Nej, jag pratar inte om dyslektiker och andra som har svårt att skriva det de egentligen vill. Jag pratar om de som av ren slöhet särskriver, struntar i punkter och stor bokstav samt förkortar helt i onödan.

Men jag gav upp idag. Bloggar, Facebook, Twitter och ditter. Det räcker med att läsa det för att inse att det inte finns någon återvändo. Det är helt enkelt så att alldeles för många inte tycker att det är viktigt att göra sig begriplig. "Man förstår ju ändå" har jag hört till leda, men det är den gängse uppfattningen. Så jag ger upp. Jag accepterar och ignorerar, vilket givetvis innebär att det är många som jag hädanefter inte kommer att bry mig om.

Enligt Expressen är nu 30 personer konstaterade smittade med den så kallade svininfluensan. Så här kommer det att fortsätta ett tag till. Jag hoppas att så få som möjligt smittas, men just nu är det enda jag kan tänka på något helt annat. Hur länge kommer kvällstidningarna att orka räkna? Slutar de vid hundra smittade? Eller kommer vi att få läsa "2.652 svenskar konstaterade smittade"?

Det känns tröttsamt och förutsägbart. Skräm befolkningen. Locka till läsning. Sälj tidningar. Något annat räknas inte.

Jag hoppas som sagt att svininfluensan drabbar så få som möjligt. Samtidigt fortsätter jag att önska att svenska media fokuserade mer på relevans än sensation. Perspektiven blir så fel. Trovärdigheten så urholkad.

Just nu rullar en reklamjingel för TV4 Komedi i radion. En kvinna skrattar på ett plågsamt och enerverande sätt. Det är inte bra reklam.

Jag såg begreppet IRL för första gången 1996. Det var det år jag kopplade upp mig. Så hette det då. Man kopplade upp sig på internet. Jag minns hur jag reagerade. IRL - In Real Life. Det gjordes en skillnad på internet och på verkligheten. Internet var inte riktigt liv. Det var på låtsas. Jag förstod det inte då. Jag förstår det inte nu.

Det är märkligt att det 2009 fortfarande är en sådan tydlig gräns mellan nätet och verkligheten. På nätet får man göra som man vill. Gränserna existerar i princip inte där. Du går inte ut på stan och talar om att någon är en idiot. På nätet är det inga problem. Där skriver man vad som helst. Att det är verkliga människor som både skriver och läser verkar ingen tänka på. Det är som om majoriteten av alla människor tror att vår hjärna kan skilja på verklighet och verklighet. Att alldeles för många tror att det är skillnad - "Men, nätet är ju inte IRL" - spelar ingen roll. Våra hjärnor och hjärtan reagerar på det som står. Vi tar med oss våra reaktioner ut i vardagen, och det påverkar det vi gör.

Jag tycker det är dags att skrota begreppet IRL. Det har aldrig varit relevant utan enbart förvirrande. Nätet är en del av verkligheten. Det gäller ännu mer idag än 1996. Alla mobila enheter gör att du kan gå mellan nätet och vardagen bara genom att höja och sänka blicken. Rätt vad det är står du öga mot öga med den du kallade idiot på nätet. Det finns alldeles för många exempel på vad som kan gå snett då.

Nätet gör det enkelt att vara oförskämd. På bara några sekunder kan man förolämpa eller kränka. Sedan står det där. Att göra samma sak öga mot öga, när man möter någon på gatan, är oerhört mycket svårare. Oavsett vilket forum man väljer att kränka i så påverkar det den drabbade. Att tro att det som görs på nätet skulle vara någon slags skyddad verkstad var naivt 1996 och rent korkat 2009.

Att det blev nästan 44 procent som röstade i EU-valet var positivt. Trots det är det ändå alldeles för dåligt. Ännu värre är intresset för valet i övriga EU. Jag är för ett europeiskt samarbete men emot EU. Alldeles uppenbart gäller det även majoriteten av EU:s medborgare. Jag tror på makt nära där man bor. Den som sitter i ansvarig ställning ska ha nära till den verksamhet den ansvarar för. Närhet är viktigt även i politiken.

När mindre än halva andelen av EU:s medborgare är med och påverkar vilka som ska ta de avgörande besluten för Europa finns ett avgörande problem för hela EU-idén. Missnöjet växer. Det syns också på andelen missnöjes- och enfrågepartier som nu tar plats i EU-parlamentet.

Att höra Mona Sahlin prata om att hon är nöjd över det socialdemokratiska valresultatet är lika löjeväckande som när Marita Ulvskog sa att partiet nästan vann Riksdagsvalet 2006. Med sådana talespersoner behöver ett parti inga fiender. Ledarskapet i Socialdemokraterna har en fatal syn på svenska folkets förmåga att dra slutsatser. Bagdad Bobs strategi att förneka det som alla andra ser ska inte kunna existera i Sveriges största parti 2009. Tyvärr gör den det. Det är oerhört allvarligt för alla som tror på den socialdemokratiska idén.

Var tionde som röstade la sin röst på Piratpartiet eller Sverigedemokraterna. Det är också olustigt. När det gäller Piratpartiet känns det illa men inte som någon katastrof eftersom åtminstone hälften som gav partiet sin röst gjorde det för att kunna ladda ner sin underhållning gratis. Mer oroväckande var Sverigedemokraternas framfart och att en obehagligt stor andel av de som röstade på Piratpartiet uppgav att de skulle ha gett Sverigedemokraterna sin röst om inte Piratpartiet existerat.