Kommer du ihåg din första fröken? Min hette Ami (eller, det var i alla fall det vi kallade henne) och jag hade henne de första tre åren i skolan. Efter 30 år sprang jag på henne vid Dribblers i torsdags kväll. Samma snälla leende, och samma varma röst. Det var ett kärt återseende.

Jag tror inte att jag skrivit om Anna Anka tidigare. Det tänker jag inte göra nu heller. Däremot vill jag bara bjuda på ett utdrag ur en artikel från Aftonbadet idag:

 

Michael Jackson har stulit sin ”nya” låt – av Paul Anka.

– När vi skrev den ihop hette den ”I never heard”, säger svenska Anna Ankas berömde make syrligt.

 


Det är alltså Paul Anka som uttalar sig. Han är mannen bakom låtar som Diana och My way. Nu är han förvandlad till "Anna Ankas berömde make".

Om en vecka gör Robbie Williams sin första konsert på tre år. Den direktsänds till över 200 biografer, bland annat Falu Folkets Hus. Här är den officiella trailern:


Idag går en dröm i uppfyllelse när jag firar min födelsedag på sportbaren Dribblers i Falun. Det är min och Markus Janssons reklambyrå Gobolito som skapat konceptet tillsammans med kökschefen Eva Nordsten och Falu Folkets Hus vd Olof Ahlmark. Dessutom är det många fler som kämpat häcken av sig för att skapa det Dribblers som nu har öppnat.

Redan innan Dribblers hade öppnat var alla bord bokade till kvällens VM-kval mellan Sverige och Danmark. Det är fascinerande.

Jag har många fina vänner. En av dem brukar jag kalla travtränare Fredrik i min blogg. Igår fick jag en mycket fin och rolig present av honom. Han satte in 450 kronor på mitt konto och "beordrade" mig att gå till en specifik hylla och välja ett specifikt artikelnummer på Systembolaget. När jag kom fram till hyllan såg jag vad jag fått: en tioårig skotsk whisky av märket Springbank. Ikväll provsmakar vi den innan vi går ner till vårt bord på Dribblers.

Vad får jag av dig, Zlatan?

Kontraster och perspektiv. Jag börjar ana att det kan bli ett återkommande tema i mina bloggar. Igår kväll var det dags igen. Först såg jag Idol. Direkt efter Skavlan. Där dök Melody Gardot upp. Jag hade aldrig hört talas om henne och hennes historia. Det är ingen idé att jag återberättar den. Kolla klippet här (hela programmet var bra men Melody Gardot kommer in efter 42.56).

Melody Gardot gav mig en av de största musikaliska upplevelser jag haft.

På torsdagskvällen satt jag på Strömvallen och frös när Malmö utklassade Gefle. Termometern visade ett par grader över noll. Idag är det 15 grader i skuggan.

I bilen på väg hem från Gävle hörde jag att Södertälje slagit Linköping i Elitseriens första omgång. Slagpåsen slog det lag som fått flest röster i diskussionen kring SM-vinnare.

Kontraster och perspektiv. I Idol offrade man rätt många förväntansfulla personer för att göra "bra tv" igår. Jag gillar inte alls det. Att helt bortse från att det är människor man arbetar med är omdömeslöst. Det finns ingen anledning att inför kamerorna så fullständigt knäcka någon bara för att få en massa tårar och "bra bilder". Jag mådde illa igår. Visst, alla som är med ställer upp frivilligt. Det gäller även vad juryn gör och säger. De måste inte ta allt så långt - vara så extrema. Det går att säga "Du har inte gått vidare" på oerhört mycket bättre sätt om man vill. Men det blir inte lika bra tv då. Åtminstone inte enligt TV4.

Jag gillar Anders Bagge. Det som förvånar mig är hur han, med så stora bekymmer med panikångest, kan ställa upp på en tv-produktion där man knäcker psyket på unga människor. Han om någon borde kunna ge övriga i produktionen lite perspektiv. Det gör han uppenbarligen inte. Ynkligt, Bagge.

AIK leder Allsvenskan. Allt mer stabilt känns det också som. Det gillar jag. Matchen mot IFK Göteborg i den sista omgången blir nog inte ens avgörande. Jag tror den blir en enda lång hyllning till de redan klara mästarna från Solna.

När jag ändå är inne på sportens område för en gångs skull: Södertälje tippas bli slagpåse i Elitserien den här säsongen. Som SSK-anhängare börjar jag bli van. I år ser det dock ut att bli ännu mindre att glädjas över.

Facebook kan användas till mycket. I Aftonbladet skriver Terri Herrera Eriksson en väldigt bra krönika idag. Även jag förundras över att så många vill berätta vad de gör hela tiden. Träffas vi för lite i verkligheten numera, eller varifrån kommer detta behov?

Jag tycker om att få veta när mina vänner gjort något. Men jag vill inte veta allt de gör, hela tiden. Informationsmängden blir så stor att jag inte ser det som är viktigt. Det känns inte riktigt som att det var meningen, eller?

"Men du har ju en blogg där du berättar både det ena och andra". Jajamen, det har jag. Här konkurrerar jag dock bara med mig själv. Läs den som vill. Det är inte riktigt lika lätt att välja bort på Facebook. Än så länge saknas en prioritering på vad som är viktiga inlägg och "Går och fikar"-inlägg. Det är allt eller inget som gäller - och allt har blivit väldigt, väldigt mycket information.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5834615.ab

Kanske är det så att Här är ditt liv inte fungerar 2009? Jag blev ännu mer tveksam efter gårdagens program med Sven-Göran Eriksson som gäst. Visst, det är småtrevligt och må-bra-tv, men det blir också extremt snuttifierat. Jag tycker även att det är förutsägbart. Överraskningsmomenten är få, och när de väl kommer så hastas de igenom. Trots att programmet är 90 minuter så blir det rätt mycket om ingenting.

Jag tror att Mora slutar före Leksand i Hockeyallsvenskan. Nu är det skrivet.

Ett av de starkaste minnena från när min kusin Linda gifte sig i somras var tjejen som sjöng i kyrkan. Det var en liten tjej med en väldigt stor röst och utstrålning. Hon var långt ifrån de traditionella kyrksångerskor man hör i sådana här sammanhang. Hennes röst hade en enorm närvaro och den träffade rakt i hjärtat. När vi kom ut ur kyrkan sa jag till min syster att "Om hon satsar på musiken kan hon gå hur långt som helst". Eftersom jag var officiell fotograf hade jag ingen möjlighet att tacka tjejen för sången. Jag glömde också att fråga vad hon hette. Det vet jag nu. Här är hon:



Och här är ett par av bilderna jag tog på Clara när hon sjöng i kyrkan:

{gallery}bloggbilder/090918{/gallery}


Idag slår både Aftonbladet och Expressen på stora trumman. Mona Sahlin har åkt på fest. Hon har flugit flygplan dit. Tidningarna använder ord som lyx och privatjet. Det är givetvis meningen att man som läsare ska bli upprörd. "Fan, tar hon ett eget lyxplan och åker på fest!". Men så är det inte. Hon åkte i ett specialchartrat plan tillsammans med övriga gäster som ska på ett födelsedagskalas.

Man kan tycka att det är orättvist att vissa får gå på större kalas än andra men så är det för oss alla. Jag kan aldrig missunna någon, oavsett partitillhörighet eller annat, att gå på ett kalas dit man är bjuden.

I båda artiklarna uttalar sig mediarådgivare och pr-konsulter. De är säkert jätteduktiga på sitt jobb, men jag tycker de kommer helsnett i det här fallet.

Visst, det finns garanterat S-väljare som upplever det här som stötande. De lägger säkert sin röst på någon annan. Jag tror dock att lika många ser vilken ickenyhet detta är. Oavsett vilket parti man företräder eller röstar på så måste man få ha bekanta i alla kretsar. En moderat måste inte bara ha vänner i överklassen, och socialdemokrater ska inte bara gå på kalas hos uteliggare. Det funkar givetvis inte. Så vill ingen ha det.

Nu görs en snudd på bisarr koppling till söndagens kyrkoval. Det antyds att Mona Sahlin är omdömeslös som åker utomlands när detta val pågår. Kopplingen är så krystad att den blir larvig. Kyrkovalet berör ingen av partiledarna. Det vet även tidningarna. Jag har oerhört svårt att se hur kyrkovalet skulle tappa i status därför att en partiledare åker utomlands på kalas. Mona Sahlin borde snarare få credit för att hon gett detta undanskymda val lite uppmärksamhet. Eller, det är väl egentligen media som ska ha den crediten. Det var trots allt de som gjorde kopplingen.

Det framgår också att Sahlin betalat sin resa med egna pengar. Skulle det däremot visa sig att hon använt skattepengar för denna resa, ja då kommer givetvis saken i ett helt annat läge. Då blir det också en nyhet värd namnet. Just nu är det bara larv att göra en grej av detta.

Här är ditt liv och Kändisdjungeln. Ibland är kontraster nästan övertydliga. Bra eller dåligt. Svart eller vitt.

Att väcka Här är ditt liv var jag först lite tveksam till men efter premiärprogrammet med Mikael Persbrandt så är jag övertygad om att det var rätt. Visserligen tyckte jag att slutet kom lite plötsligt. Jag satt och väntade på en extraordinär avslutning men den tyckte jag uteblev. Ingvar Oldsberg skötte dock sitt jobb bra och Persbrandt kändes som den perfekta premiärgästen.

Av en tillfällighet såg jag halva premiären av TV4:s Kändisdjungeln. Det har gjorts mycket dum och dålig teve. Jag vet inte om Kändisdjungeln är det sämsta som gjorts men det har knappast gjorts något sämre under 2009 i alla fall. Kända människor som äter konstiga saker. Inte ens idén låter rolig. Att resa runt halva jorden för att förverkliga den är ännu dummare.

I lördags var jag ute på ett lite udda uppdrag. Jag var anlitad som officiell fotograf när Maraton-SM för inlinesåkare avgjordes i Borlänge. Svenska mästare blev Johan Olsson och Helena Gustafsson. Lite bilder på mästarna och några av de andra kämparna kommer här:

{gallery}bloggbilder/090912{/gallery}

I en artikel från TT står att 35 svenskar beräknas dö av svininfluensan. Det är 35 för många men jag har numera ännu svårare att förstå den makalösa hysterin kring detta virus.

Jag trodde inte att filmen om Bruno skulle vara särskilt bra när jag först hörde talas om att den skulle bli uppföljare till Borat. Oj, så fel jag hade. Obekvämt rolig är nog en bra beskrivning.

Varje år avlider ungefär fem svenskar av geting- eller bistick.

Kanske var hela landslaget chockat efter det som hände i Ungern. Jag vet inte. Varför skulle de inte varit det förresten? Det är nog inte bara jag som fortfarande inte riktigt fattat att Zlatan faktiskt gjorde det där målet i den sista sekunden. Matchen mot Malta var hur som helst en riktigt skräpig sådan. Lyckligtvis blev den ett olycksfall i arbetet som åtminstone än så länge inte fick så stor betydelse. Risken är dock stor att det blir en målskillnadsuppgörelse mot Portugal och den vinner inte Sverige. I så fall blir vi bara trea i gruppen om vi bara tar fyra poäng i de två återstående matcherna.

Jag har lyssnat på Honungsfällan av Unni Lindell de senaste veckorna. Idag nådde boken slutet och jag rekommenderar den. Det kommer att bli fler böcker av Lindell för min del.

Mediahysterin är farligare än svininfluensan. Det tror åtminstone jag.