Det blev en lång dag på Dribblers idag. En sen lunch tillsammans med derbyt Everton-Liverpool slutade lyckligt, både för min mage och Liverpool. Det var på tiden att Liverpool vann.

Chelsea hade sedan lite av lekstuga med Arsenal i ett annat derby. Det var dock bara en uppvärmare för min och andras del. Den stora grejen idag var givetvis El Clásico mellan Barcelona och Real Madrid. Sagan fortsatte. Zlatan avgjorde. Fortfarande någon som inte tycker att han är bra?

Jag läste att det säljs en miljon elektriska adventsljusstakar i Sverige varje år. Det är givetvis helt sjukt. Däremot tvivlar jag inte på att siffran stämmer. Det räcker med att titta hur det ser ut i alla hus. Den som inte har minst en stake i varje fönster är chanslös i konkurrensen om flest stakar. Tack Rusta, Ö o B och alla ni andra som gjort det möjligt för Svensson att köpa ett helt fotbollsslag med stakar.

Nu var det lyckligtvis inte så farligt med Tiger Woods, men när de första rapporterna kom lät det inget vidare. Nu undrar man mest över vad han faktiskt gjorde mitt i natten. Både tidpunkten, sättet han körde av vägen på och sättet nyheten förmedlades får en del varningsklockor att ringa.

Jag började dagen med att se ett reportage från den turné Roxette är en del av. Okej, Marie Fredriksson sjunger inte lika bra som förr men hon står där. Det känns som hela grejen. Trots allt är det hon som ska sjunga de där låtarna. Gessle sjunger ju precis lika dåligt som han alltid gjort.

Du har inte missat min spellista 45 minuter hoppas jag. Där finns bland annat en låt från en ny platta med Newton Faulkner. Listan kommer inte alltid att innehålla samma låtar, men den kommer alltid att vara 45 minuter.

Inte för att jag är skrockfull eller tror att just mina val styr världen, men sedan jag köpte min Canon 7D har det varit sol vid två tillfällen. Två gånger på fem veckor. Vilket mörker.

Trevlig lördag!

45minuter

Det är det här med julen. Den är visserligen nästan en månad bort men för vissa började den för flera veckor sedan. Jag tror mig veta varför behovet att fira jul från och med mitten av november har uppstått.

Alla har ju så fasligt mycket att göra nu för tiden. Det är ju så mycket med allt. Tillvaron är så stressad. Hur ska man hinna med? Facebook. Twitter. Facebook igen. Jo, och sedan måste man ju göra det man skriver i Facebook att man gör också. Jag är ibland inte säker på att alla gör det de skriver att de gör. Bara genom att skriva att man gjort något kan det ju se ut som att man gjort det.

Nåja. Anledningen till att julen måste firas i en och en halv månad är helt enkelt denna: Man hinner inte fira den annars. På bara tre dagar går det ju inte, eller?

Vad fan är det som händer i Sverige? Vellinge är bara först ut. Det kommer flera. Vi lever i ett land där existensminimum kommit att handla om hur många dvd-spelare och mobiltelefoner man måste ha för att klara sig. I de flesta fallen är prylarna köpta för lånade pengar. Så kommer det människor från platser där dvd-spelare är totalt ointressanta, och som saknar föräldrar. Då är de inte välkomna till vårt land. "Vi vill inte se er här". Jag mår så djävla illa av det. Jag mår illa av varje person som tyst lyssnar utan att säga ifrån när någon annan pratar om "de där", "negrer" och allt annat som vuxna svenskar fortfarande säger.

Det finns svenskar som är rädda för invandrare. Jag känner några. Det är den där rädslan som lever i det tysta, i det osagda. Man bara undviker människor med mörkare hudfärg och en svenska som bryter. Det är en ryggmärgshandling.

Jag minns när min farfar berättade för mig om människorna som kom till Sverige från andra världskrigets koncentrationsläger. Det är framför allt det han berättade om den man som bränts med en cigarett. Jag minns inte hur gammal jag var när han berättade det men jag vet att det för alltid fick mig att förstå vikten av att ta emot de som blivit offer för grymhet och hat. För farfar var det självklart. Solidaritet. Det måste alltid finnas plats för den. Jag offrar gärna dvd-spelare och mobiltelefoner om så krävs.

Jag förstår inte dem som är så rädda att de vill avvisa dem som behöver hjälp. Vad gick snett där? Hur mår de innerst inne? Ger tre dvd-spelare och två mobiltelefoner ett lugn i deras liv? Tappar de sitt människovärde om de inte får ha sina prylar?

Var och en av oss har ett ansvar. Antingen väljer vi ett land där rädslan dödar omtänksamhet och värme, eller så säger vi ifrån. Vilken sida står du på? Vad säger du när någon av dina bekanta börjar prata föraktfullt om "de där" och kallar mörka för negrer?

Invandrare är inte farliga. Flyktingar är inget hot. Det är när vi tror det som det verkligt farliga är nära. Då kan vi bli rädda på riktigt. Vi är farligt nära det läget nu. Grattis Sverige.

Jag köper det inte. Det är oacceptabelt. Vilket Sverige vill du ha? Om du aldrig tänkt efter är det dags nu. Hur lär du dina barn att se på andra människor? Vilket land vill du att de växer upp i? Det är nog dags att rätt många tar sig en allvarlig funderare. I annat fall går det nog inte så bra ...

 

Trots att jag nog inte riktigt kan tagga upp så tänker jag kika på fotboll i soffan ikväll. Det är en betydelselös landskamp som fått en viss nerv eftersom Sverige har en ny förbundskapten. Media slår givetvis på stora trumman. Dessutom är det ju nu svenska folket ska få se alla dessa unga spelare som det ropades så mycket efter under Lars Lagerbäcks tid.

Var det inte för att vädret är påträngande ogästvänligt så hade jag inte hamnat i soffan under ett varmt täcke. Nu blir det så ändå och det blir fotbollen som är mitt sällskap. Skiner min skepsis igenom? Ja, det är nog säkert så. Jag har ingen större tro på svensk landslagsfotboll de närmaste åren. Den blir definitivt inte särskilt stor utan Zlatan Ibrahimovic i laguppställningen. Jag avundas inte Erik Hamrén när domen kommer från media och stora delar av svenska folket.

Ja, jag låter nog negativ men jag känner mig mer som en realist. Tänk bara vad som händer om Sverige råkar vinna ikväll. Då kommer ropen om VM-guld 2014 att höras över hela landet. Stackars Erik Hamrén.

Planen var att göra det för flera veckor sedan men tiden har inte riktigt räckt till. Igår var det äntligen dags. Ulf Malmros senaste film Bröllopsfotografen gällde. Jag var mycket nöjd. Malmros har ett språk som jag gillar. Han hittar snygga men enkla bildlösningar och hans manus innehåller "oneliners" man aldrig glömmer.

Filmen är en klassisk romantisk komedi med alla element en sådan ska innehålla. Det är med andra ord inget nytt under solen. Däremot blir det något nytt när det här klassiska upplägget blandas med Malmros personliga filmspråk. Jag gillar det och rekommenderar filmen varmt.

Idag är det dags för Aftonbladet att publicera ett nytt rön som man kan tycka mycket om. Mörkret är kanske ingen humörhöjare direkt, men om nordbor skulle förlänga sina liv med tio år genom mer ljus, ja då skulle vi bli väldigt gamla. Vi är trots allt redan i topp bland de folk som lever längst. Det känns som att det finns en del brister i denna nya mörkerteori.


 

Det blev inte mycket semester i somras. Därför tog jag några dagar ledigt den gångna veckan och åkte till Stockholm. Fotomässan och Belgobaren var de givna målen. Mässan var väldigt inspirerande. Belgobaren var som vanligt. Man dricker inte mycket, men man dricker gott.

Mässbesöket resulterade i flera bra saker. En bok köptes. Dessutom utökade jag min objektivpark med ett Canon EF 50/1,4 USM. Epson bjöd på en gratis utskrift av mycket kvalitet. Jag hade med mig en bild tagen i somras och resultatet blev väldigt bra.

 

{gallery}bloggbilder/091115{/gallery}

Efter en vecka med Robbie Williams nya platta så kan jag konstatera att den funkar. Den är inte våldsamt bra men ett klart fall framåt. Innehållet är lite spretigt och aningen ojämnt. Robbie är bäst live och flera av låtarna är givna livenummer.

Av alla intryck från Fotomässan är Thron Ullbergs bilder det starkaste. Enkla bilder. Starka färger och kontraster. Stora bilder med små medel. Helt min smak.

Kanske har jag fått svininfluensan innan jag ges en möjlighet att vaccinera mig. Då är det så. Jag vet inte om jag kommer att vaccinera mig ändå. En sak är i alla fall säker; media gör vad de kan för att skrämma skiten ur svenska folket. Varje dag nya rubriker. Expressen idag: "Sex har dött hittills - nu ökar smittan".

Fundera lite på den rubriken, och vilket mönster den följer. Mediadramaturgin kring den här influensan har jag skrivit om tidigare. Allt handlar om att dramatisera, och det sker stegvis. Expressens rubrik idag spar inte på krutet. Sex har dött "hittills". Hör upp svenska folk: det blir värre. Och sedan "nu ökar smittan". Jodå, det blir ännu värre.

Gemensamt för alla rubriker är att de saknar proportioner. Var någonstans står det hur många som varit sjuka hittills? Varför klumpar man ihop dödsfall i den så kallade riskgruppen med dem som är utanför? Till dags dato tror jag att ett av dödsfallen ligger utanför riskgruppen.

Så nästa rubrik i denna följetong kan jag bjuda på redan nu, för den kommer snart: "Vaccinet hjälper inte - Svea blev sjuk trots att hon tagit sprutan". Det är bara en tidsfråga innan vi får den vinkeln i ansiktet.

När den här influensavågen passerat hoppas jag att medieforskare drar ner byxorna på svenska medier. Inget land är förtjänt av att ha så usel mediabevakning.

Fotbollsgalan var en parodi. Det enda undantaget var Klas Ingesson. Snacka om programledarämne. Han behöver inte byta klänning 80 gånger på två timmar för att dölja bristande kompetens.

Zlatan var inte där. Henrik Larsson var inte där. Lars Lagerbäck var där. Den stående ovation han fick pratades dock sönder av Jessica Almenäs.

Och detta med Zlatan och spel i landslaget. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att han tvekar. Redan nu hörs dock alla dessa tramsiga åsikter. "Ja, det är ju bara bra. Vad har han tillfört landslaget?" och "Det är skandal att han inte spelar för sitt land". Okej. Erik Hamrén kommer inte att få det lätt. Om en av världens bästa fotbollsspelare inte tillför det svenska landslaget någonting så har många svenskar en lite verklighetsfrämmande uppfattning om svensk fotbolls ställning internationellt.

Det var väldigt lite humor i årets gala för övrigt. Den här gången hade det behövts mer än någonsin.

Zlatan Ibrahimovic spelar i världens bästa klubblag. Han har två barn. Han har räddat Sverige flera gånger. Jag förstår om han har svårt att motivera sig när det nu stundar ett gäng betydelselösa landskamper och ett EM-kval om ett år. Kanske ändrar han sig, kanske inte. Nu får Sverige spela utan honom. Det gläder vissa. Majoriteten tror att Sverige kan vara en världsnation i fotbollen utan Zlatan. Lycka till.

Stora band spelar på riktigt. Kent mimade.

 

Det är mörkt. Folk är sjuka. Det har snöat. Lite mer än en och en halv månad till julafton. Det vänder. Snart.

Ikväll är det gala för fotbollen. Ryktet säger att Zlatan inte kommer. Det blir lite fattigt då. Avtackningen av Lagerbäck kan dock bli fin. Samma sak när det gäller Henrik Larsson.

Precis som alla(?) tycker jag att Erik Hamrén är ett bra val som förbundskapten. Däremot förstår jag inte varför han tackade ja. Det kan nog inte finnas ett mer otacksamt jobb än att ta ansvaret för Sveriges fotbollslandslag. Vi är på väg ner i en lång svacka. Det accepterar inte svenska folket. Hamrén kommer inte att få något gratis.

I helgen tog det slut. 273 veckor höll det på. Nu har Svensktoppen gått vidare. Benny Anderssons orkester får inte spela Du är min man mer. Jag läste en läsarkommentar på expressen.se: "Jag kommer att sakna låten". Det säger nog allt om Svensktoppens lyssnare. Förmodligen förklarar det också hur en låt kan ligga över fem år på en topplista som ska innehålla de mest populära svenska låtarna just nu.

Scarlett Johansson och Pete Yorn kommer aldrig att ligga 273 veckor på Svensktoppen. Här kommer lite ny musik: