"AMF-skandalen är överspelad". Jag är alltid försiktig med att kommentera andrahandsuppgifter, men om Expressen citerat Wanja Lundby-Wedin korrekt är hennes uttalande bedrövligt. Hon blir en svensk variant av "Bagdad-Bob", den irakiske officeren som stod och sa att allt var under kontroll samtidigt som amerikanska soldater i princip tagit över hela Bagdad.

Hur Lundby-Wedin egentligen tänker när hon uttalar sig så här vet jag inte. Däremot bevisar hennes ståndpunkt att hon totalt tappat kontakten med de medlemmar hon ska företräda. Hon visar ett sådant förakt mot dem som valt henne att jag inte blir förvånad om dagens demonstrationer innehåller många element som kräver hennes avgång.

Om Wanja Lundby-Wedin inte avgår går hon till historien som den som sänkte Socialdemokraterna i många år. Med Lundby-Wedin kvar i partitoppen kommer det att bli helt omöjligt för Socialdemokraterna att få förtroende hos de svenska väljarna.

Jag har aldrig sett tv-programmet Ballar av stål som går i Kanal 5. Anledningen till det är att jag helt enkelt inte ser det roliga i att ofreda andra människor på olika sätt. Det som driver den typen av program är en form av mobbningsmentalitet som känns osmaklig. Nu har programmet polisanmälts av åklagare. Med anledning av det har Kanal 5:s presschef Dan Panas uttalat sig i Dagens media:

Det finns inget annat uppsåt än att göra ett underhållningsprogram, jag kan inte hitta var anmälaren hittar de uppsåtliga brotten. Men om man anser att det är värt att lägga skattepengar på att utreda vad som är underhållning eller inte 2009 så är det något som myndigheterna måste avgöra.

Panas menar alltså att det är okej att bryta mot lagen så länge man gör det i underhållningssyfte. Det är en ståndpunkt som inte är något annat än sorglig. Att Panas försöker få det till slöseri med skattepengar att övervaka lagen säger egentligen allt. Han förstår alldeles uppenbart inte vilka konsekvenser det får om det plötsligt är okej att låtsasråna banker eller iscensätta andra händelser som i vanliga fall inte tolereras av samhället.

Vad är viktigast: Att en person får ta högvakten mellan benen för att göra ett tv-program, eller att inte helt urholka respekten för lagar och andra människor?

Det är influensahysteri. Kvällstidningarna har i flera dagar försökt hitta olika vinklar för att hålla liv i nyheten. Först var det "Influensan kan nå Europa". Sedan "Influensan kan ha kommit till Europa". Den givna fortsättningen var "Svenskar kan ha smittats". Givetvis hänger lokalpressen på. Den är numera väldigt mycket kvällstidning light. Således är huvudrubriken hos Dalarnas Tidningar idag: "Misstänkt svininfluensa i Dalarna".

Jag saknar helt kunskap för att bedöma hur stort hotet är från svininfluensan. Det gör även merparten av de journalister och redaktioner som nu piskar upp en oro i Sverige. Risken är uppenbar att det blir "Vargen kommer"-syndromet. När och om det verkligen kommer ett allvarligt hot mot människors hälsa finns risken att folk slutat lyssna. Jag tycker mig sett tendenserna länge.

Att basunera ut "Misstänkt svininfluensa i Dalarna" känns inte som en nyhet. Har du varit i Mexiko och börjar hosta är det självklart att man kan misstänka svininfluensan, men det är långt ifrån säkert att man faktiskt har fått den. Därför vore det bra om sensationsjournalistiken kunde ta ett par steg tillbaka och fundera på vilka effekter alla rubriker får. 

Något mindre allvarligt, men även mer begripligt nu. Hockeyligan har spruckit. Fem lag bryter sig ur. Det är komiskt. Samtidigt är det kanske det bästa sättet för att slippa Färjestads dominans i svensk elithockey. Jag kan inte tänka mig att den svenska hockeypubliken är intresserad av en liga med ryska lag och/eller europeiska lag. Den hybris som drabbat Färjestad, HV71, Linköping, Frölunda och Djurgården kan bli dyrbar för dem. För mig är deras agerande resultatet av ett gigantiskt feltänk, och en stor övertro på hockeyns attraktionskraft. Framför allt underskattar man sin publiks behov. En nationell och nära serie är betydligt mer eftertraktad än en internationell, där många matcher avgörs på så långt avstånd att det knappt är teoretiskt möjligt att som supporter åka till bortamatcherna.

New York Rangers blev utslagna i Stanley Cup och nu hoppas alla på att Henrik Lundqvist ska ansluta till den svenska VM-truppen. Samtidigt kommer rapporter om svininfluensa i New York.  Kanske bäst om Henke stannar där han är?

Debatten om IPRED, fildelning och integritet går vidare. Argumenten varierar. En sak som jag inte förstår är varför det inte går att hålla isär olika sakfrågor när debatten förs. Fildelning gynnar artisterna, säger vissa. Varför ska vi gynna svinrika skivbolag, undrar andra. De som inte vill ha fri fildelning är rädda att förlora sina intäkter, och i förlängningen inte kunna ägna sig åt sitt konstnärskap.

Jag tycker debatten hamnar helt snett. Vad jag vet är det fritt fram för vilken artist eller författare som helst att lägga ut de verk som de själva bestämmer hur de ska förvaltas. Fildelning är alltså inte förbjuden, om man vill. Och det är just där jag tycker diskussionen kantrar. Har jag helt missförstått allting när jag uppfattat att allt handlar om att var och en själv ska få bestämma vad som händer med de verk man är upphovsman till? De artister som upplever att de tjänar mer pengar på att dela ut sin musik gratis, för att sedan få intäkterna via konserter istället, får väl göra det om de vill? 

Det känns som att det blivit något fel när de som är för fri fildelning inte accepterar att det finns andra artister som är emot. Om de som förespråkar fri fildelning ägnar sig åt det med material som frivilligt lagts ut av upphovsmännen, då är det väl bara att fildela? Sedan kan de som vill tjäna sina pengar på att sälja sin musik göra det. Marknaden kommer att avgöra hur det går. Kärnfrågan är vem som har rätten till originalverket. För mig är det solklart att det är upphovsmannen. Vem ska då bestämma om fildelning av det aktuella verket? Rimligen upphovsmannen va? Att det skulle vara konsumenterna som bestämmer om något ska delas ut gratis eller inte känns helsnurrigt.

 

"Vad tror du om en öl efter jobbet?". Det var så det började. Frågan kom på lunchen. Det var Markus som undrade. Jag tyckte idén var utmärkt.

När arbetsdagen var slut hamnade vi på Banken. Några timmar senare har jag kommit hem efter en toppkväll på Marianns. Av en ren slump hamnade vi på en högklassisk jazzkväll där Amanda Sedgwick Kvartett stod för underhållningen. Det var ingen bluffkvartett, så mycket kan jag säga. Massiv spelglädje och ett sväng som innebar att jag insåg att jag stampade takten även när jag åt.

På väg hem kom ett sms från Anders i Göteborg som meddelade att AIK slagit Örgryte och därmed leder AIK Allsvenskan. Inte så dumt.

Förutsatt att det rådde en jävssituation för domaren i The Pirate Bay-rättegången så är det fullständigt obegripligt hur denne domare kunde ha så dåligt omdöme. Alla rättegångar är viktiga. Den här var dessutom extremt viktig ur principiell synvinkel, och som bekant oerhört uppmärksammad. Att nå så långt som till domarstolen i en rättssal och ändå vara så omdömeslös ger inte direkt något ökat förtroende för det svenska rättsväsendet.

Jag förstår helt enkelt inte hur det går till. Hur kan så omdömeslösa människor komma så långt? Det är inte heller första gången det sker.

Att advokaterna till de åtalade ropar på att det är skandal och att rättegången ska tas om är helt begripligt. Det är deras jobb. Däremot kan jag inte bedöma om de har rätt eller inte. Det är bara tråkigt att det här målet sköts så dåligt att de illegala fildelarna får mer vatten på sin kvarn. Så hade det inte behövt bli.

Filip och Fredrik hade premiär för sin nya tv-show igår kväll. Direktsändning från New York och en ekonomisk storsatsning av Kanal 5. Kul idé. Eller kanske bara konstig? Egentligen var dock det mesta precis som vanligt. Fredrik Wikingsson skrikpratade - möjligen högre än någonsin. Galna upptåg. Märkliga gäster. Egentligen var det enda nya att man gjorde en Letterman-show på svenska, om än något mer vågad.

Om jag ska sammanfatta premiärprogrammet med ett ord väljer jag bisarrt. Marilyn Manson i sig är bisarr. Att se honom diskutera pralinerna i en Aladdinask med Jonas Gardell - eller om det var Gardell som diskuterade med Manson - var även det fullständigt overklig tv. Lägger man till två bodybuilders som slog sönder saker och lite amerikansk wrestling med Filip utklädd till kvinna och Fredrik till bebis, ja då är det hela fullbordat.

Någon form av tv-historia skrevs. Exakt hur man kommer att förhålla sig till de här programmen om fem år visar sig. Innehållsmässigt var det egentligen en dyr variant av det Robert Aschberg gjorde för 15 år sedan ihop med Gert Fylking. Bitvis roligt men också sådant som glöms bort så fort programmet är slut.

Anja Pärson meddelade igår att hon slutar efter OS nästa år. Hennes kropp orkar inte mer. Den gångna säsongen har jag svängt från att tycka att Anja varit gnällig till att förstå hennes personlighet. Det har dock inte gällt sportjournalister och vissa sportchefer på landets tidningar. De har raljerat över att Anja förklarat sina resultat med att hon sett dåligt, inte gillat backen eller något annat. Anja har alltid försökt svara och förklara. Det är det inte alla som gör. Hon har avstått från floskler och istället gett konkreta förklaringar. Hennes kritiker har på ett raffinerat sätt klippt i hennes uttalanden så att man kunnat fortsätta framställa Anja som en dålig förlorare. När Anja sa att "Jag trivs inte när det är dålig sikt som idag. Lindsey är mycket bättre på det." tog man bort den andra meningen så att man kunde kritisera Anja för att komma med bortförklaringar. Att hon var tydlig med att hon inte var lika bra som Lindsey Vonn struntade man i. Då hade man inte kunnat fortsätta måla upp bilden av den sura och bortförklarande Anja. I vinter vann Anja min respekt. Samtidigt tappade jag fullständigt respekten för några av Sveriges tyngre sportjournalister.

Slutligen. Howlin' Pelle i The Hives må vara en energifylld artist, men som sångare är han en ren katastrof. Hans mord på Unchained melody som avslutning på Fredriks och Filips program var fullständigt. Det var inte bara pinsamt, det var direkt skitdåligt och undermåligt.

Ett direkt resultat av domen i The Pirate Bay-målet är att Piratpartiet ska ha fått 10.000 nya medlemmar. Att människor som inte vill betala går med i ett parti som har gratis medlemsskap är nog inte så konstigt.

Jag ska dock direkt säga att jag har betydligt större respekt för de som öppet säger att de gärna laddar ner gratis, än för de som med extremt krystade ideologiska argument menar att hela internets existens är hotad om fildelning av upphovsrättsskyddat material inte tillåts. Den typen av argument känns mest förvirrade.

Efter ett flera månader långt uppehåll har jag nu tre joggingrundor i bagaget. Vägen känns lång till fjolårets form. Å andra sidan är det nästan fem månader kvar till Falu Marknadslopp. Det är då det gäller.

I påskas hittade jag hela serien The Office i en box för 149 kronor. Eftersom jag aldrig såg den när den gick kändes affären given. Nu har jag sett 1,5 säsong och jag förstår alla som genom åren hyllat serien. Den är smärtsamt rolig.

Idag kom domen i det uppmärksammande målet mot fyra personer som representerar The Pirate Bay. Hela kvartetten fälldes och dömdes till fängelse och skadestånd. För mig är det inget konstigt alls. Däremot är det konstigt för många andra, och det har fått proffstyckare att utbrista de mest häpnadsväckande saker.

Frågan jag ställer mig är vad det är som händer. Krönikörer och tyckare gör uttalanden som innehåller så starka ord att jag börjar undra om det slagit runt. Jag ska gå igenom några stycken, och jag börjar med Aftonbladets Lotta Gröning.

Domslutet mot Pirate Bay är tragiskt.

Tragiskt? För vem? För mig och alla andra som riskerar att inte längre kunna ladda ner material som skyddas av upphovsrättslagen, material som dess skapare vill ha betalt för? Jag vet inte, men att använda ett så starkt ord känns kolossalt överdrivet.

Domen är en krigsförklaring mot det fria nätet. Kampen om nätet har bara börjat.

Nej, Lotta Gröning, jag hänger inte med. Vad är det för fritt nät du pratar om? Riskerar internet att stängas nu, eller vad? Jag kan inte riktigt hitta någon sådan formulering i domen, och jag har letat. Domen är inte ens en krigsförklaring mot fildelningen. Den är fortfarande tillåten. Domen handlar om att fildela material mot upphovsmannens vilja. Är det en krigsförklaring? Mot vad i så fall?

Den gamle Idol-jurymedlemmen Daniel Breitholtz gör en liknelse som känns aningen onyanserad:

Detta borde rimligtvis betyda att personerna bakom Google (!) och Yahoo (osv) nu kan vänta sig att åtalas också, samt att fällas för samma brott. De har ju gjort EXAKT samma sak. Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

Sedan när laddar man upp torrentfiler på Google? Sedan när besvarar Google upphovsmännen med hån och nonchalans när de ber Google att ta bort länkar till upphovsrättsskyddat material? Det senare har varit The Pirate Bays linje hela vägen. Google däremot, de har valt att samarbeta för att värna upphovsmännens rätt till sina verk.

Den 17 april 2009 var inte bara dagen då domen mot The Pirate Bay offentliggjordes. Det var också den dag då tyckar-Sverige gick bananas.

 

Nog känns det konstigt om det blir så att Leif Strömberg hamnar i Leksands bås. Visserligen är det något av det bästa som hänt Leksand på flera år, men varför inte Södertälje vill ha honom förstår jag inte.

Efter en bra start kom första förlusten mot Malmö igår. AIK ser bättre ut än på flera år. Tyvärr gör även Malmö det.

Matchen mellan Liverpool och Chelsea i tisdags var inget annat än otrolig.

Det här blev en sammanfattning av veckans sport. Ingen mer sport utlovas den här veckan.