Ibland känner jag att jag vill ge upp. Det finns stunder när omvärlden ser så bedrövlig ut att jag inte tror att en förändring är möjlig. Lyckligtvis händer det inte så ofta men häromdagen skedde det igen. Anledningen var en krönika av "trafikexperten" Robert Collin i Aftonbladet. Collin tyckte att denna krönika var så bra att han publicerade den på nytt idag i sin blogg.

Den trogne läsaren vet att jag inte tycker om Collins åsikter. I mina ögon saknar han omdöme. Jag hoppas verkligen att hans senaste utspel minskar hans beundrarskara ytterligare. Jag väljer ett enda citat ur hans text:

"En öl till förrätten, ett par glas vin till maten, kanske hoppa över avecen till kaffet och sen hem med egen bil är helt i sin ordning på andra sidan Öresundsbron och jag har gjort det många gånger själv."

Detta är alltså Sveriges största kvällstidnings motorskribent. "Ett par glas vin" är rimligen två, men kanske även tre. Det spelar egentligen ingen roll. Efter två glas vin och en öl har det hänt en del saker med mig. Jag tror inte att jag är unik på den punkten. Att då sätta mig bakom ratten eller göra något annat som kräver maximal koncentrationsförmåga och klart omdöme, det är inte ens nästan aktuellt.

Jag vet inte riktigt vad det är med Robert Collins åsiktsbehov. För några veckor sedan skrev han att låga hastigheter orsakar olyckor därför att förarna tröttnar. Nu tycker han att det är okej att vara berusad i trafiken. Okej, Collin själv menar att man inte är berusad när man druckit en halv flaska vin och en starköl. I min värld är nog de flesta berusade då. Möjligen inte de som konsumerar mycket alkohol dagligen. Jag tänker inte spekulera djupare i vilken grupp Collin tillhör.

Aftonbladet har - med all rätt - tagit avstånd från Sverigedemokraterna. De borde rimligen agera lika bestämt mot Robert Collin. Just nu är han avsevärt farligare för samhället.

Jag planerar en resa. Tågbiljetten är precis fixad. Stockholm är målet. Fotomässan är anledningen. Det blir en minisemester som kommer att inledas på Belgobaren när jag checkat in på hotellet. Jag har redan studerat öllistan. Den första ölen är bestämd. Corsendonk Agnus. Där börjar jag.

Tänk att jag kunde ha så fel. Underbart fel, men ändå. Daniel Tjernström avslutar inte sin långa karriär i AIK den här säsongen. Men vad spelar det för roll? När han fick bollen i straffområdet och drog till, ja då stannade tiden en stund.

Jag har nu sett fyra avsnitt i den tredje säsongen av Californication. Historien om Hank Moody och hans udda äventyr är charmig, rolig och sorglig på samma gång.

Årets mest överraskande platta är samarbetet mellan Scarlett Johansson och Pete Yorn. Jag hade dålig koll på Yorn (ingen alls faktiskt) när jag hörde att han var Scarletts musikpartner. Att Scarlett Johansson kunde sjunga visste jag men nu har hon verkligen hittat rätt person att jobba med.


Jag tror på lyckliga slut idag. Jag tror på Bojan Djordjic som den som ligger bakom minst ett av AIK:s mål. Jag tror på att Daniel Tjernström avslutar sin långa AIK-karriär med att göra matchens sista mål. Idag får Allsvenskan ett lyckligt slut för AIK och för mig.

Det är inte många gånger man får vara med om en så stor fotbollsmatch som idag. Därför är jag inte nervös. Jag tänker njuta maximalt så långt det är möjligt. Den här dagen kan bli ett långvarigt minne.

Dagens visdom från Apelgren handlar givetvis om Blåvitt.


Att vara med i radio ger effekter. En av de tydligaste blev besöksfrekvensen på bilderavmig.se. En femdubbling av antalet besökare direkt. Kul!

Imorgon smäller det på Gamla Ullevi. Eftersom jag inte kan vara på plats ser jag matchen på Dribblers istället. Jag ska försöka se till så att det åtminstone är jämnt vid bordet när det gäller sympatierna. Falun har helt klart fler anhängare av Blåvitt än AIK.

För ett par veckor sedan fick jag ett tips av Travtränare Fredrik (jo, han heter fortfarande så i min blogg). Min favorit Peter Apelgren har gjort ett gäng filmer för Din El. Jag tänkte jag skulle plocka ut några av mina favoriter och visa dem här under de närmaste dagarna. Premiärklippet känns väldigt passande med tanke på morgondagens stora händelse.


Det verkar synnerligen obegåvat av Leksands läkare att skaffa sig vaccin mot svininfluensan, för att vaccinera ett gäng hockeyspelare. Är det så att ledningen i Leksands IF också var delaktiga i beslutet är det en ännu större skandal. Det finns gränser för hur dåligt omdöme man får ha, och det är givetvis självklart att Leksand meddelar sin nuvarande läkare att man avser att hitta en ersättare på posten. Att låta Ronny Borelius fortsätta vore en skam.

Nu lär jag inte göra någon lista över 2009 års mest korkade uttalanden, men skulle jag göra det så är Borelius troligen redan ohotad etta. "Vi har många astmatiker i truppen med känsliga luftrör. De tacklas och svettas. Risken för smitta är stor". Goddag yxskaft!

Jag har varit med i radio några gånger, men jag har aldrig fått ett så varmt mottagande som idag. I egenskap av "reklamare" skulle jag i Radio Dalarnas program Centralen kommentera det faktum att vi som arbetar med reklam har låg status. Enligt en färsk undersökning är det tydligen så. Bara pr-konsult och militär hamnade under det jag pysslar med.

När jag kom till Radio Dalarna bjöds jag på en kopp kaffe och lite U2 i högtalarna. Sedan kom Sofia Rågenklint ut och hälsade mig välkommen. Att träffa henne och Jon Norberg var som att träffa ett par gamla vänner, trots att vi aldrig setts förut. Det var ett rent nöje att "grillas" av denna duo.

Resultatet av intervjun finns i 30 dagar på den här länken: Centralen om reklamare.

När en treåring räcker över ett papper fyllt med streck och färger, och säger: "Här får du en traktor Magnus", då säger jag tack och ser ambitionen även om den inte syns på papperet. Jag förstår att en treåring inte kan rita en perfekt traktor än. På barn ställer jag inga kvalitetskrav.

I Dansbandskampen är deltagarna vuxna. Programmet produceras av vuxna. Jag ska vara snäll: Dansbandskampen behövs inte. En säsong räckte. Gårdagens program utgör ett bevis som varken Leif Silbersky eller Peter Althin kan invända mot.

Egentligen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om Dansbandskampen. Det orkar jag inte. Kort vill jag bara ifrågasätta hur ett band som Black Ingvars ens får vara med när det ju torde vara uppenbart för alla att de enbart gör det för att väcka liv i sin karriär. En gång var de roliga. Det var länge sedan. Deras idé med att göra hårdrock av svenska klassiker blev snabbt uttjatad. Nu gick de dessutom vidare till nästa veckas program, och föga överraskande tvekar de nu på om de kan vara med eller om de ska hoppa av.

Jag vaknade med smaken av seger. Jag hörde jubel i sovrummets tystnad. Idag tar AIK ännu ett steg mot SM-guldet.

En sak till om Dansbandskampen: Modeordet för i år är "output". Nu ska man inte leverera längre. Det är output som gäller.

 

 

 

När Robbie Williams bröt med låtskrivarkumpanen Guy Chambers sänkte han delvis sig själv. De två skivor som följde hade stora brister i låtmaterialet. Efter att ha sett kvällens direktsända konsert från London kan jag konstatera en sak: Robbie Williams är tillbaka på rätt spår.

Det är lite konstigt att sitta i en biostol och se en konsert på en stor duk. Nu tillhör jag de som verkligen gillar att se konserter på dvd och teve, men ändå. Det är ovant med biokonsert men det funkar absolut.

Den show Robbie bjöd på varvade nytt och gammalt. Jag var mest nyfiken på det nya och jag blev inte besviken. Det är ingen tvekan om att låtmaterialet är starkare den här gången. Mycket starkare.

För mig är Robbie Williams tveklöst den störste underhållare världen sett de senaste tio åren. Han har kunnat plocka topplåtar från förr ur sin musiksäck men däremot har han inte fyllt på med nya. Det gör han nu. När den nya skivan kommer i november innehåller den flera toppar. Några av dem fick vi höra ikväll. Jag är grymt nyfiken på hur de övriga låter.

Innan konserten började visades videon till singeln Bodies. I den satt Robbie och kramades med en tjej vid en lägereld. Jag tänkte att "det är så fånigt med dessa modeller som hyrs in för att göra en video, och där man sedan låtsas vara kära". En bit in i konserten började Robbie prata om sin flickvän. Det visade sig vara samma tjej som i videon. Där fick jag. Dessutom sjöng hon med hämningslöst och hade inte en tanke på att vara diskret. Det gillade jag. Förmodligen Robbie också. De såg definitivt ut att vara själsfränder. Det kan han behöva, och jag är glad för hans skull. På något sätt är vi ju kompisar, Robbie och jag. Tänk så mycket kul vi haft tillsammans, även om han inte vet om det.

Det är söndag och mitt behov av att tycka saker måste tillfredsställas.

Bo och Lena Sundström känns som ett spännande par att följa när På spåret drar igång. Peter Apelgren är med igen. Det gillar jag också.

Sven-Göran Eriksson riskerar sitt namn om han blir förbundskapten för Sverige. Om inte Lars Lagerbäck föll svenska folket på läppen trots fem mästerskap i rad, hur ska då Svennis lyckas göra det? Han kan i alla fall inte överträffa det Lagerbäck lyckades med.

Jag tror inte att det blir en ny säsong av Här är ditt liv. Programformen är inte intressant längre.

Ulf Malmros är min favorit bland svenska filmskapare. Den kommande veckan ska jag se hans nya film Bröllopsfotografen. Jag är grymt nyfiken.

På tisdag ska jag se Robbie Williams direktsända konsert på Falu Folkets Hus. Den nya singeln har växt efter några lyssningar, och den känns som ett spännande livenummer. Att Robbie gillar att vara tillbaka framgår några sekunder in i det här klippet: