Att det blev nästan 44 procent som röstade i EU-valet var positivt. Trots det är det ändå alldeles för dåligt. Ännu värre är intresset för valet i övriga EU. Jag är för ett europeiskt samarbete men emot EU. Alldeles uppenbart gäller det även majoriteten av EU:s medborgare. Jag tror på makt nära där man bor. Den som sitter i ansvarig ställning ska ha nära till den verksamhet den ansvarar för. Närhet är viktigt även i politiken.

När mindre än halva andelen av EU:s medborgare är med och påverkar vilka som ska ta de avgörande besluten för Europa finns ett avgörande problem för hela EU-idén. Missnöjet växer. Det syns också på andelen missnöjes- och enfrågepartier som nu tar plats i EU-parlamentet.

Att höra Mona Sahlin prata om att hon är nöjd över det socialdemokratiska valresultatet är lika löjeväckande som när Marita Ulvskog sa att partiet nästan vann Riksdagsvalet 2006. Med sådana talespersoner behöver ett parti inga fiender. Ledarskapet i Socialdemokraterna har en fatal syn på svenska folkets förmåga att dra slutsatser. Bagdad Bobs strategi att förneka det som alla andra ser ska inte kunna existera i Sveriges största parti 2009. Tyvärr gör den det. Det är oerhört allvarligt för alla som tror på den socialdemokratiska idén.

Var tionde som röstade la sin röst på Piratpartiet eller Sverigedemokraterna. Det är också olustigt. När det gäller Piratpartiet känns det illa men inte som någon katastrof eftersom åtminstone hälften som gav partiet sin röst gjorde det för att kunna ladda ner sin underhållning gratis. Mer oroväckande var Sverigedemokraternas framfart och att en obehagligt stor andel av de som röstade på Piratpartiet uppgav att de skulle ha gett Sverigedemokraterna sin röst om inte Piratpartiet existerat.