Det kändes lite trist. Sverige började så bra. Sedan kom straffen - och Kim Källström. För mig helt obegripligt.
Jag trodde inte på svenskt deltagande i VM 2010 efter lottningen. Inför lördagskvällens match mot Danmark trodde jag dock stenhårt på svensk seger. Efter Källströms straffmiss gick luften ur Sveriges spel. De första tio minuternas dominans förbyttes i ängslighet.
Nu vädrar Zlatan-belackarna luft igen. De får hålla på. Det är tio utespelare i ett fotbollslag. Några nyckelspelare gjorde avgörande misstag. Zlatan var inte en av dem.
Jag jobbade som travjournalist i sju år. Det var roliga och intensiva år. Min relation till travsporten var hundraprocentigt lojal. Det mesta fick stryka på foten för att ge plats åt travet. Idag ser det väldigt annorlunda och jag står en bra bit utanför den kärna jag en gång tillhörde. Numera betraktar jag travsporten med helt andra ögon, och det är både intressant och lite olustigt.
Idag vann Åke Svanstedt Elitloppet på Solvalla. Han vann även söndagens allra första lopp och redan då kändes saker och ting knepiga. Svanstedt hyllades av runt 30.000 personer. Han var en hjälte. Samme Svanstedt som kommer att åtalas för djurplågeri och som för bara ett par veckor sedan dömdes till en månads avstängning och 100.000 kronor i böter för att ha brutit mot en av travsportens viktigaste regler. Han erkände direkt i tv att han hade lämnat fördel till en konkurrent. I det här fallet var konkurrenten hans stalls andrahäst, som sedan vann loppet och en miljon kronor.
Nu hyllades alltså Svanstedt av sporten. Min enda förklaring till att Svanstedt inte buades ut var att travsporten är mycket speciell. Travsportintresset gränsar till att vara fanatiskt. Jag har själv varit sådan. Försvarat sporten. Förklarat varför saker varit som de varit när det hänt något kontroversiellt. Nu försvarade hela Solvalla Svanstedt. "Vi stöttar vår man, vår sport". Det var märkligt. Svanstedt är redan fälld för att ha fuskat. Det han gjorde borde rimligen göra den travintresserade irriterad. Och sedan detta med åtalet om djurplågeri. Han är inte dömd, och ska inte dömas på förhand, men ändå. Det finns ett antal vittnen - i vissa fall erkänt duktiga travtränare - som figurerar i förundersökningen, där de berättar om vad de sett. Genom att så förbehållslöst hylla Svanstedt fryser branschen ut de som vittnat. Är det så begåvat?
Nej, det här hyllandet handlade om något mycket mer än Svanstedt. Det här handlade om att 30.000 människor försvarade sitt intresse. Man slöt upp bakom den anklagade. Det påminner om en sekt, och det känns inte bra.
Toppenväder och det är kanon. Trots det tänker jag skriva om två saker som gjort mig förbannad den här veckan.
För ett par dagar sedan gästade partiledaren för Sverigedemokraterna Falun. Jag mådde fysiskt illa av att se "Ge oss Sverige tillbaka"-affischerna samtidigt som jag hörde partiledaren prata. Allt blev på riktigt. Deras åsikter hördes på en offentlig plats i Sverige.
Ibland har demokratin ett högt pris. Åsiktsfriheten gör idiotier möjliga. Jag hoppas verkligen att svenska folket inte missbrukar sin rösträtt och hjälper till att etablera de här krafterna i Sverige. Skulle Sverigedemokraterna få ett rejält fäste i Sverige blir det inget roligt klimat i det här landet.
Ett annat parti som fått utrymme i media är Piratpartiet. I Aftonbladet finns idag en intervju med partiets ledare. Vad är det frågan om? Är det den här typen av ledare som Sverige ska ha i framtiden? Vad är det för människor som vill ha det så?
"Måste man ta allt på blodigt allvar?". Den frågan hörs allt oftare i min generation och nedåt. Svaret är givetvis nej. Men att inte ta politik på allvar är naivt och extremt kortsiktigt. För att kunna ha roligt måste man leva i ett samhälle som fungerar. Jag vet att många anser att representanterna för de etablerade partierna inte är särskilt bra, men att tro att de som driver Sverigedemokraterna och Piratpartiet är bättre är rent nonsens. Slarvar vi bort demokratin genom att ge makten till dem kan jag garantera att ingenting kommer att tas på allvar. I det samhället vill jag inte leva.
Finalen i Champions League var rejält upphaussad. Självklart. Möts världens två bästa klubblag så är det en händelse som ska blåsas upp. Och visst blev det härlig fotbollsunderhållning. Många hade säkert hoppats på målfyrverkeri och trollkonster varje sekund, men de hade kanske inte riktigt förstått fotbollens dynamik. För mig var matchen en makalös uppvisning i fotbollskonst.
Att se Iniesta, Xavi och Messi är magi. Hur många spelare kan springa i full fart - med boll - rakt in i tre Manchester United-spelare, och efteråt fortfarande ha kontroll på bollen? Ingen trodde jag, men jag hade fel. Lionel Messi kan göra det. Han göra det mesta med obegriplig kontroll. Samma sak gäller Barcelonas passningsspel som är så precist, snabbt och overkligt skickligt att jag inte förstår hur de gör det. Titta på en allsvensk fotbollsmatch och jämför. Eller varför inte prova själv att passa med ett tillslag, där motståndarna är världens näst bästa klubblag. Det är rätt svårt. Barcelona klarar det.
Fotbollsgodis på en onsdag. Det var verkligen en av vårens höjdpunkter. Tänk om det är Barcelona som blir Zlatans nästa adress. För bra för att vara sant?
Någon gång måste vara den första. Jag kan nog inte sägas vara världens bäste värd för krukväxter. Det har kommit och gått några exemplar genom åren. På senare år har jag dock skött mig bättre. Jag har ett par fredskallor som är inne på sitt sjätte år. Det tycker jag är rätt strongt. Sex år är dock lång tid, så jag tyckte det var på tiden att de skulle få ny jord. Så har skett idag. Mina två fredskallor, samt en liten palm, har alla fått ny jord att frodas i. Det här är säkert vardagsmat men icke för mig. Jag kommer nu att med stor spänning följa om lyckades eller om den gamla jorden var en bättre garant för mina gröna inneboende.
Att som Henrik Schyffert ställa sig ensam på en scen och i direktsändning göra en show i en timme och tre kvart, det är strongt. Låt vara att han spelat föreställningen åtskilliga gånger tidigare. Han gjorde det bra och det var underhållande. Eftersom jag och Schyffert nästan är jämngamla var det fascinerande att påminnas om mediaklimatet när vi växte upp. Jag är dock inte säker på att det spelade så stor roll för hur vi blev när vi blev stora. Det var det nog helt andra saker som påverkade.
7,8 kilometer sprang jag idag. Det må vara ansträngande men när omgivningarna är så vackra som de kan vara en vårkväll, ja då springer jag mer än gärna.
Jag har lagt upp några bildspel på YouTube med tre av mina absoluta favoriter. Bildspelen blev en populär julklapp och nu tycker jag det är dags att sprida dem över världen.
Med hjälp av satellitbilder har jag mätt om några av mina löpningsrundor. Förhoppningen var att de skulle bli både mer exakta och längre. Tyvärr har resultatet varierat och det har visat sig att det totalt sett inte gjorde någon skillnad. Jag har alltså inte sprungit längre än jag trott, vilket var förhoppningen.
Jag lyssnar på den första officiella liveinspelningen med Barenaked Ladies efter att Steven Page lämnade bandet. Det är tyvärr inte samma sak. Magin är borta. Det är tur att det finns så mycket inspelat tidigare.
Min enda kommentar om Eurovision Song Contest är att rätt låt vann. Programmet i sig var snyggt producerat men alldeles för långt och som vanligt fyllt med musik som är glömd om en månad.
Jag har haft galet mycket att hantera på slutet och då blir bloggen lidande. Bland annat har jag varit ute med kameran. Som vanligt finns de bilderna på www.bilderavmig.se och det senaste fotoäventyret hittar du här.
När det gäller Eurovision Song Contest kan man inte vara säker på någonting. Efter att ha sett de fyra första bidraden i gårdagens semifinal var det dock omöjligt för mig att se att Sverige inte skulle gå vidare. Och visst klarade Malena Ernman det, trots att hon såg ut som en pingvinunge som tappar babyfjädrarna. Hur det går i finalen på lördag har jag ingen aning om. Jag hoppas det går bra för Malena i alla fall. Det enda bidrag jag hört flera gånger är Norges och det tillhör favoriterna. En kamp mellan Sverige och Norge på lördag kan kanske få mig att titta.
Just nu är jag aningen handikappad på kontoret eftersom jag lämnat in min dator på lagning. Lyckligtvis fick jag låna en dator i väntan på att få tillbaka min, och även om denna lånedator inte är yngre än fem år nämner jag BK Data i Falun för deras utmärkta service.
Trots att jag inlett årets joggingsäsong rätt tveksamt tog jag en rövare igår och gav mig på min mest krävande slinga. Till min stora förvåning tog jag mig runt den, och jag gjorde det på den näst snabbaste tid jag mätt upp. 2009 kan kanske bli ett bra joggingår trots allt.
Föga förvånande minskar användandet av Twitter. Det går att räkna upp flera hajpade digitala tjänster som i princip varit stendöda mindre än ett år efter att de lanserats. Någon som minns Second Life?
Jag tycker det är roligt att några hundra läser min blogg varje dag. Det är långt många fler än jag trodde när jag började för drygt tre år sedan. Däremot tror jag inte att intresset för att veta vad jag gör var femte minut är särskilt stort. Tvärtom blir jag lite fundersam över hur så många har tid att sitta och mikroblogga - och vad säger deras arbetsgivare? Jag förstår inte heller vilka som ska ha tid att läsa detta intensiva flöde av "Dricker kaffe"- och "Promenerar"-information.
Sida 22 av 85
