Min systerson har sin första skoldag idag. Numera börjar man ett år tidigare än "på min tid" men likafullt gör den här händelsen att jag minns min första skoldag. Den inträffade i augusti 1977. 30 år sedan. Jag minns det som igår. Ett första stort steg mot ett eget liv. Där stod jag i den trånga korridoren med en massa främlingar runt omkring mig. Jag letade efter Håkan som jag hade träffat på våren när jag var med på en resa till Nusnäs med min blivande klass. Han var den enda jag kände då. Det var en trygghet, om än liten. Ögonblicket utanför klassrummet, och väntan på att få gå in, är det jag minns av min första skoldag. Det är ett väldigt starkt minne och jag har inga problem att förstå hur alla skoldebutanter känner sig idag. Om ett par timmar får jag höra hur Morgan upplevde det.
  Facebook har på ett par veckor förvandlats från något obekant till något "alla" pratar om. Detta Lunarstorm för vuxna verkar vara det som gäller just nu. Jag har nog inte riktigt fattat vad det är som är så fascinerande. Jag ser det mest som en tävling i hur många vänner man har, och just nu har jag bara fyra stycken. Det känns ju aningen deprimerande. Vill du vara min vän? Hör av dig så att min sida ser lite bättre ut. Eller, vänta, nej. Ring mig istället, så tar vi en fika. Digital vänskap är inget för mig.
  Om en vecka ska jag sätta mig på skolbänken igen och inleda mitt avslutande år på högskolan. Samtidigt ska jag bli en ännu bättre copywriter genom att gå på Berghs school of communication i Stockholm. Det blir intensivt och väldigt spännande!

Jag blev firad på namnsdagen med god mat och dryck. Man borde ha namnsdag oftare.
  Som ren bonus toppfotboll i Premier League. Chelsea fick en horribelt dömd straff mot Liverpool och det räddade en poäng till dem. Mitt tips är dock att striden om Premier League-titeln står mellan Manchester United och Liverpool. Fördel United. De är betydligt bättre än vad resultaten visar. När Ronaldo är tillbaka i laget tror jag att de blir extremt svårslagna.
  Ny nöjd kund idag. Det rullar på. Nya spännande projekt väntar. Återkommer med dem.
  Jo, AIK vann ju också. Jag är väl ingen vän av att man byter ut lag under sommaruppehållet men de två argentinarna som AIK hittat känns onekligen som rejäla fynd. Det är kraftig medvind för AIK nu och jag har fått en stark känsla för att den kommer att blåsa dem ända till seger i Allsvenskan.

Idag har jag namnsdag och det är inte så mycket att fira. Däremot är det en bra dag för att dra igång min lilla kampanj "Öppna ögonen". Från och med idag finns på varje sida en annons som uppmanar till bojkott av OS i Kina nästa år.
  Jag länkar till Amnesty Internationals sidor om Kina. Amnesty tar inte ställning för eller emot OS i Kina. De har däremot väldigt mycket information om hur det ser ut i Kina. Bara om man blundar kan man undvika att se hur illa det är i det land som ska arrangera OS nästa år. Internet censureras, oliktänkande fängslas, det fria ordet existerar inte. Det är inget nytt. Kina har sett ut så länge.
  OS handlar om pengar. IOK, aktiva och företag. Alla kan de tjäna pengar på ett OS. Så ser det ut idag. OS-guld ska tas och det till vilket pris som helst. Det är pinsamt. Hyckleriet har jätteskiva och alla världens länder festar med. Det land som arrangerar festen har dock låst in eller slagit ihjäl alla de som skulle förstöra festen om de berättade hur landet Kina beter sig.
  Trots att alla dessa människor sitter inlåsta eller inte längre lever så finns informationen om Kina tillgänglig för alla utanför Kinas gränser. Ingen kan säga att den inte vet. Det enda sättet att inte veta är att medvetet blunda och hålla för öronen.
  Jag vill höra Sanna Kallur, Carolina Klüft, Stefan Holm och alla andra svenska stjärnor säga vad de tycker om att tävla i Kina. Ta ställning! Tävla för OS-flaggan och den olympiska idén men fördöm Kinas ledning. Dölj er inte bakom klyschan "idrott och politik hör inte ihop". Det funkar inte. Det är en lam ursäkt för att slippa ta saker på allvar, inget annat.
  OS i Kina nästa år kan bli en katastrofal seger för Kinas interna PR-apparat, men OS i Kina kan också bli ett katastrofalt nederlag för den sittande regeringen. Idag förstår ingen hur OS i Berlin 1936 kunde få bli en mustaschprydd mans uppvisning. Inte fasen ska man väl göra samma misstag en gång till?

Jag tänker vänta med att tala om namnet på det företag som ska leverera internet till mig. Mitt missnöje är stort just nu men de ska få chansen att rätta till och kompensera innan jag dömer dem offentligt. Deras agerande så här långt är under all kritik och att behandlas som en idiot trots att man gång på gång visat att man har rätt, det är inget annat än förolämpande. Det verkar inte spela någon roll hur väl jag dokumenterar de problem jag har, det är alltid "Din utrustning som orsakar problemet".
  Den här dagen kommer inte att gå till historien på något sätt. Förutom allt strul som inträffade blir det bestående minnet att jag av en slump lyssnade på Ingvar Oldsbergs Sommar-program. Bortser man från att hans musikval var otroligt konventionellt (My way, Memory, What a wonderful world, I will always love you - och så vidare) så passade hans prat mig väldigt bra just den här dagen. Han spelade för övrigt Ted Gärdestads För kärlekens skull. Det är en fantastisk sång och just idag var Teds röst och det han sjöng otroligt starka intryck.

Mycket är tillfälligheter. Förra året var det en påslagen tv när jag kom hem en lördagskväll, och en konsert med Jamie Cullum. För några veckor sedan var det ett länktips från en vän. En video på Youtube visade ett framträdande på Peace & Love i Borlänge. Killen som fick en hel gata att sjunga i extas hette Jason Mraz. Kolla videon och köp hans platta Mr A-Z. Jag kommer med recension inom kort.
  Jag är etta och femma på Google när man söker på mitt namn. Hybris!
  Elfsborg fick sig en åktur mot Valencia. Det var inte överraskande på något sätt. Mest spännande nu blir att se om Valencia kan hantera konstgräset i Borås.
  Fler bilder på mig? Nej, det får räcka nu. Någon måtta får det vara. Däremot utlovas flera nya bildspel framöver.
  Tack till Ann-Mari för tipset om Jason Mraz förresten!

Magnus StålbergDet var kolossalt fuktigt ett tag. Mattor korvade sig, papper fick formen av vågor och kroppen blev som ett vandrande limstift som det mesta fastnade på. Igår slog det om. Det innebar också att jag sprang för första gången på nio dagar. Ny slinga, nya erfarenheter - men samma kilometertid. Det verkar omöjligt att komma ner under fem minuter per kilometer. Förmodligen är jag för feg när det gäller tempot. Nästa gång ska jag gå ut hårt - och öka!
  Jag är etta på Google igen. Det är en spännande följetong.
  Igår fick jag för mig att fota med blixt. Mitt enda motiv var mig själv, så jag riggade upp en studio här hemma och tog ett gäng bilder. En av dem får illustrera dagens blogg.
  Avslutningsvis en fundering kring uttrycket "Tack så mycket". Jag hörde det häromdagen och då slog det mig hur konstigt det låter. Tack så mycket. Är det inte konstig svenska? Vi säger inte God jul så mycket. Hej så mycket? Nej, det låter inte bra. Fundera på det. Jag gör det.

För 19,50 kom jag över något av det häftigaste jag någonsin sett i fredags. Jag köpte finalen av Eurovision Song Contest i Kiev 2005 på DVD och den enda anledningen till det var att jag hoppades få se den otroliga pausunderhållningen de hade med där. Jag var inte helt säker på att det var 2005 jag hade sett den men när jag kikade på DVDn såg jag att det var rätt år. Namnet på mannen som gjorde akrobatiska övningar av det osannolika slaget har jag inte just nu, men jag ska kolla upp det. Det är utan tvekan det bästa jag sett i form av dans och akrobatik.
  Jag spelade V75 för första gången på länge igår och påmindes om hur svårt det är. Redan efter två avdelningar insåg jag hur otroligt mentalt påfrestande det är analysera travlopp och sedan se hur bra man analyserat. Jag tror många som är i den branschen är omedvetna om hur hårt man sliter på psyket, särskilt de som spelar med väldigt stora insatser. Den hundralapp jag förlorade igår sved inte så mycket.

Jag tänkte blogga om det redan igår men jag kände att jag ville fundera mer. När det nya förslaget om sjukskrivningsregler presenterades kände jag olust. Dels kändes själva förslaget olustigt i sig men när jag sedan följde debatten på nätet fick olusten ännu en dimension. Att det finns så många människor i Sverige som är snudd på hatiska i sin syn på de människor som inte orkat skrämmer mig. Jag har väldigt svårt att tro att en människa väljer att bli utbränd. Orsakerna till att man blir det är många och det finns säkert de som får diagnosen utbränd när de i själva verket borde få annan hjälp. I huvudsak är jag dock övertygad om att de som blir utbrända faktiskt är det.
  Vi lever i en tid där människor pressas hårt. Samhället är hårt. Visst, vi har det väldigt bra materielt och få av oss skulle vilja byta ut detta mot att leva i svält och misär. Utbrändhet har dock inte med det att göra och det är det som många inte verkar begripa. När man inte orkar mer mentalt och kroppen tappat all kraft, då är det otroligt svårt att på egen hand resa sig och kämpa vidare. Krafterna har tagit slut. Kampen är förlorad. I det läget klarar man sig inte själv. I det läget är det sista man behöver att känna sig pressad av samhället. Det är något extremt sjukt om ett samhälle som driver fram utbrändhet samtidigt förkastar de människor som drabbas av det. Det är inhumant och cyniskt. Den som inte begriper att en sådan människosyn i förlängningen är en katastrof för samhället ska inte sitta i beslutande ställning eftersom det äventyrar allas välstånd.
  Har vi inte råd att hjälpa de människor som inte fixar det tuffa tempot i samhället så har vi inte heller råd att vara mänskliga. Varje människa måste ha rätt att få säga "Jag orkar inte". Ingen människa orkar allt, alltid. Vi hamnar alla i svackor. Vissa ofta, andra mer sällan. Vissa förtränger och vissa har turen att slippa. Jag tror att det är de sistnämnda som gapar högst och pratar om "lyxproblem" när utbrändhet kommer på tal. Den dag de sedan inte kan förtränga längre, eller något tufft drabbar dem, kommer även de att vilja ha respekt för hur de mår. Frågan är om det samhället finns där då ..?
  Igår blev jag talesman för ljudboken när Falu-Kuriren gjorde en grej på läsande. Mitt spontana besök på bokhandeln resulterade i en tidningsartikel. Den flitige läsaren av min blogg kan ana att bilden är arrangerad eftersom jag ju sedan länge har lyssnat klart på Stieg Larssons eminenta trilogi.
  Det har varit dåligt med recensioner av filmer jag sett men nu har jag knackat ned några nya. Fler kommer framöver.

Det är härligt med folk som vågar öppna munnen. Tommy Körberg gör det i Aftonbladet idag. Bonde söker fru är ett sjukt tv-program. Att en person som själv deltagit i programmet inte håller med Tommy Körberg är inte särskilt förvånande. Hon har ju själv valt att bo ihop med flera andra kvinnor som alla samtidigt uppvaktat en bonde för att han ska välja just henne. Hans Scheike är ett namn som poppar upp i mitt huvud ...
  "Sommaren är här!" utropar media och många svenskar. Allt annat än kvav luft, 27 grader i skuggan, och gassande sol är alltså inte sommar? Jag är fullt nöjd med 20 grader i skuggan, sol och en skön fläktande vind. Så länge man kan gå i sandaler och kortbyxor är det sommar för mig.
  Jag är etta på Google igen! Trots att jag slarvat med bloggandet är mitt namn plötsligt förknippat med mig i webbvärlden.
  Och i den stunden börjar det regna ...

Idag skriver båda de svenska kvällstidningarna att SVT lämnar samarbetet kring produktionen av Arn-filmen. Tidningarna skriver att "Arn-filmen är för dålig". Det är givetvis precis som vanligt numera; man skriver för att skapa en bra nyhet, men inte för att skriva sanningen. Det som är sanning i detta är att SVT inte fått det extramaterial man lovats i ett avtal. Några synpunkter på själva Arn-filmen som sådan har man inte. Nu väljer båda kvällstidningarna att sprida uppfattningen att SVT hoppar av därför att filmen i sig är för dålig. Det är usel journalistik.
  Morgan Alling avslutade sin utmärkta läsning av Snabba cash igår. Det var en bra bok, även om jag nog tycker att den tappade både fart och innehållskvalitet mot slutet. Jens Lapidus bok är ändå klart bra.
  Om det är så att Jan Guillou verkligen sagt det han sagt angående SVT:s avhopp så är det förvånande. Guillou borde vara så luttrad att han tar reda på fakta innan han uttalar sig. Frågan är dock om det som står verkligen stämmer. Det stod trots allt i kvällstidningarna ...