Värvningen av Ed Belfour till Leksand liknar mer och mer rena farsen. Jag har hela tiden varit väldigt skeptisk och har i nuläget ingen anledning att sluta vara det. Det blir allt mer tydligt att den här värvningen är resultatet av en klåfingrig man med samma namn som Leksands ishockeyhall. Belfour behöver enligt de senaste uppgifterna tid att "acklimatisera sig". Om jag vore leksandssupporter skulle jag bli mer än orolig över sådana uppgifter. Belfour är en ishockeymålvakt med svårslagna meriter. Rutin, OS-guld och Stanley Cup-titlar finns så det räcker. Det är alltså inte där skon klämmer. Frågan är: I vilken form är egentligen Belfour? Har han överhuvudtaget tränat sedan förra säsongen, en säsong han avslutade med att bedövas med elpistol av polisen efter att ha gjort våldsamt motstånd. Fortsättning följer.
Man får givetvis inte göra så här men bortser man från det så har i alla fall Södertäljes supportrar god smak.
AIK:s möte med IFK Göteborg på Råsunda ikväll hade kunnat bli en fotbollsklassiker. Nu har dock inte AIK någon chans att ta SM-guldet och därmed har en helt befängd diskussion dykt upp. Så kallade supportrar till AIK har uppmanat laget att förlora med flit så att Djurgården inte tar hem SM-titeln. Logiken är så korkad barkbåtar framstår som Nobelpristagare i jämförelse. Får dessa så kallade supportrar bestämma ska alltså AIK förlora alla matcher mot lag som sannolikt kommer att utmana Djurgården och/eller Hammarby om SM-titeln. Att AIK kan komma tvåa i serien genom att vinna sina båda avslutande matcher i årets serie verkar vara värt noll och intet. Är det inte lika bra att AIK helt enkelt drar sig ur Allsvenskan så att de inte riskerar att ta poäng av något lag som kan slå Djurgården och Hammarby?
För er som är rädda att missa julafton vill jag påminna er om att den infaller den 24 december även i år.
Trots att AIK inte längre kan vinna SM-guldet är det lilla julafton för mig ikväll. Det ska bli riktigt intressant att se hur Göteborg hanterar kvällens match. Att AIK lägger sig ser jag inte som ett alternativ.
Det tog några veckor, men nu börjar fler och fler ifrågasätta kvaliteten på årets deltagare i Idol. Inte en dag för tidigt naturligtvis. Årets finaldeltagare är inte bättre än så här. Jag är förvånad över att så få reagerat på det tidigare. Från officiellt håll har det sagts att årets upplaga är den bästa hittills. Ett marknadsföringstrick såklart, men väldigt många verkar ha köpt det. Det är också väldigt märkligt.
När jag ser bilderna på Leksands nyförvärv Ed Belfour så ser jag inte en elitidrottsman. När jag hör hur han uttalar sig blir jag ännu mer övertygad om att den här värvningen är enormt överskattad. Belfour känner sig rostig, berättar han. Hans fru väntar dessutom barn om en dryg månad. Då åker han hem och vet inte när han kommer tillbaka. Frågan är hur många matcher Belfour kommer att spela i Leksand. Mottagandet han fick i Leksand antyder att man tror att frälsaren har landat. Är det verkligen ingen som funderat över varför ingen NHL-klubb ville ha denna målvakt?
Daniel Karlsson är den som anses vara den stora stjärnan i årets Idol. Igår gjorde han en tam version på Scissor Sisters I don't fell like dancing. Knappa halvtimmen senare sjöng tvillingarna Rongedal samma låt i Doobidoo. Jämförelsen är kanske orättvis, men Rongedals sopade verkligen mattan med Daniel.
Jag slutar aldrig att förvånas över vissa saker. Tror verkligen Carl-Henric Svanberg att han kan lura omvärlden att tro att han inte kände till det ekonomiska resultatet i det bolag han är koncernchef för? Det är pinsamt att bevittna den fars som spelas upp just nu. Om Svanberg inte visste borde han lämna sin post omedelbart. Gör han det inte frivilligt borde alla som äger aktier i Ericsson kräva det. Självklart visste Svanberg. Att han låtsas som annat är rent trams och ett hån mot aktieägare och andra intressenter. Eller finns det personer i Ericssons topp som försöker "kuppa" bort Svanberg genom att framställa honom som okunnig?
Visst hade även jag hoppats på att få fira ett svenskt avancemang till EM i fotboll nästa år men att slå ett Liechtenstein som inte har något att spela för är en helt annan sak än att slå ett Nordirland som har allt att spela för. Igår fick vi ännu ett bevis för att Sverige är ett överskattat landslag. Vi har inte ett bra försvar. Även om jag självklart önskar att jag har helt fel så tror jag att de fantastiska åren för svensk landslagsfotboll närmar sig sitt slut. En poäng mot Spanien räddar Lagerbäck och hans gäng från en rysarmatch mot Lettland i sista omgången.
Hur står det egentligen till med svensk idrottspublik? När Tre Kronor valde att spela svagt mot Slovakien i OS förra året ropade stora delar av svenska folket på skandal. Samma personer jublade sedan över OS-guldet. Igår buade delar av Råsunda när Sverige höll bollen inom laget när det stod 1-0. Sverige försvarade sina tre poäng. Klassisk riskminimering. Var det så svårt att förstå? Förmodligen ville de som buade se flera mål. Det fick de och var säkert jätteglada över att matchen slutade 1-1 - eller?!
Tänk om det blir en direkt avgörande match mot Lettland på Råsunda den 21 november. Hur mycket ska det då inte buas av de mest högljudda "experterna" ...
Jag kunde inte hålla mig utan såg till att få tag på de avslutande två delarna av Gynekologen i Askim. Serien höll ända till mål. Strålande bra!
En serie som inte håller samma klass, men som är betydligt bättre än krigsrubriker trumpetade ut efter premiären, är TV4:s Labyrint. Det inledande avsnittet fungerade bra som intresseväckare. Jag kommer definitivt att se del två.
De exempellösa hyllningarna av Amanda Jenssen är mest pinsamma. Det krävs skygglappar av största storleken och öronproppar som tätar ordentligt för att lyckas undvika hur uselt hon sjungit två veckor i rad.
Evelina gjorde dock For your eyes only full rättvisa. Äras den som äras bör.
Jag gav mig själv en present igår. Innan kvällens födelsedagsmiddag stack jag ut och sprang. Tyngsta rundan klarades av med bra spänst över mållinjen. Med tanke på att jag endast sprang fem kilometer under hela september månad var gårdagens löppass sensationellt framgångsrikt.
Kvällen avslutades på Den blå apelsinen där jag bjöds på tournedos med vitök och fetaost. Det var magiskt gott. Avrundningen med en fyra Laphroaig var en värdig final på en trevlig kväll.
Staffan Hellstrand har haft vanan att släppa nya skivor i samband med min födelsedag. Igår kom nya albumet Spökskepp. Det har känts som att Hellstrand gått på tomgång de senaste sju-åtta åren. Därför hade jag inga förväntningar, och därför blev jag också hänförd av skivan. Hellstrand låter bitvis som han gjorde när han var som bäst i början av 90-talet. För mig passar det utmärkt. Recension kommer men håll öronen öppna för singeln Du som Hellstrand gör ihop med Titiyo. Mer Staffan Hellstrand än så blir det inte.
Sida 54 av 85