Två innebandypass á två timmar känns i kroppen flera dagar efteråt. Det underlättas av att jag äntligen börjat hitta målet i matcherna. Har man haft ett uppehåll på 20 år krävs lite repetition för att komma in i spelet. Bara en sådan sak som att klubborna numera väger en tiondel av vad de gjorde på min tid ...
En sträckt magmuskel gör att jag får ligga i soffan en hel del idag känns det som. Det är tur att jag har Deadwood.
Tänk att man fortfarande 2007 kan arrangera evenemang där folk står och kastar vassa spjut som väger ett kilo samtidigt som det befinner sig människor i närheten. Det var ren tur att den franske längdhopparen överlevde. Om han skulle ha omkommit hade spjut garanterat flyttats ut från friidrottsarenorna. Det bör det göra nu också, men så blir knappast fallet.
Är man pessimist eller bara bra på att förutspå väder om man klockan 16.00 säger "Det kommer att börja regna 18.23" och så kommer regnet 18.45? 22 minuter fel är kanske lite för stor felmarginal dock, men pessimist? Nix!
Jag såg Music and lyrics igår igen. I all sin enkelhet är det en charmig film med Hugh Grant i toppform - och musiken är klockren!
En av mina absoluta favoritfilmer är City slickers. Även där springer man framför tjurarna i Pamplona. Den gången är det Billy Crystal som råkar illa ut. City Slickers driver med tjurrusningen på ett alldeles utmärkt sätt.
Solsäkra Falun fortsätter för övrigt att visa sig från sin bästa sida. Även idag skiner solen och jag ska dra på löparskorna och plåga mig lite.
Nu har jag även spelningen med Crowded House från Live Earth. Även den spelningen kommer att bli klassisk. Förutom magisk allsång gick strömmen till belysningen på scenen, så de står där i mörkret och spelar. "We're saving energy", som Neil Finn sa. En passande dag att göra det på även om det inte var meningen.
Efter att ha tittat till och från på Live Earth-galan igår kan jag konstatera att Shakira är tondöv och därmed olidligt påfrestande som liveartist. På skiva är hon bara påfrestande.
En som däremot var en väldigt trevlig bekantskap live var Frida Öhrn som sjunger i Oh Laura. Hennes framträdande i Allsång på Skansen var en riktig rysare. Vilken röst och vilken lidelse! Dessutom var hon en ren begåvning som allsångsledare också.
Idag är det final i Wimbledon. Björn Borg är den störste men idag kan Roger Federer tangera det otroliga rekordet med fem Wimbledon-segrar i följd. Trots Borg därmed får dela rekordet så tar jag hellre det än att Rafael Nadal vinner. Nadal är en väldigt påfrestande idrottsman. Han klarar inte ens av att sätta på sig sina kalsonger. Självinsikt vet inte Nadal vad det är.
Jag kan inte bedöma Alex Schulmans egentliga kunnande. Det jag kan bedöma är det han visar upp. För mig är det kejsarens nya kläder och snart ropar lönekontoret på Aftonbladet "Men titta, han har ju inga kläder på sig!". Vem blir det då som anställer honom? Att någon gör det tvivlar jag inte på. Eller, kanske tvivlar jag lite trots allt. I grund och botten vill jag ändå tro att dumheter alltid har ett slut. Kvalitet funkar över tid. Dumhet är tidsbegränsad.
På stålberg.se är det jag som bestämmer. Jag tycker vad jag vill, och jag skriver vad jag vill. Det är ingen som betalar mig för det. Men visst, den som gillar mitt sätt att skriva får gärna höra av sig. Jag kan lova att det jag skriver har mig som upphovsman. Min fantasi är aldrig så begränsad att jag skulle ta någon annans ord och påstå att de är mina.
Vill man ha sol på semestern ska man åka till Falun. Här går SMHI helt bet när det gäller att förutspå väder. Eller är det så att vädergudarna helt enkelt inte löst regngåtan för Falun?
Nu ska jag ut och springa. Sedan blir det Mel Brooks!
Detta leder mig lämpligt nog in på en diskussion jag hade med Anders i Göteborg igår. Jag konstaterade att jag inte är troende - jag är vetande. Det innebär inte att jag vet allt men jag väljer att leva utifrån det jag vet, och inte det jag tror. Jag vet exempelvis att om jag springer innan träningsvärken gått ur, så kan jag få betydligt ondare. Jag tror inte att det går bra.
Någon längre utläggning kring detta kommer inte nu, men troligen senare. Jag konstaterar helt kort att det gäller att välja med omsorg, och sedan kan man välja som vissa programledare i TV4.
Peter Jihde lämnar SVT för att gå tillbaka till TV4. När han lämnade TV4 för SVT var rubrikerna inte fullt lika stora, men trots det tillräckligt massiva för att man skulle kunna tro att något allvarligt hänt i landet Sverige. Peter Jihde är den humorlöse programledaren som hade en pratshow i SVT där han mer ofta än sällan frågade sina gäster "Vad menar du?" när de berättat ett skämt som hela Sverige hade förstått.
Onsdagens innebandy gav en träningsvärk som uppenbarade sig först på fredagen. Min kropp förstod tydligen inte att jag springer två-tre gånger i veckan utan tyckte att jag skulle få gigantisk träningsvärk ändå.
Sida 61 av 85
