Snillen spekulerar: "Aftonbladets Robert Collin och läsarna överens - lägre fartgränser minskar inte trafikdöden".
  Jag såg den senaste Beck-filmen igår. Den sista filmen av de åtta nyinspelade är den överlägset bästa och den håller en helt annan klass än de tidigare filmerna. Peter Haber bjuder på stort skådespeleri. Jag undrar om inte han är Sveriges mest underskattade skådespelare.
  Robert Collin är en fanatisk motorskribent. Han driver en envis kamp mot sänkta hastigheter på landets vägar. Att påstå att lägre hastigheter inte skulle minska olyckor är fullkomligt befängt. Det är till och med korkat. Självklart är inte sänkta hastigheter den enda lösningen för att minska antalet olyckor men prova att tvärnita i 130 km/h. Gör sedan samma sak i 70 km/h. Jag vet ingen, mer än möjligen Collin, som skulle säga att det är samma sak.

Trovärdighet är viktig. Åtminstone borde den vara det. Jag inbillar mig att den fortfarande är det. Kan man lita på en person som låter sin pressekreterare sköta en chatt samtidigt som man själv sitter i en intervju med en tidning? Maud Olofsson är ute på mycket djupt vatten när hon låtit en annan person sköta en chatt på Aftonbladet där deltagarna lurades att tro att det var Maud Olofsson de pratade med. Händelsen är otroligt pinsam och en stor skandal. Vad Olofsson har för samvete vet jag inte, men jag vet i alla fall att jag skulle skämmas öronen av mig om jag gjort en sådan sak. Varför ens komma på tanken att göra det?! Jag skulle definitivt inte kunna se mina väljare i ögonen i fortsättningen och förvänta mig att de trodde på vad jag sa. Olofsson har agerat med en sådan nonchalans och ett sådant förakt att hon förbrukat allt förtroendekapital. I mina ögon är hon ett skämt.
  SMHI meddelar att den första snön är på väg på mina breddgrader. Jag är nog en obotlig sommarnostalgiker. Det är först runt december som jag brukar acceptera att sommaren är slut.
  Det känns som att något är fel om ett land i högkonjunktur inte har råd att ha vägbelysningen kvar på infartsvägar i städerna. Min hemstad Falun är ett exempel på sådan nedmontering. Var tar alla pengar vägen? Vad jag förstått lånar svensken mer än någonsin just nu. Bostadspriserna fortsätter att stiga. Vad är det för pengar alla handlar för? Någon med kunskap i finansiella teorier får gärna höra av sig och förklara för mig. Jag tycker detta känns aningen underligt.

När AIK sålde Wilton Figueiredo sålde man också chansen att vinna Allsvenskan. Det är väldigt uppenbart att han saknas i AIK:s spel.
  Jag blev besviken på Peter Lemarcs nya skiva. Produktionen är väldigt slamrig och låtarna är rätt långt ifrån Lemarc när han är som bäst. Trots det är det bästa med hans comeback att han är tillbaka. Lemarc är vass!
  När IFK Göteborg köpte Tobias Hysén köpte man också chansen att vinna Allsvenskan. Det är väldigt uppenbart att han behövs i IFK:s spel.
  Gynekologen i Askim är en av de bättre serierna SVT visat upp de senaste åren. Missa inte andra avsnittet.
  Djurgården eller IFK Göteborg? Jag tror svaret är Kalmar FF.
  Bara de som inte är intresserade av fotboll tycker att ett lag ska lägga sig för att förhindra att ett annat lag vinner ett SM-guld.

Marion Jones erkänner att hon dopat sig. Leksand förlorar mot Malmö. Det känns precis som det ska vara, och inte det minsta överraskande.
  Man ska inte tycka utan att ha på fötterna. Av den anledningen såg eller hörde jag samtliga låtar i den första fredagsfinalen av Idol. Nej, det är inte bra i år. Bitvis otroligt dåligt till och med. Den person som anses vara bäst (Daniel) hade inte räckt långt mot de bästa tidigare år.
  Igår såg jag en debatt i SVT om en eventuell bojkott av OS i Kina. Med i debatten var den norska fotbollstjejen Lise Klaveness. Det var länge sedan jag såg en så klipsk idrottsutövare. Hon var varken för eller emot en bojkott men hennes sätt att resonera borde alla som är aktuella för nästa års OS ta efter. När ska Sanna Kallur visa vad hon går för? Jag väntar fortfarande. Hon har världens chans att skriva in sig i historieböckerna. Tar hon den?

Ibland blir jag fundersam. När Yrsa Stenius kommenterade Alex Schulmans beslut att lägga ner sin blogg med orden "Det var på tiden" så betydde det inte att hon inte tycker att man ska få ha åsikter. Det var inte alla som förstod det. Idag går flera offentliga tyckare ut och ifrågasätter om Yrsa Stenius är lämplig som PO. Jag har uppriktigt sagt enormt svårt att förstå hur dessa tyckare tolkat det Stenius sa. De har sett hennes uttalande som en antydan om att yttrandefriheten är hotad. I deras öron har Stenius åsikten att vissa åsikter inte är tillåtna. Helt uppenbart har de inte fattat att det var mobbningen som Stenius menade. Hennes kritik handlade om avarter inom bloggvärlden, inte om bloggandet som företeelse.
  Detta "tuppjuck" hos flera proffstyckare gör det dock lättare att placera dem på min "Ta det de skriver med en nypa salt"-lista. Så Pontus Schultz (Veckans Affärer), Peter Wolodarski (Dagens Nyheter) och Martin Jönsson (Svenska Dagbladet) rankas härmed ner rejält på min lista. De har alla tre presterat årets urspårning.

Idag kom jag till slutet av Faller fritt som i en dröm. Leif GW Persson har gjort en helt okej bok om hur han tror att mordet på Olof Palme gick till. Orkar man med 100 "Jag lyssnar" och minst lika många "Jag hör vad du säger" kan man läsa eller lyssna på boken. Bitvis blir det lite för långa utsvävningar om "ingenting" men visst var det intressant att höra Perssons version.
  Jag har gjort en liten sida om mig själv . Hör av er om det är något som inte stämmer i min självbild.
  Liverpools insats mot Marseille igår var verkligen inget att jubla över. Trots det var de bara ett stolpskott från 1-1.
  Anders i Göteborg vill att jag ska skriva om Royal League, ni vet den där nordiska fotbollsturneringen som ingen bryr sig om. I nuläget finns inte ens ett tv-bolag som vill sända matcherna. Hela idén med en nordisk variant av Champions League var dålig redan från början. Vem vill sitta ute och titta på fotboll på vintern? Inte särskilt många har det visat sig. Det hjälper inte ens att matcherna går på tv. Där är svaret på varför inget tv-bolag tycker det är mödan värt att sända dem.

Stefan Holm har uttalat sig om en eventuell bojkott av OS i Kina nästa år. Han gjorde det i SVT:s morgonprogram idag. Föga överraskande tänkte Holm inte bojkotta. Hans två huvudargument är att idrottsliga bojkotter aldrig fungerat samt att han tror att han kan påverka mer om han är i Kina än om han stannar hemma. Det senare låter ju bra. Frågan är om Holm verkligen skulle göra något när han är i Kina. Det återstår att se. Hans första argument om att bojkotter inte fungerat tidigare känns däremot mer tveksamt. Det är sant att de bojkotter som gjordes för drygt 20 år sedan förmodligen inte gjorde någon skillnad, men idag ser världen helt annorlunda ut. Rent sportsligt är idrotten enormt mycket mer kommersialiserad än då, och medievärlden har genomgått en revolution. Jag är övertygad om att en bojkott skulle få ett helt annat genomslag idag än när väst bojkottade OS i Moskva 1980 och öst hämnades genom att inte åka till Los Angeles fyra år senare.
  Ulf ElfvingIgår kväll var jag och lyssnade på Ulf Elfving. Han har upplevt drygt 40 år i mediebranschen och rent praktiskt varit med om den enorma utvecklingen på det området. Elfving är ett proffs. Jag minns honom från framför allt Upp till tretton och Efter tre. Det senare programmet var nyhetskällan nummer ett för mig när det började sändas för i år 20 år sedan. Då fanns ingen morgon-tv och inga lunchnyheter. Ville man ha fördjupningar på nyhetsfronten var det först i Aktuellt klockan sex på kvällen som man fick det. Elfving och hans gäng tog tag i dagens händelser redan klockan tre. Jag minns särskilt när Elfving intervjuade Cornelis Vreeswijk 1987, i det som jag tror var seriens allra första program. Elfving ringde upp honom eftersom han fått veta att Cornelis låg på sjukhus. "Det är inget allvarligt, jag har bara ramlat och slagit mig" svarade Cornelis. Kort därefter avled Vreeswijk efter vad det visade sig en längre tids sjukdom. Igår frågade jag Elfving om den där intervjun, och om han kände till hur sjuk Cornelis egentligen var vid det tillfället. Det tog en liten stund innan Elfving kunde erinra sig intervjun men när han hittade rätt i minnet berättade han en fascinerande historia. Elfving berättade att han kände Cornelis väl och att Cornelis inte ville att någon skulle veta att han var sjuk, mest för att inte folk skulle "oja sig i onödan". Därför blev den där intervjun ingen intervju om hur sjuk Vreeswijk egentligen var. En tid senare senare kontaktade dock Cornelis Ulf Elfving eftersom han ville berätta som det var. Intervjun bokades in men dagen innan den skulle bli av avled han.
  Ulf Elfving är som sagt ett proffs, något han visade igår kväll. Han berättade om hur en intervju med Anna-Greta Leijon slutade i kaos, om hur rolig Åke Strömmers begravning var och så redde han ut skrönan om "Bappelsin, gubbjävel!". Den har aldrig inträffat. Det ringde aldrig någon kille till Upp till tretton och försökte svara på frågan "Nämn tre frukter som börjar på bokstaven b". Den historien är påhittad av studenter i Lund och var en del av ett studentspex. Däremot är historien om det bruna som hoppar bland träden sant. Det rätta svaret skulle vara apa men som bekant svarade pojken "Kan det vara en neger" på skånska. Igår berättade Elfving att han dels inte ser det roliga i den historien men att han dessutom inte hade hört vad pojken sa. Det var först några dagar senare som han förstått vilket svar han fått.
  Nu ska jag äta ett bäpple.

Om jag utgår ifrån att Alex Schulmans beslut att lägga ner sin blogg inte är ett simpelt marknadsföringstrick - säker kan man inte vara - så är det intressant ur flera aspekter.
  När jag skriver det här har jag inte läst något om hans motiv. Att läsa dem kanske ställer mina funderingar på ända, men det återkommer jag i så fall till.
  Att jag inte tillhör beundrarna av Alex Schulman är säkert bekant. Det han stått för i sin blogg tycker jag otroligt illa om. När han nu lägger ner bloggen är det förhoppningsvis ett tecken på gott omdöme. Jag har aldrig trott att Schulman är en dumskalle, något han kan få chansen att visa nu.
  Min gissning är att Schulman insåg att han riskerade att bränna sitt namn för all framtid. Det han ägnat sig åt är inget en sunt fungerande människa tycker är okej. Kritik har också börjat dyka upp från allt fler håll. Häromdagen läste jag Pressombudsmannen Yrsa Stenius kritik mot Schulmans sätt att skriva. Jag anar att Schulman förstått att det skulle barka alldeles åt fanders om han inte gjorde något.
  Det som återstår nu är att se hur lojala läsare Schulman har. Hur reagerar alla hans fans när han nu slutar med det som gjort honom så känd? Vad säger alla de som försvarat hans idiotier på olika forum? Och hur ska Schulman lyckas övertyga mig och alla andra som tycker att han stått för något obehagligt och omdömeslöst? Jag kommer att ge honom chansen, men hur många gör det? Även om jag önskar det så tror jag inte att mobbarna kommer till samma insikt som Schulman gjort. De måste nu istället hitta någon ny person som hjälper dem att legitimera sitt största intresse.
  Nu ska jag läsa hur Schulman motiverat sitt beslut om att stänga sin blogg.

Så verkar då allt vara i sin ordning igen. Svenska tecken fungerar och allt ser ut som det ska.
  GAIS är ett spöke för AIK. Trots oavgjort igår tror jag fortfarande att AIK kan bli svenska mästare. Jag har ingen känsla för att Djurgården går ända in i mål. AIK har inte längre något att förlora. Det har däremot Djurgården. Jag tror det avgör. Matchen mellan AIK och IFK Göteborg om några veckor kan bli något alldeles extra.
  Oroligheterna i Burma har lett till att en bojkott av Peking-OS kommit på tapeten. Det är sorgligt att något så otäckt som händelserna i Burma ska behövas för att väcka en medvetet sovande omvärld ...
  Hösten blev oerhört påtaglig i helgen. Idag kliver vi in i oktober. Sommaren känns genast väldigt långt borta men det innebär samtidigt att nästa sommar plötsligt kommit ett steg närmare.
  Jag närmar mig slutet av Leif GW Perssons senaste bok. Den har haft en rejäl svacka i mitten men tagit sig en aning igen på slutet. Persson har en stor sakkunskap men vissa brister språkligt. Han har en obegriplig (omedveten?) förkärlek till fraserna "Jag hör vad du säger" och "Jag lyssnar". Att en hel grupp människor skulle använda sådana uttryck varje gång de pratar med varandra känns osannolikt. Tjatigt är bara förnamnet ...

Under hela gårdagen var min sajt ur funktion. I morse hade mitt webbhotell fått den att fungera igen, som synes utan fungerande åäö i bland annat rubriker. Ny kontakt med webbhotellet väntar.