Min systerson har sin första skoldag idag. Numera börjar man ett år tidigare än "på min tid" men likafullt gör den här händelsen att jag minns min första skoldag. Den inträffade i augusti 1977. 30 år sedan. Jag minns det som igår. Ett första stort steg mot ett eget liv. Där stod jag i den trånga korridoren med en massa främlingar runt omkring mig. Jag letade efter Håkan som jag hade träffat på våren när jag var med på en resa till Nusnäs med min blivande klass. Han var den enda jag kände då. Det var en trygghet, om än liten. Ögonblicket utanför klassrummet, och väntan på att få gå in, är det jag minns av min första skoldag. Det är ett väldigt starkt minne och jag har inga problem att förstå hur alla skoldebutanter känner sig idag. Om ett par timmar får jag höra hur Morgan upplevde det.
  Facebook har på ett par veckor förvandlats från något obekant till något "alla" pratar om. Detta Lunarstorm för vuxna verkar vara det som gäller just nu. Jag har nog inte riktigt fattat vad det är som är så fascinerande. Jag ser det mest som en tävling i hur många vänner man har, och just nu har jag bara fyra stycken. Det känns ju aningen deprimerande. Vill du vara min vän? Hör av dig så att min sida ser lite bättre ut. Eller, vänta, nej. Ring mig istället, så tar vi en fika. Digital vänskap är inget för mig.
  Om en vecka ska jag sätta mig på skolbänken igen och inleda mitt avslutande år på högskolan. Samtidigt ska jag bli en ännu bättre copywriter genom att gå på Berghs school of communication i Stockholm. Det blir intensivt och väldigt spännande!