Jag jobbade som travjournalist i sju år. Det var roliga och intensiva år. Min relation till travsporten var hundraprocentigt lojal. Det mesta fick stryka på foten för att ge plats åt travet. Idag ser det väldigt annorlunda och jag står en bra bit utanför den kärna jag en gång tillhörde. Numera betraktar jag travsporten med helt andra ögon, och det är både intressant och lite olustigt.

Idag vann Åke Svanstedt Elitloppet på Solvalla. Han vann även söndagens allra första lopp och redan då kändes saker och ting knepiga. Svanstedt hyllades av runt 30.000 personer. Han var en hjälte. Samme Svanstedt som kommer att åtalas för djurplågeri och som för bara ett par veckor sedan dömdes till en månads avstängning och 100.000 kronor i böter för att ha brutit mot en av travsportens viktigaste regler. Han erkände direkt i tv att han hade lämnat fördel till en konkurrent. I det här fallet var konkurrenten hans stalls andrahäst, som sedan vann loppet och en miljon kronor.

Nu hyllades alltså Svanstedt av sporten. Min enda förklaring till att Svanstedt inte buades ut var att travsporten är mycket speciell. Travsportintresset gränsar till att vara fanatiskt. Jag har själv varit sådan. Försvarat sporten. Förklarat varför saker varit som de varit när det hänt något kontroversiellt. Nu försvarade hela Solvalla Svanstedt. "Vi stöttar vår man, vår sport". Det var märkligt. Svanstedt är redan fälld för att ha fuskat. Det han gjorde borde rimligen göra den travintresserade irriterad. Och sedan detta med åtalet om djurplågeri. Han är inte dömd, och ska inte dömas på förhand, men ändå. Det finns ett antal vittnen - i vissa fall erkänt duktiga travtränare - som figurerar i förundersökningen, där de berättar om vad de sett. Genom att så förbehållslöst hylla Svanstedt fryser branschen ut de som vittnat. Är det så begåvat?

Nej, det här hyllandet handlade om något mycket mer än Svanstedt. Det här handlade om att 30.000 människor försvarade sitt intresse. Man slöt upp bakom den anklagade. Det påminner om en sekt, och det känns inte bra.