Kontraster och perspektiv. Jag börjar ana att det kan bli ett återkommande tema i mina bloggar. Igår kväll var det dags igen. Först såg jag Idol. Direkt efter Skavlan. Där dök Melody Gardot upp. Jag hade aldrig hört talas om henne och hennes historia. Det är ingen idé att jag återberättar den. Kolla klippet här (hela programmet var bra men Melody Gardot kommer in efter 42.56).

Melody Gardot gav mig en av de största musikaliska upplevelser jag haft.

På torsdagskvällen satt jag på Strömvallen och frös när Malmö utklassade Gefle. Termometern visade ett par grader över noll. Idag är det 15 grader i skuggan.

I bilen på väg hem från Gävle hörde jag att Södertälje slagit Linköping i Elitseriens första omgång. Slagpåsen slog det lag som fått flest röster i diskussionen kring SM-vinnare.

Kontraster och perspektiv. I Idol offrade man rätt många förväntansfulla personer för att göra "bra tv" igår. Jag gillar inte alls det. Att helt bortse från att det är människor man arbetar med är omdömeslöst. Det finns ingen anledning att inför kamerorna så fullständigt knäcka någon bara för att få en massa tårar och "bra bilder". Jag mådde illa igår. Visst, alla som är med ställer upp frivilligt. Det gäller även vad juryn gör och säger. De måste inte ta allt så långt - vara så extrema. Det går att säga "Du har inte gått vidare" på oerhört mycket bättre sätt om man vill. Men det blir inte lika bra tv då. Åtminstone inte enligt TV4.

Jag gillar Anders Bagge. Det som förvånar mig är hur han, med så stora bekymmer med panikångest, kan ställa upp på en tv-produktion där man knäcker psyket på unga människor. Han om någon borde kunna ge övriga i produktionen lite perspektiv. Det gör han uppenbarligen inte. Ynkligt, Bagge.