Ibland måste man stanna upp och tänka. Det är så lätt att tappa perspektiven. Igår stannade jag upp. Jag blev fullständigt fascinerad av de möjligheter som internet ger. För 30 år sedan var jag sju år. Vi flyttade till ett nytt hus och mina nya kompisar introducerade en ny musik för mig. De lyssnade på den finska rockgruppen Hurriganes. För en kille som varit uppfödd på dansband var det en revolution.
  Under några år köpte jag de skivor som Hurriganes gav ut, och jag lyssnade i princip inte på något annat. Nu har jag kommit över 13 album och en tv-inspelning från 1974. Tv-inspelningen är en livekonsert från Tavastia. Det är en lätt bisarr upplevelse. När jag ser den blir det tydligt vem som inspirerade Lasse Åbergs look i Electric Banana Band. Basisten har nämligen en tigermönstrad kavaj och samma bakåtkammade långa år. En uppenbar stöld av Åberg alltså, men han är ursäktad. Gitarristen har ett par stora och mörka solglasögon, långt vågigt hår, samt jeans och jeansjacka. Bredvid honom på en stol sitter en tjej som bara har en uppgift. Med jämna mellanrum reser hon sig upp och stoppar en nytänd cigarett i hans mun. Så servar man en rockidol.
  Den tredje och sista komponenten i Hurriganes var trummisen. Han sjöng låtarna. Dessutom skötte han snacket mellan låtarna, och jag kan lova att jag aldrig sett eller hört något liknande. Det han presterar är bisarrt och otroligt roligt. Konserten är inspelad i Finland men han pratar uteslutande engelska. Han kan alla tänkbara svordomar men har en förkärlek till "Fuck off". Överhuvudtaget gör han sitt bästa för att vara tuff. Så här drygt 30 år senare är det fantastiskt underhållande.
  När jag letar efter namnen på de tre medlemmarna hittar jag www.hurriganes.se och det visar sig att det just nu spelas in en film om gruppen. I höst ska den ha premiär.
  Så internet är fantastiskt. Jag har fått chansen att se den här konserten och mina barndomsidoler i aktion. Några särskilt bra förebilder var de inte för en kille som inte ens fyllt tio år, men det hade jag ingen aning om då. Jag lyssnade på musiken, och jag älskade den.
  Ibland måste man stanna upp och tänka. Perspektiv är viktigt. Med ett 30-årigt perspektiv på den musik Hurriganes spelade så hör jag ju nu att det inte är så där våldsamt välspelat. Live var det bitvis rena katastrofen. Men jag älskade det, och energin i musiken gör mig fortfarande upprymd. Jag minns också hur det var att vara barn - utan internet. Man visste inte mycket, och det var svårt att ta reda på saker. Det ser så annorlunda ut idag, och det ger helt nya perspektiv ...
  Idag är det bara trummisen Henry Olavi "Remu" Aaltonen som är i livet. De övriga två från konserten 1974, basisten Christer Hugo "Cisse" Häkkinen och gitarristen Pekka Johannes "Albert" Järvinen, är båda döda. Ingen av dem fick uppleva sin 50-årsdag. "Cisse" blev 39 och "Albert" 40.

Att kommentera sådant man inte har kunskap om är ingen bra idé. Jag har inte sett de två första avsnitten i Göran Persson-dokumentären men jag har noterat det som sagts av de som Persson pratar om. Både Bildt och Åsbrink kallar Persson för en lögnare. Det är starka ord, så visst undrar man hur Persson tänkt.
  Ikväll är det dags igen. Ja, då menar jag inte att det är den tredje delen med Persson. Jag tänker på hockeyns kvalserie och returmötet mellan Södertälje och Leksand. Idag måste Södertälje vinna, och Malmö måste slå Skellefteå. Allt annat innebär att Södertälje helt kan glömma spel i Elitserien nästa säsong.
  Svenska Skidspelen avgörs här i Falun i helgen. Solen skiner och temperaturen stiger. SMHI har förutspått uppåt tio grader varmt och solsken på lördag. Det lockar inte att titta på skidtävlingar i gummistövlar.
  Och vad håller New York Islanders på med? Det enda lag som sköter sig för tillfället är Liverpool. De är bara fyra matcher från en ny final i Champions League.

Eftersom jag gillar att fota har jag en sida på Fotosidan.se. Där pågår just nu en intressant debatt kring valet av Veckans bild. Vad tycker du?

Numera stöder även Internet Explorer (version 7.0) svenska tecken i webbadresser. När jag startade den här sajten fanns stödet bara i Firefox. Eftersom jag gillar att vara bland de första som vänder innan strömmen gör det så kändes det självklart att registrera stålberg.se. Detta har dock inte varit helt utan problem - såklart. Svenska tecken ställer till det, och så sent som idag har jag upptäckt en bugg i den senaste versionen av Firefox.
  Min sajt stöder nu RSS-flöde. Det är något helt nytt för mig, men nu indexeras min sida på diverse bloggportaler och därmed sprids mitt ord över hela världen. Anspråkslöshet är en dygd.
  Mitt arbete med sajten har inneburit att jag varit så fokuserad att jag missat att ett kärnkraftverk i närheten är bombhotat. Det känns så där ...

IKEA fick besök av mig idag. Mitt kök behövde fräschas upp. Kaffesugna kan höra av sig för att dricka kaffe från min nya kaffebryggarbänk, sittandes på mina nya och mjuka stolsdynor.
  Lite i smyg har jag börjat lansera min sajt och blogg. Den senaste platsen som jag registrerat mig på är bloggkartan.se.
  Min kaffebryggare tog alldeles för stor plats, och det var anledningen till att en ny bänk behövde köpas in. Jag hittade en datorbänk som jag kompletterade med fyra lösa ben som jag hittade på badrumsavdelningen. När dessa skulle monteras kunde jag konstatera att IKEA har en del att göra med kvalitetssäkrandet på vissa produkter. De fästen som fanns till benen skulle skruvas fast först. Sedan skulle själva benen skruvas på detta fäste. Dessvärre var infästningarna allt annat än raka, så benen var inte särskilt enkla att skruva fast den sista biten. Nu står dock mitt hopplock i köket och premiärkaffet smakade alldeles utmärkt.
  Det slog mig precis att Per Gessle ska turnera i sommar. Jag måste kolla om det finns odds på att han inte spelar Sommartider. Om jag får 50 gånger så spelar jag.

Jag stod över den första delen av Fichtelius dokumentär om Göran Persson. Det var ju ishockey, och jag är som bekant sportfåne under några dagar. Tyvärr tog inte Södertälje chansen igår när man hade den. Nu känns Elitserien betydligt längre bort.
  Som uppladdning till gårdagens ishockey fortsatte jag mitt projekt med att sänka min elkonsumtion. Igår hade jag kommit till mitt kontor. Numera är samtliga apparater anslutna till en fördelningsdosa med tryckknapp. Med andra ord kommer varken dator, modem eller router att stå i standby-läge. Jag drar mitt strå till stacken.
  Sajten har fått ett ansiktslyft (nåja ...) sedan igår. En del synpunkter har redan kommit, men jag tar gärna emot fler.
  Sedan var det recensionen av Helena Josefssons platta. Jag vet, jag har inte fått till den än. Skämmes, tamejfan.

Det är spännande tider just nu. Ikväll möts Södertälje och Leksand i Kvalserien. Leksand spelar för äran. Södertälje spelar för en plats i Elitserien. Jag hoppas verkligen att SSK tar chansen nu. För Leksand tror jag faktiskt att det är över på riktigt den här gången ...
  Den magiska konserten med Peter LeMarc på Nalen har snurrat många varv i DVD-spelaren de senaste dagarna. Rekommenderas!
  Jag är ingen bandyfantast, men det kändes bra att inte Hammarby fick vinna SM-finalen igår. Ett lag som egentligen inte uppfyller kraven för att få spela i Elitserien, men som fått chansen bara därför att laget finns i Stockholm, ska inte få vinna SM-guld. Heja Edsbyn!
  Erik Fichtelius dokumentär om Göran Persson har premiär ikväll. De utdrag ur programserien som SVT visat för att puffa för serien känns väldigt tama. Fyra timmeslånga avsnitt blir det. Råmaterialet är på drygt 100 timmar. Den som hoppats på att få veta något nytt och intressant (läs: jag) blir lite orolig när SVTs puffar känns så tunna. I det som visats känns dessutom Persson allt annat än naturlig och äkta, och då faller väl hela idén med det här projektet?

Ikväll visar SVT filmen Masjävlar. Det är en film vars storhet fullständigt passerade mig. Jag gillade de första fem minuterna, men sedan blev historien så osannolik att jag mest satt och skrattade. Det var nog inte meningen att man skulle skratta. Att filmens samtliga karaktärer (åtminstone nästan) exakt samtidigt kommer till insikt om hur de levt sina liv, det blev bara för mycket. Den dialekt som pratas av många ska tydligen vara dalmål. Det gjorde inte filmen bättre direkt.
  Angående vårtecken har jag hört ett till: den smattrande motorcykeln. Det känns bra att veta att jag inte behöver någon väckarklocka det närmaste halvåret.
  Ett par ord om Mona Sahlin också. Enligt en undersökning känner bara varannan socialdemokrat förtroende för henne. Det om något visar det fullständigt obegripliga i att välja henne till partiledare. Socialdemokraterna verkar minst sagt vilsna.
  Det kom ett mejl angående min utlovade recension av Helena Josefssons platta. Jag har inte glömt den, och den kommer inom kort.
  Angående Socialdemokraterna så hörde jag idag en av partiets riksdagsmän uttrycka sitt fulla stöd och förtroende för Mona Sahlin. Samme man ansåg att Sven-Erik Österberg är en kompetent kraft i partiet. Jag påminner om den här bloggen från förra året: Att spela på nykterheten

Hela vintern har de legat under snön och väntat på att få se solljuset igen. Nu har vårsolen åter igen låtit dem se ljuset. Högarna med hundbajs påminner om hur otroligt pinsamma hundägare är.
  Ikväll avgörs en av toppmatcherna i ishockeyns kvalserie när Malmö möter Södertälje. Då visar Sportexpressen Skellefteå-Björklöven ...
  Jag missade den svenska dansbandsserien Leende guldbruna ögon men nu har jag tittat ikapp. Det tog sig i det tredje och sista avsnittet men totalt sett var inte det här någon höjdare. Utan Fares Fares hade serien troligen varit en av SVTs största kalkoner genom tiderna. Det är inget vidare betyg.
  Trots att värmen kommit och temperaturen i solen varit över tio grader så har "Soltanten" fortfarande inte tagit ut sin stol och börjat pressa. Jag lovar att återkomma när det säkraste vårtecknet av de alla visat sig.
  Det måste nog till en väldigt bra show för att slå The Ark Eurovision Song Contest.

Det är länge sedan en final i Melodifestivalen hade ett så starkt startfält. Sebastian har den bästa låten men The Ark har den bästa showen (läs: Ola Salo) och det senare avgör troligen slutresultatet. The Arks låt har en helt okej refräng, men i övrigt är den inte särskilt märkvärdig. Detta är dock tv och därför vinner Salo och kompani.
  Andreas Johnson slåss om en placering på prispallen tillsammans med Sonja Aldén. Måns Zelmerlöw har en outsiderchans att ta tredjeplatsen.
  Marie Lindberg kommer att få många sympatipoäng men jag kan inte tänka mig att det räcker till en placering bland de fem bästa.
  Sanna Nielsen och Sarah Dawn Finer får knappast sjunga sin låt mer än en gång.
  Tommy Nilsson och Anna Book fick sin tid i strålkastarljuset i den första delfinalen. Den här gången är de chanslösa.