Det sägs att ett av kraven Mona Sahlin hade för att ställa upp som partiledare var att Marita Ulvskog blir kvar som partisekreterare. Varningsklockorna ringer så starkt att inte ens döva socialdemokrater kan undgå att höra dem.
  De senaste veckorna har jag sakta men säkert betat av de säsonger av Six Feet Under som jag inte sett tidigare. Nu återstår bara fyra avsnitt - sedan går serien i graven även för mig. Har du inte sett serien rekommenderar jag den varmt. DVD-boxen med samtliga fem säsonger är en av de bästa investeringar jag gjort.
  En annan tv-serie jag gillar är Rome. Den andra säsongen har precis börjat visas i USA och det första avsnittet lovade mycket.
  Med den kvinnliga duon Sahlin/Ulvskog får ordet "spetskompetens" en helt ny betydelse ...

Idrottsgalan var en orgie i nostalgi av svenska sportframgångar från förra året. Det hände en hel del - och det gjorde det även på Idrottsgalan.
  Roligast: Göran Gabrielsson som Göran Zachrisson.
  Mest speedad: Björn Eriksson (vad hade han tagit innan han gick upp på scenen?!)
  Mest udda: Wolfgang Pichler - vilken gubbe!
  Märkligast: Anja Pärsons galautstyrsel.
  Vassast: Orups och Lena Philipssons hitparad.
  Fräckast: Sanna Kallur som "snodde" Jerringpriset från Tre Kronor - kul!

Har du också drömt om att få spela "banjo" för en björn ? Visst är väl det något vi alla önskar, innerst inne? Historien slutade med att björnen sköts därför att han gjorde precis det som föll honom helt naturligt. Det är sorgligt.
  Jag är nyss inkommen från en löptur, den första på ett par veckor. De sista 500 metrarna avverkades i lössnö, som släppte var tredje steg. Det är rätt jobbigt redan innan mjölksyran slagit till. Nu blev det riktigt, riktigt tungt - men jag tog mig runt!
  Igår började Let's dance och kvällstidningarna är redan igång med skandalskrivandet. Det är tur att det finns program som Bonde söker fru och Let's dance. Hur skulle det annars gå för Sverige?

Året är ungt men SVT har redan gett mig en av årets högtidsstunder vid tvn. Programmet En hyllning till Mikael var musik när den är som bäst, och glädje när den är som mest. Wiehe i en fåtölj på scen och flera av Sveriges mest karaktäristiska artister på scen. Programmet har redan gått i repris, men får du chansen att se det så gör det.
  Julbocken i Gävle klarade sig inte helt oväntat den här julen. Problemet är väl bara att det inte kan fortsätta så. Om inte bocken brinner försvinner publicteten och då rasar alla planer i Gävle på att göra staden till julstad. Räkna alltså med att bocken brinner innan nästa julafton.

En skön jul är över och vi går mot ljusare tider. I natt var det väldigt ljust i mitt huvud. Det vägrade somna och då fick jag vackert hålla mig vaken. I morse fick jag veta att det är fullmåne. Kanske var det orsaken ...
  Idag kommer ett spännande paket. I det finns finns en dvd-box med 25 skivor som innehåller hela serien Six feet under. Får jag problem att sova även i natt så vet jag i alla fall vad jag ska titta på.
  Jag noterade precis att Ulrika Messing inte heller vill bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Då är det bara att säga grattis till Mona Sahlin. Frågan är dock vad man ska säga till det socialdemokratiska partiet?
  Snart är det bara jag som inte sett den nya Bond-filmen. Om jag orkar hålla mig vaken imorgon kväll så tror jag att jag ska gå och se den då.

I musikrecensenternas tomteverkstad är sågen det populäraste verktyget. Åtminstone när de tävlar i att kapa Idol-Markus nya platta. Trots att jag också sågat friskt när det gällt höstens Idol (och att jag inte gillar programmet alls) så kan jag inte låta bli att undra om recensenterna ens gett plattan en chans. Likväl som en av kvällstidningarnas recensent kritiserar plattan för att låtarna redan var inspelade när Markus gjorde sångpåläggen, så kan man fundera på om inte även recensionerna låg klara redan innan skivan var klar att lyssna på.
  Nu när man äntligen lyckats impregnera bocken i Gävle måste givetvis media ha något att skriva om, så då är det ju tur att det finns en liten bock i Gävle som någon eldat upp. Smart drag av Gävle kommun. Man vill ju göra Gävle till en julstad och då är det ju inte helt lyckat om bocken slutar brinna varje vinter. En minibock att tutta på är en genial lösning av någon på kommunkontoret.
  Jag har inte tittat i julens tv-tablåer men visst har väl TV4 en tvåtimmars special om när bönderna firar jul? Hur ska Sverige annars klara av att få julstämning?

Jag avslutar den här dagen med att titta på när Christer Fuglesang klättrar på en av rymdstationens solpaneler. Det är en märklig och mäktig syn. Så sårbar - i 28.000 km/h - ruskar han på panelerna för att försöka få dem att fällas ihop som de ska. De har nu varit ute i tre och en halv timme. Arbetet går framåt, men det går långsamt. Jag kan inte sluta titta. Nu provade man igen. Efter några sekunder: "Abort!". Det innebär att Christer ska skaka på panelerna igen. Fascinerande!

Det har kommit en ny tidning som handlar om teknik. I den finns artiklar om diverse tekniska prylar, tester och visioner om den tekniska framtiden. Tidningen andas "Utseende och status är viktigare än funktion"-attityd. Det märks allra tydligast i testerna, där formuleringar som "Ärligt talat behöver jag inte ens testa den för att förstå att det här måste vara ett bra köp. Det höga priset rättfärdigar på något konstigt vis produkten." inte är ovanliga.
  Aftonbladet skriver idag om ett annorlunda experiment i belgisk tv. "Vi ville skapa debatt", säger tv-chefen.
  Vid ett par tillfällen i valrörelsen meddelade Fredrik Reinfeldt att alla påståenden om att moderaterna ville sälja ut svenska akutsjukhus var helt tagna ur luften. "Jag är glad att jag får chansen att säga detta eftersom det här är något som Socialdemokraterna gång på gång påstår", sa han bland annat. Tre månader senare vill Reinfeldt inte uttala sig i frågan - samtidigt som  "Alliansen"  öppnar för att sälja ut sjukhus ...
  Trenden är tydlig. Ironin är tillbaka. Inget ska tas på allvar. Den som tar saker på allvar får idiotargumentet "Man måste väl kunna få skämta lite. Måste allt vara så himla allvarligt?" i ansiktet. Trovärdighet är inget som belönas. Att ljuga är helt okej.
  Jag tror fortfarande att det kommer snö till jul, även om SMHIs senaste prognos såg oroväckande varm ut.
  Tänk ändå om klimatförändringarna inte är på riktigt utan bara ett skämt. I så fall finns nog Tomten också.
  Och vad sägs till barnen i statsministerhemmet? "Tala aldrig sanning, barn. Använd ironi, så slipper ni stå för det ni säger".

I detta nu sitter jag och tittar på Christer Fuglesangs rymdpromenad. NASA sänder direkt på webben, och det är ofattbart det jag ser. Att dessutom höra hur entusiastisk Fuglesang är, det gör det hela ännu större.
  Jag är övertygad om att det blir en vit jul. Snön kommer, åtminstone hit. Det finns ingen anledning till oro.
  Om jag får en möjlighet att se ett föredrag med Fuglesang när han kommer till Sverige så ska jag göra det. Hans förmåga att njuta av varenda ögonblick är så härligt att bevittna!

Jag vaknade exakt fyra minuter innan Discovery skulle lyfta. Ibland är det bra att vakna ofrivilligt mitt i natten. Det blev fyra extremt spännande minuter och jag mindes den där gången för drygt 25 år sedan när den allra första rymdfärjan Columbia sköts upp. För Christer Fuglesang måste detta vara obeskrivligt stort. Däremot tar jag som svensk inte åt mig äran. Det här har Fuglesang gjort själv och det känns löjligt nationalistiskt att prata om att detta är "stort för Sverige".
  När Fuglesang förberedde sig för sin rymdfärd gjorde en man i Indien något helt annat. Mannen hade uppenbarligen gjort sig osams med en grupp människor och hopen hade kastrerat honom. En operation har nu återställt mannen, tydligen med originaldelar. "Jag kommer att kunna göra allt som en vanlig människa gör", säger mannen till Times of India. Därmed kan han - precis som Fuglesang - få upp sin raket.
  Och här i Sverige har bonden gift sig. Även det är, med tanke på den uppmärksamhet det får, stort för Sverige.
  Christer Fuglesang är en man värd att beundra. Han har gjort något han tror på, slitit som ett djur och visat ett mod som få. I natt försökte jag föreställa mig hur det är att ligga på rygg och vänta på att åka ut i rymden. Sedan funderade jag på hur det är under de sista tio sekunderna av nedräkningen. Slutligen försökte jag förstå vad man känner när allting brakar loss och man börjar lyfta. Det gick naturligtvis inte - hela grejen är så stor att den inte går att förstå. Därför är Fuglesang från och med nu min idol. Du kan väl vinka när du är ute och går där uppe om några dagar, Christer? Bonden och jag kan vinka tillbaka!