Ikväll visar SVT filmen Masjävlar. Det är en film vars storhet fullständigt passerade mig. Jag gillade de första fem minuterna, men sedan blev historien så osannolik att jag mest satt och skrattade. Det var nog inte meningen att man skulle skratta. Att filmens samtliga karaktärer (åtminstone nästan) exakt samtidigt kommer till insikt om hur de levt sina liv, det blev bara för mycket. Den dialekt som pratas av många ska tydligen vara dalmål. Det gjorde inte filmen bättre direkt.
  Angående vårtecken har jag hört ett till: den smattrande motorcykeln. Det känns bra att veta att jag inte behöver någon väckarklocka det närmaste halvåret.
  Ett par ord om Mona Sahlin också. Enligt en undersökning känner bara varannan socialdemokrat förtroende för henne. Det om något visar det fullständigt obegripliga i att välja henne till partiledare. Socialdemokraterna verkar minst sagt vilsna.
  Det kom ett mejl angående min utlovade recension av Helena Josefssons platta. Jag har inte glömt den, och den kommer inom kort.
  Angående Socialdemokraterna så hörde jag idag en av partiets riksdagsmän uttrycka sitt fulla stöd och förtroende för Mona Sahlin. Samme man ansåg att Sven-Erik Österberg är en kompetent kraft i partiet. Jag påminner om den här bloggen från förra året: Att spela på nykterheten