I natt vaknade jag till vid tvåsnåret och behövde något annat att tänka på för att somna om. Jag slog på tvn och landade på TV4s gissningslek med ord. Kategorin var "I hemmet". Ordet var åtta bokstäver långt och man fick som vanligt ett par hjälpbokstäver: ". . . . B . . D". Den damp-drabbade programledaren hetsade folk att ringa och det kom en del gissningar. "Köksbord", "Bredband" - och så ett gäng gissningar till. Ingen av dem var rätt. I det läget ringer en kvinna in till programmet. "Vilken är din gissning?", frågar programledaren. "Jag gissar på formbröd!", svarar kvinnan. I det läget är jag på väg att skratta ihjäl mig. "Det är rätt!", skriker programledaren. Att det här programmet får existera är en gåta. Det förakt TV4 visar för sina tittare genom att visa det är dessutom anmärkningsvärt.
  En av höjdpunkterna i tv de senaste åren har varit när Werner Vögeli lagat julmat i tv. Vögeli var en glädjespridare bara genom att visa sig i rutan. Hans förbehållslösa kärlek till maten och hans ständiga skrattande när han rörde i grytorna värmde.
  Jag har inte skrivit något om att Zlatan åter ska spela i landslaget, så det ska jag göra nu. Det är givetvis oerhört bra att en av världens bästa fotbollsspelare är med i det svenska landslaget. Zlatan tas inte ut i landslaget därför att han är en fantastisk människa. Han tas ut därför att han är en makalös fotbollsspelare. Det senare verkar förvånansvärt många människor inte ha insett. Att han får lovord i fotbollsvärlden och numera är given från start i Inter visar dock att många andra förstått ...
  Formbröd? Det måste vara något av det första man skaffar sig när man bygger sitt första hem. Att jag inte tänkte på det när jag låg i sängen och försökte lista ut ordet.

Jag kommer troligen inte att se Andra chansen i SVT men jag tror jag vet hur det går. De två som går vidare till nästa lördags final i Globen blir Magnus Uggla och Jimmy Jansson. Uggla känns given. Smart förarbete som radiopratare i Rix FM samtidigt som Nanne har en usel låt leder Uggla till Globen. Jimmy Janssons svåraste uppgift blir att slå Sanna Nielsen. Gör han det går han till Globen. Annars går Sanna dit. Förhoppningsvis förstår Jessica Andersson att hon ska sjunga ikväll.

Expressens Linna Johansson klättrar på min rankinglista. Hon är till och med årets raket. Med den här ledaren hamnar hon i den absoluta toppen:

Flykten från journalisterna  

Jessica Andersson berättar för SVTs reporter att hon inte förstår hur Andra chansen går till. Carolina Gynning stod i TV4s Förkväll och berättade hur mycket hon gillar Pete Doherty. Han är en "kul kille" enligt Gynning. Två imponerande uttalanden, och jag behöver inte fundera på att flytta upp dem på rankinglistan.
  Det var värt att vakna vid sex och titta på herrstafetten i Skid-VM. Med färska erfarenheter av längdskidåkning är min beundran för elitåkarna större än någonsin.
  Ikväll blir det klart att Skellefteå möter Södertälje i kvalserien. Det känns riktigt bra.
  Magnus Carlsson gick inte vidare med Yellow brick road i Melodifestivalen. Nej, förlåt, hans låt hette visst Live forever, och den är inte skriven av Elton John.

"Daniel, 34: Att banken fungerar är det minsta man kan begära.". Ja, rent vatten, tak över huvudet och en mätt mage känns ju inte fullt lika viktigt. Swedbanks internettjänster har problem. Detta gör att Daniel inte kan betala bilskatten och därmed kanske inte vågar ta bilen idag. Det säger mer om Daniel än om Swedbank. För övrigt har jag haft Föreningssparbanken/Swedbanks internettjänst i tio år och antalet tekniska fel har varit så få att jag inte ens minns dem. Daniel kanske skulle fundera på att betala lite tidigare - och lära sig uppskatta andra saker i livet ...
  Helena Josefsson har gjort en fantastisk platta. 2.54 in i Waterlily love blir jag alltid tårögd. Hon sjunger så innerligt och musiken är så stor. Recension kommer så fort jag sansat mig.
  Jag vaknade till herrarnas 15 kilometerslopp i Sapporo. Det blev ett VM i väder. Att bli guldmedaljör när mer än halva fältet fick åka i snöstorm måste kännas sådär ...
  Näckros. Waterlily betyder näckros. Jag blir allmänbildad av Helena också.
  Vissa kvällar är som gjorda för att göra sådant man aldrig får gjort men borde göra. Gårdagskvällen ägnades åt att sortera alla teckensnitt i datorn i teckensnittsfamiljer. Jag hade flest nyantikvor.

Igår skrev jag om att Sverige gillar töntar. Det var också därför jag trodde att Magnus Uggla och After Dark skulle ta de två platserna till Globen. After Darks bidrag var visserligen det sämsta jag någonsin hört men jag var rädd att det röstande Sverige skulle tycka annat. Uggla gjorde samma låt som han gjort de senaste 20 åren (han och Ledin har köpt sina koncept i samma affär) och den var varken bättre eller sämre. Att Sarah Dawn Finer och Andreas Johnson skickade Uggla och Lindarw till skamvrån var en seger för musiken. Tack för det!
  Travtränare Fredrik har hört av sig och poängterat att det inte är någon bedrift att slå Arboga i ishockey. Han har givetvis helt rätt, precis som han hade rätt när han för några månader sedan meddelade att Leksand skulle visa sig starkare än Västerås i Hockeyallsvenskan.
  Jag har börjat titta på de nya avsnitten av Lost. Det här var en serie som stod i en klass för sig när den kom, men oj så den har spårat ur. Jag ger den två avsnitt till. Om ingen förbättring skett efter det så har Lost även förlorat mig som tittare.

I Sverige är det populärt att vara töntig, alternativt pinsamt dålig på att utföra något. Det är därför Lasse Brandeby fortfarande är kvar i Let's dance och det var därför Anna Book gick vidare i Melodifestivalen.
  Jag gillar verkligen Moras hockeylag och det professionella sätt som klubben bedriver sin verksamhet på. Istället för att tysta ner tre nyckelspelares krogvända i Stockholm valde man att stänga av dem. Det var ett starkt beslut med tanke på att en av spelarna är poängkung i Elitserien. Med tanke på Moras läge i tabellen så är det givetvis ett stort beslut att ta när man ställer en sådan spelare åt sidan. Jämför det med grannen Leksands agerande med Mike Siklenka, backen som i direktsänd tv satt på en motståndarens rygg och crosscheckade denne i nacken. Det såg hockey-Sverige, men trots det lät Leksand honom spela vidare. Mora agerade föredömligt och modigt - Leksand agerade pinsamt och fegt.
  Alldeles strax ska jag tjuvlyssna på kvällens tävlande låtar i Melodifestivalen. Då får jag svaret på varför Magnus Uggla väljer att vara med igen. Han måste sitta på en väldigt stark låt, det är åtminstone min gissning.
  Apropå ishockey så körde Södertälje över Arboga igår. Det i sig är ingen bedrift men det känns som att "mitt lag" lyckas fokusera på uppgiften trots att man sedan länge är klart för kvalserien.
  Lite mer hockey: New York Islanders kämpar för att ta en slutspelsplats i NHL. Just nu ligger man åtta. Det är likadant varje säsong. Det är runt 20 omgångar kvar, men jag tror vi grejar det.

Första gången jag hörde Helena Josefsson så var det som körtjej bakom Per Gessle. Hon var även med när Gessle sedan gjorde sin Son of a plumber-platta. Nu har jag precis sett Helena i TV4s Nyhetsmorgon. Hon är speciell och enormt begåvad. Jag hoppas hon får en så stor publik att hon kan hålla på med musik så länge hon vill. Det kommer jag och andra att ha stor glädje av.
  Att Sebastian skulle gå vidare från den tredje deltävlingen i Melodifestivalen var det inget snack om. I övrigt var inte deltävlningen något att jubla över direkt. Kristian Luuk är fortfarande bäst och den gamle Barbados-sångaren Magnus kunde konstatera att han är slut. Hans fanclub har hittat nya killar att jubla över.
  När ens snart sexårige systerson ringer och frågar om jag vill komma och hälsa på, då kan vara i princip vilket väder som helst ute. Jag menar, att få bygga med Lego när man är 36 är ren lyx.

Med bara en knapp timme kvar till det första åket av damernas VM-slalom i Åre så sitter jag och reflekterar över veckan som gått.
  Det är det här med kärnkraften. Det är det här med den mänskliga faktorn. Det ena är en väldigt mäktig kraft, och det andra är ett väldigt mäktigt faktum. Funkar de ihop? Mitt svar har varit detsamma så länge jag kan minnas. Ingen människa är ofelbar och därför ska ingen människa ägna sig åt saker som riskerar att resultera i en enorm katastrof om just denna lilla människa gör fel. Förutom att man aldrig kan göra kärnkraften hundraprocentigt säker rent tekniskt så finns alltid den mänskliga faktorn. Visst, vi människor är en unik kombination av intelligens och finmotorik, men att sätta en sådan mäktig kraft som kärnkraften i våra händer är inget annat än vansinne. Elektricitet är jättebra, men är den verkligen värd så mycket att vi ska ta risken att stå inför en fruktansvärd katastrof? Hur jag än vrider och vänder på det kan mitt svar bara bli nej - ett väldigt självklart nej.
  Jag har provat på att åka slalom mellan portar ett par gånger. Den ena gången kom jag ner. Då handlade det om storslalom. Den andra gången frestades jag att prova en utstakad bana i Tandådalen. Det var ett spontant infall, förmodligen framkallat av ett akut infall av övermod. Jag tog sikte på den första käppen med övertygelsen om att jag skulle kunna klara banan i god fart. Det gjorde jag inte. Den första käppen fällde mig. Stig Strand skulle ha sagt att jag gick för rakt på. En skida på vardera sida om käppen funkade inte. Jag fick käka lite snö och provade sedan inte att åka mellan käppar någon mer gång.
  Stig Strand förresten. Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men Strand är utan konkurrens den mest kompetente bisittare som svensk sport-tv har haft. Hans förmåga att analysera en åkares teknik är oerhört imponerande. Dessutom är han snudd på genialt pedagogisk när han förklarar det åkarna gör och det han ser.
  Sverige har fyra tjejer som kan ta medalj i dagens slalom. Jag vet dock hur små marginalerna är. Det gäller att tro på sig själv - och sedan ska man få med sig båda skidorna på rätt sida om porten ...

I samband med lunchen idag valde jag att sticka ut och springa. I ymnigt snöfall, och på ett mjukt men bitvis slirigt underlag, trivdes jag riktigt bra. När jag kom innanför dörren slog jag på tvn för att snabbkolla på text-tv om något hänt. "Johanna Sällström är död". 32 år gammal finns hon inte längre. Varför undrar jag givetvis. Men det finns ingen anledning att spekulera - jag kände henne inte. Jag tyckte bara om henne. Beskedet om hennes död berör.
  Tidigare på förmiddagen pratade jag med en bekant och jag sa då att "Livets väg är alltid framåt, men den är inte alltid uppåt". Att några timmar senare läsa den dystra nyheten var ett tråkigt bevis för det jag sagt.
  Det är Alla hjärtans dag idag. Äkta omtanke värmer bäst, så jag suger i mig av den jag får.