Det finns risk för att jag blir odräglig de närmaste månaderna. Jag har kommit över en bok som ska lära mig äta bättre och träna rätt. Därför känns det som en paradox när det igår ikväll damp ner en meny från en av stadens pizzerior, som också meddelar att de har hemkörning. Det är så dags nu!
  Den minnesgode läsaren minns att jag för ett halvår sedan skrev om att sajten travnet.se påstås ha grundats år 2000. Eftersom jag startade sajten 1996, och jobbade med den fram till 2002, är det ett rätt märkligt påstående. Jag har påtalat detta för sajtens ansvarige utgivare, och för den person som skrev artikeln där påståendet förekom. Något svar har jag inte fått. Två gånger har jag mejlat. Den ansvarige utgivaren har tidigare varit sportchef på Göteborgs-Posten. Just därför tror man ju att en sådan man har en ambition av att det som publiceras är korrekt och helst sant. Uppenbarligen är det inte så. Märkligt, kan man tycka.
  Jag har fortfarande inte sett ett enda gult löv på något träd. Det känns bra.

Travtränare Fredrik (eller är det köksfläktsmontör?) har uppmanat mig att blogga. Jag vet inte om han var orolig att jag tappade bort mig helt i nostalgitrippen till Råsunda.
  Nejdå, jag har varit fullt medveten efter den lilla minnesutflykten. Alldeles nyss skrev jag klart en recension på en platta som jag lyssnar på hela tiden just nu. Musik blir inte bättre än så. Så, upptäck Counting Crows!
  Ska jag tycka något Henrik Larssons "knytnäve"? Nja, jag vet inte. Det var ett otroligt klantigt "hjärnsläpp" av Henke. Mer tycker jag inte.
  Moderaterna annonserar stort på pelare nu: "Vi behöver ett nytt arbetarparti!". Exakt varför Moderaterna driver en sådan kampanj vet jag inte, men de är kanske rädda att de ska vinna valet annars. Ett arbetarparti varken är eller kommer Moderaterna att bli. Det vore bättre att de talade om vilken politik de egentligen vill ska regera i Sverige. Något som för övrigt gäller alla partier.
  Emma Green ska inte hoppa mer höjdhopp i år. Det var inte särskilt förvånande. Eftersom hon sannolikt inte vill byta pojkvän bör hon byta tränare. Vem vill vara i samma träningsgrupp som fenomenen Christian Olsson och Kajsa Bergkvist. Man kan få prestationsångest för mindre ...

Jag hade faktiskt glömt det. Regnet föll ganska tätt. Jag stod under taket på Råsundas östra läktare. Det var den 7 juni 1986. Queen hade premiär på sin turné. Det kom att bli Freddie Mercurys avskedsturné. Jag var 15 år och hade dagen innan slutat nian. Vi var fyra killar som på lördagsmorgonen tog tåget från Falun till Stockholm. Drygt 12 timmar senare stod Queen där - på Råsunda.
  Mycket större än så kunde det inte bli. Jag kommer aldrig att glömma de två tjejer på raden framför oss som stod vända mot varandra och grät när de sjöng varenda ord i Love of my life.
  Idag stötte jag ihop med ett Queen-fan och det påminde mig om att det har gått 20 år sedan den där lördagen. När jag var till Avesta igår så var det med Flipper-Håkan - och han var med där på Råsunda ...
  Förra sommaren kom jag av en slump över en inspelning av hela Råsunda-konserten. När jag skriver det här sitter jag och lyssnar på den. Jag hör hur Freddie Mercury förbannar regnet och gör allt han kan för att få alla att glömma det. Jag hör hur Brian May sliter med sina gitarrer, som har svårt att vara stämda i den fuktiga luften. Jag hör Roger Taylor slå på sina trummor så gott han kan. Jag hör John Deacon spela basgångar som bara han kunde. Jag hör publiken. Jag hör regnet. Jag var där.
  För 20 år sedan kom Freddie Mercury inspringande på Råsunda och skrek "Hello!!". På något sätt blev ingenting sig likt efter den där konserten. Jag tror att jag ska leta fram de banderoller jag köpte och få upp dem på väggen igen.
  "I don't care what you say. I like the rain. I like it. If you don't like it - fuck you!" - Freddie Mercury, Råsunda den 7 juni 1986.

Jag gjorde ett besök i Avesta idag, i den butik jag hade mitt kontor under några år i slutet av 90-talet. Det kändes som att tiden stått stilla. Där var Davis, Fritidschefen, Speedway-Pelle, Glada Roffe och Joker-Sven. Kära återseenden. Underbar atmosfär. Det var bara Alf G som saknades.
  Jag tror att Sven Nylander gjort ett kanonjobb i Ren idrott. Det känns som att det helt glöms bort nu och det är synd. Nylander är knappast den enda människa på jorden som offrat privatliv för yrkesliv.
  Besöket i Avesta innebar att jag har en bokning som bartender 2008. Det blir i så fall andra gången jag står i en bar - åtminstone på den sidan disken.

Idag hyllade Falun systrarna Kallur. Åtminstone pamparna i stan och några andra. Själv hade jag ingen aning om det. Det är möjligt att det helt enkelt inte fanns någon annan tid som passade Kallur-tjejerna och då är det inte mycket att säga om. I annat fall är det en skandal att inte en sådan hyllning skedde när faluborna hade en vettig chans att delta. Det hade Susanna och Jenny varit värda.
  Jag har börjat tända mina lampor på kvällarna. Det känns som evigheter sedan jag gjorde det. Och det är mörkt ute när klockan är tio.
  Travtränare Fredrik meddelar att han numera också är köksfläktsmontör. Med så långa titlar måste han ha ett A4 som visitkort.
  Min systerson Morgan är en naturälskare, med bär och blommor som specialitet. Tidigare i sommar läste jag en blombok med honom. Där stod att läsa att renfanan doftar sommar och om man vill bli påmind om sommaren kan man torka renfanan och ta fram den på vintern. Jag känner inte till en enda blomma som luktar så illa som just renfana, och jag kan tänka mig åtminstone 40 andra blommor jag hellre låter påminna mig om sommaren. Den där blomboken måste vara skriven av en sadist.
  Just nu är det mycket som är sjukt bland några av våra tidigare friidrottare. Det är en personlig tragedi som spelas upp i det ena fallet. Hela affären luktade illa från början men nu börjar det klarna. Höjdhopparen har alltid gått sin egen väg. Häcklöparen har uppenbarligen varit betydligt mer vilsen än någon utomstående kunde ana.
 

Det är egentligen rätt märkligt. I samband med herrarnas höjdfinal i EM diskuterade jag det faktum att det för första gången på länge fanns någon som kunde hoppa riktigt högt igen (Stefan Holm får ursäkta). Då sa jag att hela gänget som hoppade på 80-talet måste ha varit dopat. "Men inte Patrik Sjöberg väl?" var dock den givna invändningen i det resonemanget. Det har plötsligt blivit mycket mer troligt efter helgens party i Göteborg ...
  Min första tanke när jag hörde att Sven Nylander misstänks för narkotikabrott var "Det var oväntat", men så tänkte jag lite längre. Sven Nylander var känd för att ha enorma problem med nervositet när han skulle tävla. Han spydde kort innan start flera gånger. Sett i det ljuset är det inte fullt lika underligt att droger kan bli en "bra kompis" för att orka med nervositet.
  Igår hade TV4 ett riktigt scoop när man för första gången kunde bjuda på en intervju med herr och fru Reinfeldt. Det äkta moderatparet satt i soffan hos Lydia Capolicchio, som med stora ögon imponerades av hur Fredrik och Filippa kunde vara så hårt arbetande samtidigt som man hade både hus och barn. "Berätta, hur gör ni för att klara av det?", frågade Lydia. När Fredrik Reinfeldt svarade "Vi tar hjälp av en städfirma och sedan har vi en au pair" så fick jag inleda söndagen med ett rejält skratt.
  Lydia har lyckats få mig att skratta två helger i rad. Förra söndagen sänkte hon stackars Linda Rosing. "Vi tar inte ställning" och "Jag förstår inte vad politikerna säger" är två redan bevingade citat från den intervjun. Visserligen är Linda Rosing en vuxen människa som själv bestämmer över sitt liv, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på de cyniker som utnyttjar henne i olika sammanhang. De verkar inte ha några skrupler i alla fall.
  Nu ska jag leka EM i friidrott. Nej, jag ska inte dra på mig en landslagsdräkt och dricka vodka. Jag ska springa i regn.

Inget guld för Kajsa i höjd. Det kändes snopet på något sätt. Ungefär lika snopet som för belgiskan som tog guldet - trots att hon glömde att hoppa.
  Susanna Kallur och Christian Olsson tog två väntade guld. Jag såg Susannas guldlopp på O'Learys i Falun. Susannas hemmaplan alltså - och min.
  Visserligen regnade det i Målilla, men annars är de paraplybärande damerna en skam för speedwayen. Vad säger förarna? Eller är jag elak som ställer krav. Jag menar, Antonio Lindbäck dömde ut domarna när han körde omkull i ett av heaten. Han menade att han fått märken på sin overall från en konkurrent. TV-bilderna visade att det inte var någon kontakt. Att man får märken av att ramla omkull tänkte kanske inte Antonio på?
  Jag har för övrigt en granne som har en motorcykel som kan låta väldigt högt. Han tycker om att låta oss grannar få höra det. Nyss gasade han några extra gånger bara för vår skull. Lite sent kan man tycka (22.55 på lördagskvällen) men han skulle väl kolla speedwayen först ...

Hur laddade du upp inför Johan Wissmans final på 200 meter? I soffan, med fötterna på bordet? Det gjorde inte jag. Klockan 20.15, en halvtimme innan finalen, stack jag ut på en fem kilometer lång löptur. Jag satte press på mig själv. För att hinna hem till finalen krävdes ett nytt personbästa på slingan. Jag hann hem.
  När jag var i Göteborg gick jag den slinga som gångarna går under EM. Jag gick den två gånger. När 50 km gång för herrar avgjordes idag gick de samma slinga nästan 50 gånger. Gång är inte bara tråkigt att titta på. Det måste också vara olidligt tråkigt att utöva med tanke den obefintliga omväxlingen vid en tävling.
  Det nya modeordet inom friidrott är baksida. Alla har en baksida. "Jag har problem med baksidan". "När man hämmas av en baksida". "Vi får hoppas att han inte känner av sin baksida alltför mycket när han hoppar". Och ändå tävlar man på Sveriges framsida.
  Imorgon är det bara regnet som kan hindra Kajsa Bergkvist att hoppa 2.10. 

För ungefär ett år sedan hamnade jag i en märklig situation med mitt mobiltelefonabonnemang. Företaget Halebop (ägs av Telia, även om de inte vill kännas vid det) erbjöd mig bättre pris om jag ringde med dem. Jag tackade ja, men efter att läst villkoren för avtalet såg jag att kontantkortet kostade 49 kronor i månaden. Detta var givetvis inget tjejen som ringde mig berättade. Den cirkus som sedan följde är ett kapitel för sig, men konsekvensen blev att jag inte kunde ringa med min mobil på drygt två veckor. Halebop hade helt enkelt "kidnappat" mitt nummer. Jag ringer - och har ringt - med Europolitan/Vodafone/Telenor sedan år 2000.
  Travtränare Fredrik meddelar nu att Halebop är igång igen. På sin sajt har den en banner som erbjuder en 20-procentig bonus om man laddar sitt kontantkort i Föreningssparbankens internetbank. Det är bara ett problem: Erbjudandet gällde under juli månad. Givetvis stod det senare i en finstilt rullande text längst ner i annonsen. Travtränare Fredrik skickade då ett mejl till Halebop, för att påpeka att erbjudandet var vilseledande. Svar kom, och i det stod att annonsen inte alls var vilseledande eftersom det stod att erbjudandet gällde i juli, och att "det är upp till var och en att läsa all information". Fredrik fick inget tack för att han påpekat den felaktiga annonsen. Istället beklagade damen på kundtjänst att han inte läst texten. Damen hade uppenbarligen inte förstått att det ju var så att Fredrik läst texten, och att det var därför som han skickat mejlet ...
  Är det ingen gång i Friidrotts-EM?

Även om det är några dagar sedan nu, så ska jag skriva några rader om det sista Allsång på Skansen. Numret där Björn Skifs sjöng några gamla rockgodingar ihop med sitt kompisband var stort. Musikalitet av bästa märke, med en hel del humor. A whiter shade of pale med dragspel var det klass på. Trots att Skifs är drygt 60 år har han en rockröst som nog saknar konkurrens i Sverige.
  Kärnkraften diskuteras flitigt nu efter incidenten på Forsmark. För mig är det enkelt: Så länge den mänskliga faktorn  är en parameter finns det risker. Därför tror jag inte på företeelser som kan vara förödande för människor, djur och växter vid en eventuell katastrof. Människan är den mest händiga och intelligenta varelsen på jorden, men också den dummaste. Den som inte håller med kan titta på filmsekvensen TV4 visade med busschauffören som satt och läste, smsade och pratade i mobiltelefon samtidigt som han körde bussen mellan Stockholm och Umeå. Där syns den mänskliga faktorn väldigt tydligt ...