- Vi vill ha en symbol för vart svensk idrott är på väg, och har varit på väg, de senaste åren.
Det där är SOK:s förklaring till varför Christian Olsson bär den svenska fanan vid OS-invigningen. Den som förmedlade denna upplysning var Stefan Lindeberg. Svensk idrott är alltså på väg mot utövare som inte längre kan tävla på grund av skador och därmed tvingas sluta. Alla som trodde att man hade problem att hitta en fanbärare hade fel. SOK hade tänkt till ordentligt och resultatet blev en av de larvigaste förklaringar man hört. SOK har å andra sidan gjort sig känd som en organisation som har lite svårt att säga som det egentligen är, så jag är nog inte så våldsamt förvånad över att dumheterna fortsätter.
Sommaren har tagit en paus. För mig har den bara börjat. Radioprogrammet Sommar finns att ladda ner i MP3-format och min första nedladdning blev pratet av Peter LeMarc. Här kan du ladda ner praten.
Det dröjde, men nu kommer markeringar mot Kina från några i den svenska OS-truppen. Emma Green, Johan Wissman och Alhaji Jeng deltar i ett upprop om situationen i Tibet. Snyggt jobbat!
På rekommendation har jag börjat titta på serien Dexter. Köksfläktsmontör Fredrik har vänligt tillsänt mig den första säsongen på dvd så nu är de regniga kvällarna räddade en tid framöver. Efter två avsnitt är jag definitivt fast.
Idag börjar OS på riktigt. Invigningen ska pågå i 3,5 timme. Två av de timmarna går åt till OS-truppernas inmarsch. Vilken nagelbitare det kan bli. Mest intressant blir givetvis att se hur de återstående 90 minuterna kommer att användas. Kommer verkligen Kina att göra ett propagandajippo av invigningen? Jag har svårt att tro det, trots allt.
Det har varit uppehåll i bloggandet igen. Jag är uppenbarligen en periodare, till vissas förtret. Löften om skärpning vågar jag inte ge, men jag är rätt säker på att frekvensen kommer att öka. En blogg om dagen är bra för magen.
När en hårddisk går sönder påminns jag om främst två saker: 1) Man kan aldrig ta backup för ofta, 2) Känslan av att kanske ha förlorat något för alltid är inte skön.
Jag verkar ha lyckats rädda mycket av det som fanns på den hårddisk som inte längre finns, och det som försvunnit är troligen sådant jag kan få tag på igen. Den här gången har jag dock omgående infriat mitt löfte om att skaffa en backuplösning. Från och med igår finns en hårddisk som enbart ska fungera som säkerhet för att jag inte förlorar viktigt material.
Idag tjuvstartar OS med fotboll. Sverige möter Kina i damfotbollen. Just nu kikar jag på SVT:s webbsändning av Tyskland-Brasilien i damturneringen. När kameran hittade Ronaldinho på läktaren jublade publiken som om det blivit mål.
Jag tror Kina slår Sverige för övrigt.
Amnesty har presenterat en ny rapport om hur det går med utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Kina. Utvecklingen går inte bra. Enligt Amnesty har det till och med blivit sämre. Strutsarna i IOK bryr sig dock inte. Vår svenske vice ordförande, Gunilla Lindberg, säger i en kommentar att hon anser att IOK inte är en politisk organisation. Det är därför inte IOK:s sak att fundera över de mänskliga rättigheterna. Samtidigt säger hon att hon är övertygad om att placeringen av OS i Kina gör att de mänskliga rättigheterna i Kina uppmärksammas, och att hon är övertygad om att ledningen i Kina bryr sig om denna uppmärksamhet. Om det är så kan man dels undra varför de mänskliga rättigheterna enligt Amnesty blivit sämre i Kina sedan de fick OS, och sedan konstaterar jag att Gunilla Lindberg trots allt menar att IOK hade ett politiskt syfte med att placera OS i Kina.
Jag tycker det är ynkligt och fegt av Lindberg. Hon är inte ointelligent men hennes förmåga att sätta sig in i hur det är att leva i ett land där man åker i fängelse om man frågar om man får demonstrera, den är uppenbarligen kraftigt bristfällig. Lindberg ser det hon vill se för att kunna fortsätta hävda att det är rätt av IOK att ge Kina OS.
Jag avslutar dagens tänkande med att citera SOK:s svenske ordförande, Stefan Lindeberg, som kommenterar Amnestys nya rapport så här:
– Det är inga nyheter på något sätt. Vi är en idrottsorganisation och tror på att öppna dörrar och bygga broar mellan länder. Vi fullföljer den handlingen och hoppas att det kommer öppna samhälle för kineserna.
Frågan är vilka dörrar det är Lindeberg menar har öppnats och vilka broar som byggts. Man har i alla fall inte öppnat fängelsedörrarna, åtminstone inte för att släppa ut någon.
Par som skiljer sig tror ofta att det som då verkar vara bästa lösningen för dem också är bäst för barnen. Men det är en myt som inte stämmer med verkligheten.
Ovanstående är ett citat ur en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter i onsdags. När jag hörde om den på radion var min första tanke att den var skriven av Kristdemokraterna, men även om en av författarna heter Alf B Svensson så var det inte Kristdemokraterna som var avsändare - åtminstone inte officiellt. Dock är en av de fyra författarna riksdagsledamot för KD. Någon som är förvånad?
Jag blir mörkrädd när jag läser artikeln. Visst, mycket som står i den är ju klokt men allt faller fullständigt när artikelförfattarna på fullaste allvar menar att det skulle vara bättre för barn att leva i en lögn än att föräldrarna separerar. Jag citerar igen:
För barnen spelar det egentligen inte så stor roll om vi föräldrar är kära i varandra eller inte. Bara vi inte bråkar.
Lägg locket på. Låtsas som det regnar. Låt inte barnen få veta sanningen utan lev vidare som om inget hänt.
Det är skrämmande att det 2008 finns vuxna människor som sprider den här typen av idiotier. Jag vet inte vilka familjeförhållanden de själva hade när de växte upp, men jag tvivlar på att de har egna erfarenheter i ämnet. Om de har det så är det sorgligt att de inte förstått bättre.
Att hålla ihop för barnens skull är i grunden en lovvärd tanke. Föräldrar vill sina barn väl - de vill att de ska få det bästa. Därför är det säkert lätt att tro att man gör barn en tjänst om man håller ihop fasaden och "räddar" familjen. I praktiken fungerar det dock inte så. Barn känner precis som vuxna när något inte stämmer. Det är nog till och med så att barn känner det ännu bättre än vuxna. Skillnaden är att barn har svårare att veta vad som är fel, och de kan lätt lägga skulden på sig själva. Tycker mamma och pappa inte om varandra så märks det, och det skapar oro och funderingar.
Låt oss säga att lilla Olle blivit fundersam och frågar sin mamma om hon älskar pappa. Olles mamma har sedan länge slutat älska Olles pappa och äktenskapet hålls enbart ihop för barnens skull. Vad ska Olles mamma svara? "Ja, det gör jag"? Vilken bild får Olle i så fall av en kärleksrelation, när han ju inte ser någon form av kärlek mellan sin mamma och pappa? Eller ska Olles mamma svara "Nej, det gör jag inte"? Hur ska i så fall Olle hantera det svaret?
De fyra artikelförfattarna har titlarna psykolog, själavårdspastor, barn- och ungdomsläkare, samt riksdagsledamot. Att det finns barnläkare och psykologer som skriver sådana här texter skrämmer mig. Ett en person som titulerar sig själavårdspastor är medförfattare känns mer begripligt, liksom att en av dem är riksdagsledamot för KD. Därifrån kan vilka dumheter som helst komma.
Alf B Svensson och kompani står för en livsfilosofi som är förkastlig. Att fyra vuxna människor inte lärt sig mer om livet förvånar, särskilt när de är både psykologer och barnläkare. Vem f-n vill ha guidning i livet av sådana dumskallar?
Trots svensk dubbelseger i höjdhoppet känns DN-Galan inte som en höjdare. Christian Olsson verkar ha fått känning av sin skada och Sanna Kallur kommer inte till start på grund av skada.
En sak var i alla fall riktigt rolig och det var Mustafa Mohameds insats på 3000 meter hinder. Hans satsning räckte inte hela vägen men till OS tror jag "Musse" är så bra att han tar medalj.
Vid lunchtid hade det fortfarande inte kommit någon nyhet om att Christian Olsson inte hoppar vid kvällens DN-gala. Det ska bli riktigt skoj att se honom.
Det skulle sitta fint med en Sanna Kallur som överraskar alla och springer nytt årsbästa.
Killarna i Cruzeiro vann Gothia Cup för 16-åringar efter att ha besegrat Karlsund med 6-0 i finalen. Det blir intressant att se hur många ur det vinnande laget som dyker upp i landslag och klubblag de närmaste åren. Att se dem var i alla fall väldigt underhållande.
Under en av Gothia Cup-dagarna ställde vi oss vid kortsidan på en av planerna vid Heden. Vi noterade en man som satt på en soffa bakom oss, och vi såg till att inte skymma sikten för honom. Det är viktigt att visa respekt för andra, särskilt när det är en sådan legend som Torbjörn Nilsson som sitter bakom.
Jag vet inte varför det är så svårt för många att se kärnan i vissa uttalanden. Ibland verkar det som att man vill missförstå framför att försöka höra vad personen faktiskt säger. Skytten Håkan Dahlby har väckt uppmärksamhet när han pratat om Carolina Klüfts val av grenar. Jag uppfattar Dahlbys synpunkter som ett ifrågasättande av huruvida SOK behandlar alla aktiva lika eller inte. Han har inte ifrågasatt Klüfts rätt att välja vilka grenar hon vill pyssla med. Märkligt nog har dock både Klüft och tyckare i media fokuserat på just det. Uppenbarligen ett känsligt ämne ...
Efter en inspirerande vecka i Arnland och Göteborg är jag tillbaka i Dalarna. Jag möttes av ett skyfall som höll mig kvar på en pizzeria i nästan två timmar. När jag till slut satte nyckeln i låset och klev in i lägenheten hade jag hunnit bli hungrig igen.
Sida 39 av 85
