Amnesty har presenterat en ny rapport om hur det går med utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Kina. Utvecklingen går inte bra. Enligt Amnesty har det till och med blivit sämre. Strutsarna i IOK bryr sig dock inte. Vår svenske vice ordförande, Gunilla Lindberg, säger i en kommentar att hon anser att IOK inte är en politisk organisation. Det är därför inte IOK:s sak att fundera över de mänskliga rättigheterna. Samtidigt säger hon att hon är övertygad om att placeringen av OS i Kina gör att de mänskliga rättigheterna i Kina uppmärksammas, och att hon är övertygad om att ledningen i Kina bryr sig om denna uppmärksamhet. Om det är så kan man dels undra varför de mänskliga rättigheterna enligt Amnesty blivit sämre i Kina sedan de fick OS, och sedan konstaterar jag att Gunilla Lindberg trots allt menar att IOK hade ett politiskt syfte med att placera OS i Kina.

Jag tycker det är ynkligt och fegt av Lindberg. Hon är inte ointelligent men hennes förmåga att sätta sig in i hur det är att leva i ett land där man åker i fängelse om man frågar om man får demonstrera, den är uppenbarligen kraftigt bristfällig. Lindberg ser det hon vill se för att kunna fortsätta hävda att det är rätt av IOK att ge Kina OS.

Jag avslutar dagens tänkande med att citera SOK:s svenske ordförande, Stefan Lindeberg, som kommenterar Amnestys nya rapport så här:

– Det är inga nyheter på något sätt. Vi är en idrottsorganisation och tror på att öppna dörrar och bygga broar mellan länder. Vi fullföljer den handlingen och hoppas att det kommer öppna samhälle för kineserna.

Frågan är vilka dörrar det är Lindeberg menar har öppnats och vilka broar som byggts. Man har i alla fall inte öppnat fängelsedörrarna, åtminstone inte för att släppa ut någon.