Om jag utgår ifrån att Alex Schulmans beslut att lägga ner sin blogg inte är ett simpelt marknadsföringstrick - säker kan man inte vara - så är det intressant ur flera aspekter.
  När jag skriver det här har jag inte läst något om hans motiv. Att läsa dem kanske ställer mina funderingar på ända, men det återkommer jag i så fall till.
  Att jag inte tillhör beundrarna av Alex Schulman är säkert bekant. Det han stått för i sin blogg tycker jag otroligt illa om. När han nu lägger ner bloggen är det förhoppningsvis ett tecken på gott omdöme. Jag har aldrig trott att Schulman är en dumskalle, något han kan få chansen att visa nu.
  Min gissning är att Schulman insåg att han riskerade att bränna sitt namn för all framtid. Det han ägnat sig åt är inget en sunt fungerande människa tycker är okej. Kritik har också börjat dyka upp från allt fler håll. Häromdagen läste jag Pressombudsmannen Yrsa Stenius kritik mot Schulmans sätt att skriva. Jag anar att Schulman förstått att det skulle barka alldeles åt fanders om han inte gjorde något.
  Det som återstår nu är att se hur lojala läsare Schulman har. Hur reagerar alla hans fans när han nu slutar med det som gjort honom så känd? Vad säger alla de som försvarat hans idiotier på olika forum? Och hur ska Schulman lyckas övertyga mig och alla andra som tycker att han stått för något obehagligt och omdömeslöst? Jag kommer att ge honom chansen, men hur många gör det? Även om jag önskar det så tror jag inte att mobbarna kommer till samma insikt som Schulman gjort. De måste nu istället hitta någon ny person som hjälper dem att legitimera sitt största intresse.
  Nu ska jag läsa hur Schulman motiverat sitt beslut om att stänga sin blogg.