Sent ska syndaren vakna. Jag har börjat titta på westernserien Deadwood. De första två säsongerna av serien ligger på vardagsrumsbordet och efter tre avsnitt var jag fast. Jag är snart halvvägs in i den första säsongen och det känns som att jag har inlett en längre relation med serien.
  Två innebandypass á två timmar känns i kroppen flera dagar efteråt. Det underlättas av att jag äntligen börjat hitta målet i matcherna. Har man haft ett uppehåll på 20 år krävs lite repetition för att komma in i spelet. Bara en sådan sak som att klubborna numera väger en tiondel av vad de gjorde på min tid ...
  En sträckt magmuskel gör att jag får ligga i soffan en hel del idag känns det som. Det är tur att jag har Deadwood.