Inte sällan leder det ena till det andra. Jag missade Mauro & Pluras kök när det gick på TV8. Lycktligtvis går det hitta avsnitten på nätet och jag har nu sett två av åtta delar. Det var när jag skulle leta efter de här programmen som jag av en slump hittade en konsert med Mauro Scocco som var inspelad på Gröna Lunds Teater 2007. I nya arrangemang och intim miljö är det en stor musikupplevelse. Eller vad sägs om det här?

Det har varit en vecka med många intryck. Några starka. Några svåra att förstå. Livet har rörts om, så som det gör för oss alla då och då.

Fredagen innebar en kreativ after work på Magasinet i Falun. Intressanta samtal om kreativitet och entreprenörskap, bland annat. Jag gillar Magasinet.

En kul lunch igår för övrigt. Tillsammans med Markus och vännen Stefan Andersson kämpade vi oss upp till Geschwornergården i vårsolen. Belöningen blev en bra lunchbuffé och en cocosboll med kaffe som knorr. Sedan hade vi välförtjänt nedförsbacke tillbaka till kontoret.

Dagens fråga: Hur hade vår vardag sett ut utan kreativa människor?

Att säga att ekonomin är viktigare än miljön är inte revolutionerande. Jag är inte den första som säger det och garanterat inte den sista.

Vulkanutbrottet på Island visar väldigt tydligt vad som händer när ekonomin är hotad. Då måste man hitta lösningar. Flygplan testflygs för att se om det trots allt inte är farligt att låta trafikflyget vara igång.

Snabba lösningar måste till. Ekonomin får inte stå still. Vi kan om vi vill.

Något annat som blir tydligt när naturen säger sitt är att hela vårt samhälle hotas. Den här gången är det ekonomin. Hälsoriskerna med vulkanutbrottet är i det här fallet inte så stora. Åtminstone inte än så länge. Men vad händer nästa gång? Jordbävningar och vulkanutbrott är en del av livet på Jorden. När sådana naturfenomen inträffar får vi göra så gott vi kan. Däremot blir det annorlunda när människan själv tillfogar miljön skador som får konsekvenser för hälsan. Det är saker som är kopplade till klimatförändringarna, och dem kan vi stoppa? Vi kan - om vi vill.

 

En lördagsmorgon med kaffe och lite finputsning på hemsidan. Sakta men säkert tar den nya formen form.

Igår började även fotostudion på byrån att ta form. Lamporna är monterade och provbilder tagna. Idag ska jag jobba med väggarna för att få bättre kontroll över ljuset.

Hur det går med bulan? Jodå, den känns inte längre. Däremot har jag fortfarande ett märke. Det är inget jag vill skylta med.

I lördags var jag fortfarande kvar i Göteborg och tillbringade stora delar av dagen på Fotomässan. På väg till mässan mötte jag upp med Anders och vi pratade lite om Talang som hade sänts i TV4 kvällen innan. Jag sa att jag var helt övertygad om att skivbolagen har ett väldigt tjockt och långt finger med i spelet när det gäller att lansera artister via den här typen av program. Att mycket av det som visas är arrangerat/klippt för att förstärkas är uppenbart. Paul Potts genombrott har blivit så stilbildande att det i princip går att känna igen bildval och skiftningar mellan artist och publik. Det ska helt enkelt se ut på ett visst sätt.

Just i fredags handlade försnacket i media om att två artister fått Bert Karlsson att gråta. Han tyckte helt enkelt att de var så bra och att de berörde honom så djupt. När det i efterhand visade sig att båda dessa artister (som för övrigt inte var i närheten av så märkvärdiga som exempelvis Paul Potts) kom från Bert Karlssons "gömmor", ja då var det nästan otäckt förutsägbart. Handplockade av Bert. Så spontant. Så äkta. Eller inte. Rann tårarna av skam månne?!

 

Det är måndag förmiddag. Jag sitter för sista gången och blickar ut över Avenyn från rum 409 på Mornington Hotel. Även idag är det en blå himmel över Göteborgs hustak. Det är lite vemodigt att lämna ett hotellrum som blivit ens hem under drygt fyra dagar. Samtidigt ska det bli kul att åka hem.

Gårdagen innehöll ett litet äventyr. När jag pratade med Markus i telefon gick jag in i en skylt. Med mig hem till Dalarna har jag därför en liten bula mitt på skallen. Jag hade tur som inte slog hål i huvudet, och att jag därför kan skratta åt eländet. Exakt hur jag kunde missa skylten är en liten gåta. Skylten missade hur som helst inte mig.

Dagarna i Göteborg har gett en hel del intryck. Några av dem har gett inspiration till framtida projekt. Ett av de mer konkreta resultaten av mitt besök är att jag beställt studioljus från Elinchrom. Nästa steg blir att fixa en studio i Falun.

Nu packar jag ihop och reser vidare.

Gräsanden går vidare - Foto av Magnus Stålberg

 

Fotomässan är en orgie i foto. Det är väl precis som det ska vara på en sådan mässa. Man går fram i ett landskap av teknik och bilder. Kameror och tillbehör. Fotografer och drömmar. Det är oerhört inspirerande men också svårsmält. Efter några timmar har man så många intryck att det behövs tid att sortera.

Jag kollade studioljus och lite tillbehör. Dagen avslutade jag med att lyssna på Marco Grob som berättade om hur han fotade Jeff Bridges. Grob har fotat kända och okända. Det som imponerade på mig var hans professionalitet och fokus. Han hade en plan och han visste hur han skulle genomföra den. Av många saker han sa var nog hans inställning till sig själv vid ett fotojobb det som bäst berättade vem han är: "Det finns bara ett ego vid en fotosession, och det är den som ska fotograferas". Egentligen en självklarhet, men dess betydelse för ett lyckat resultat var något Grob tryckte stenhårt på.

En dag på Fotomässan var över. Bortsett från broschyrer blev mitt enda inköp det senaste numret av Kamera & Bild. Dock kvarstår en investering och den görs idag eller imorgon.


Foto: Marco Grob

En förkyld dag i Göteborg närmar sig sitt slut. Ett långt besök med kameran i Slottsskogen dominerade.

Imorgon är det dags att besöka Fotomässan. Anders och jag ska hänga på låset vid öppningen. Köerna brukar tydligen bli långa på lördagen. Jag blev inte helt nöjd när jag nyss såg på TV4 att de uppmanar folk att gå till uttagningen av Idol. Var den äger rum? Jo, på Svenska Mässan med start klockan 10.00. När Fotomässan börjar? Gissa.

 

{gallery}bloggbilder/100409{/gallery}

Jag har precis återkommit till mitt rum på fjärde våningen efter en helt okej hotellfrukost. Med utsikt över Avenyn och en nästan molnfri himmel är jag redo att möta Göteborg. Tyvärr gör jag det med en smaskig förkylning som gör sitt bästa för att bädda in mig i ett töcken.

Resan ner igår gick smärtfritt. Inga förseningar och två felfria byten. Det mest spännande som hände var att Sarah Dawn Finer klev på i Skövde.

Väl framme i Göteborg sprang jag av en slump ihop med Anders, som jag sedan tidigare planerat att tillbringa kvällen med. En snabb incheckning och sedan började kvällens äventyr.

Mitt mål var att sätta mig på en sportbar och se Södertälje-AIK. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. O'Learys kunde bara visa en kanal åt gången från Viasat. Eftersom min match gick på Viasat Hockey blev det ett problem när ett sällskap bokat bord för att se Tiger Woods utslag på Viasat Golf. Anders och jag fick helt enkelt vända i dörren. Jakten fortsatte men vi insåg till slut att det inte var värt besväret att leta halva kvällen. Vi hamnade på Hard Rock Café. Det blev en vinstlott. Fantastisk mat och god öl. När vi bröt upp runt halv tio hade vi haft en höjdarkväll.

Fullt lika roligt hade väl inte sällskapet på O'Learys. Vid frukosten nu på morgonen läste jag i GP att Viasat hade haft länkproblem och inte kunnat visa Tiger Woods första slag.

Min kväll blev bättre. Trots att jag inte fick se Södertälje kunde jag fira att de höll sig kvar i Elitserien.

Jag är sällan nervös inför sport numera. Idag är det lite annorlunda. Södertäljes match mot Leksand är speciell. Jag är gissningsvis en av få - kanske den ende - som har mina sympatier hos Södertälje ikväll när jag ser matchen på Dribblers. Jag hoppas på minst två poäng. Då är platsen i Elitserien säkrad.