En vecka går fort. Midsommarafton känns som nyss. Jag hade - som oftast - min kamera med. Min bestående bild av en väldigt trevlig midsommarafton blev två glada tjejer.

{gallery}bloggbilder/midsommar2010{/gallery}
Det är midsommar. Jag är knockad - musikaliskt.



Det var inte Victorias och Daniels fel att Ebba von Sydow och Magdalena Ribbing pratade sönder veckorna innan bröllopet. Allt snack om hur "fantastiskt duktig Victoria är som kan prata" och andra idiotier var inte hovets påfund. Det är pinsamt att 2010 ha vuxna människor som sitter i tv och verkar tro att andra vuxna människor är som barn, och som ska berömmas när de lyckas säga "Hej" och "Goddag".

Bröllopet däremot, det var fantastiskt. Jodå, jag såg det. Jag såg festen också. Det var ju det allt handlade om. Månaderna innan med bröllopstjat gick att undvika. Hur tramsigt det än var.

Det går att säga massor om hela historien mellan kungadottern Victoria och den "vanlige" Daniel, och det mesta är sagt. Jag konstaterar bara att det tal Daniel höll vid bröllopsmiddagen var stort. Att komma in i en så larvig värld som den kungliga i många fall är, det kan inte vara lätt. Han tvingas att anpassa sig till den för att få sin prinsessa. Utan att känna Daniel särskilt väl är jag övertygad om att han inte varit i närheten av att hålla ett så stort tal tidigare i livet. Jämför man det med hans svärfar, som i hela sitt liv haft chansen att träna både teoretiskt och praktiskt, så skötte sig Daniel oerhört bra. Även Daniels pappa Olle svarade för ett tal som överglänste Kungens. Visst, Kungens tal var helt okej det också. I närheten av Daniel lär han aldrig komma, hur som helst.

bridebroom

Jag är oerhört trött på fiskmåsar. Den här tiden på året är de humörförstörare utan konkurrens. På min väg mellan hemmet och kontoret passerar jag just nu tre platser där måsar har bon i närheten. Exakt var dessa bon finns vet jag inte. Det som avslöjar bonas existens är de attackerande måsarna som tror att jag tänkt våldgästa deras hem. Korkade måsar stör min vardag just nu.

Efter att ha lyssnat på Thomas Bodströms näst senaste bok Idealisten kan jag konstatera att jag inte behöver bry mig om den senaste. Bodström skriver förutsägbart och tråkigt. Istället blir det Håkan Nesser för mig. Idag börjar jag lyssna på nya De ensamma. Jag gillar Nesser.

Fotbolls-VM pågår för fullt. Jag tänker inte skriva om vuvuzelan. Det börjar redan bli ett uttjatat ämne. Tyvärr dyker de snart upp överallt även här i Sverige när "lustigkurrar" vill ha uppmärksamhet.

När det gäller matcherna har jag sett de flesta. Många är imponerade av Tyskland men jag vill se dem mot "riktigt" motstånd. Australien var ingen värdemätare överhuvudtaget. För mig framstår Argentina som laget att slå. Där finns oerhört mycket kunnande.

Jag läser i Aftonbladet att Christer Björkman själv ska välja ut de 32 låtar som tävlar i Melodifestivalen. Nu vet vi hur hybris låter. Godnatt självinsikt. Godnatt Melodifestivalen.

På lördag är det dags. Efter månader av väntan ska de äntligen stå där, öga mot öga. Ghana möter Australien. Hoppas de slipper regn.

Jag har skrivit om det tidigare. Det var sommaren 1994. Jag och min gode vän Anders lyssnade på Crash Test Dummies nya platta God shuffled his feet och VM i fotboll pågick i USA. Det blev en magisk sommar. Nu har Crash Test Dummies släppt sin första skiva på drygt tio år. Den tar mig åtminstone halvvägs tillbaka till 1994. Att den inte tar mig hela vägen beror dels på att den inte är lika bra som God shuffled his feet, men kanske mest för att Sverige inte är med i årets VM.

Den 24 juli arrangeras Worldwide Photowalk. Runt om i världen vandrar fotoentusiaster, plåtar och umgås. Förra året gjordes drygt 900 vandringar med över 32.000 deltagare. I år är Falun en av platserna som deltar och jag har fått hedersuppdraget att sköta arrangemanget.

 

Ikväll avgörs vem som får Skid-VM 2015. Fyra platser tävlar och Falun är en av dem. När den svenska delegationen gjorde sin sista stora presentation häromdagen var det idel glada miner från allt och alla. Vi kunde se bilder på den svenska delegationen tillsammans med några av dem som ska rösta idag. Alla skrattade och såg så nöjda ut. Det påminner väldigt mycket om hur det såg ut för 25 år sedan när Falun var med och sökte Vinter-OS. När sedan beslutet kom, och Falun inte valdes, var chocken stor. "Det verkade ju så bra". "Vi är förvånade eftersom vi hade fått indikationer som pekade i en helt annan riktning". Ungefär så lät det.

Jag vill att Falun får VM. Därför hoppas jag att jag har fel. Samtidigt kändes de glada minerna häromdagen som mer gentlemannamässiga än äkta. "Eftersom jag inte tänkt rösta på Falun gäller det att jag ser glad ut på bilderna". Alltså rena motsatsen till att fotas med den österriska delegationen och tänka "Eftersom jag tänkt rösta på Oberstdorf gäller det att jag inte avslöjar det på de här bilderna. Jag kan le med dem efter beslutet istället".

När Torgny Mogren vann VM-femmilen i Falun 1993 var jag på plats. Det blev mitt största idrottsminne jag upplevt i verkligheten. Om fem år hoppas jag att det blir nya chanser till sådana upplever här i Falun.

Först några korta konstateranden:

Jag klarade att ta mig runt min tuffaste löpsträcka springande igår. Det var ett fall framåt.

Ryssvärmen är en benämning för den värme som kommer från öster. Första gången jag hörde talas om den var förra sommaren. Nu är värmen tillbaka igen. Om värme görs i en rysk fabrik eller skapas av solen spelar ingen roll för min del. Varmt är det i alla fall, och än så länge är det riktigt skönt.

Det kryllar av roliga klipp på nätet och dessa skickas inte sällan runt i mejl. Jag brukar inte orka kolla alla men idag såg jag ett som jag tycker är så fascinerande att det förtjänar en plats här:


Detta med artikelkommentarer på webbplatser. Jag har länge funderat över dem. För vem finns de - och vilket syfte ska de fylla? Det spelar i princip ingen roll vad artikeln handlar om. Merparten av kommentarerna präglas av samma trista ton. Idag publicerar Expressen en liten artikel om att U2 ställer in sin USA-turné eftersom Bono skadat ryggen och tvingats till operation. När jag läste artikeln fanns fyra kommentarer till den:

Postat av ...  32 den 26 maj 2010 kl 10:56
Har manga irlandska vanner och de skams for att komma fran samm land som U2

Postat av ... 34 den 25 maj 2010 kl 20:56
GÖTT! Då slipper dom förpesta världen med sin ur usla skitmusik!

Postat av ... 35 den 25 maj 2010 kl 17:41
De hundratusentals som hade tänkt gå och kolla på gubbarna bryr sig nog..?

Postat av ... 53 den 25 maj 2010 kl 15:55
Vem bryr sig....de har pengar ändå...

Så här ser det ut - överallt. Det har pågått i år nu och det kallas interaktion med läsarna. Finns det någon chans att en större webbplats vågar bli först med att skippa artikelkommentarer? Kan man hoppas att någon struntar i att trafiken eventuellt minskar något när de negativa skribenterna slutar besöka sidan? Det skulle vara befriande om någon tog första steget. Min övertygelse är att alla negativa kommentarer påverkar oss alla just negativt. Vilket värde har det?

Jag är ingen hurtig förespråkare av "tänk positivt"-inställningen. Jag är mer för realism och acceptans av läget, vare sig det är glatt eller ledset. Men att upplåta utrymme på allmän plats för människor som inte mår bra ser jag inget värde i. Låt dem sitta på en gemensam webbplats där de kan spy galla över allt och alla utan att dränka min vardag med hat och förakt.