Travtränare Fredrik låter meddela att han var på Hellman-konserten tillsammans med sin bror Matte-Henke. Han lovar också att man inte blir sjuk av att springa: "Inte ens om du springer så att du hostar blod blir du sjuk". Jag inledde nämligen fredagen med en löptur där jag kraftigt överskattade min övervintrade kondition. Man kan säga att jag tog slut. När det gäller eventuellt förestående sjukdom ska jag dock konsultera ännu en amatörläkare som har koll på det mesta.
 Jag bjöds på saffranssemla igår. Det var en ny och trevlig bekantskap.
 Även Fredrik har för övrigt svårt att skilja på Sandler och Stiller.
 För eventuellt oroliga kan jag meddela att jag börjar känna mig som en människa igen. Imorgon vill jag säkert springa igen.

För lite mer än två år sedan, den 23 mars 2004, spelade Jakob Hellman i Göteborg. Idag fick jag tag på en inspelning från den konserten. Hur det gick till? Svaret heter fildelning. Just nu, när jag sitter och lyssnar till magin, är fildelning så väldigt mycket mer än ett fånigt ord.
 "Kom med och lägg dej här i gräset under mej, och blöt ner kläderna."

Jag är bra på mycket. En sak jag nog måste anses ha expertstatus på är att blanda ihop skådespelare. Ett par jag aldrig lyckas skilja på är Ben Stiller och Adam Sandler. I det här fallet har det dock visat sig att jag inte är ensam om det problemet. Men det blir värre.
 I helgen såg jag "Pride and prejudice" där den kvinnliga huvudrollen spelades av Hillary Swank eller Natalie Portman. Eller, efter att ha tittat på filmen i en timme var jag klar på att det var Portman som spelade Elizabeth "Lizzie" Bennet. Jo, tjena! Keira Knightley var det rätta svaret.
 Vissa skådisar har jag dock koll på. Peter Haber och Michael Persbrandt till exempel. Däremot har jag aldrig förstått varför det inte är Haber som fått rollen som Beck ...

"Vi har inte tagit ställning i skuldfrågan genom publiceringen, men polisen har stark bevisning i form av DNA och brotten har påverkat en hel region under nästan åtta år."
 Så säger Expressens chefredaktör Otto Sjöberg angående tidningens val att publicera namn och bild på den misstänkte "Hagamannen". Om Expressen inte tagit ställning i skuldfrågan så måste jag vara både analfabet, dyslektiker och blind. Att publicera bild och namn på en person samtidigt som man kallar honom Hagamannen måste väl ändå innebära att man tagit ställning i skuldfrågan?!
 Hagamannen har gjort sig skyldig till sällsynt grova brott. Det ligger i allas intresse att en sådan person kan gripas och dömas. Däremot finns det inget som helst allmänintresse i att läsa en hycklande chefredaktörs pinsamma försök att försöka bortförklara den egentliga anledningen till att man publicerat namn och bild på den person som misstänks vara Hagamannen. Otto Sjöberg vill att hans tidning ska tjäna pengar. Det i sig är inget konstigt, men kan man inte erkänna det så är man bortgjord. Otto Sjöberg är bortgjord. Frågan är bara varför han får sitta kvar som chefredaktör trots upprepat märkliga handlingar. Vilka ideal är det han står för som ägaren Bonnier AB tycker är så bra? Konsten att hyckla?
 Det enda allmänintresse som finns när det gäller Hagamannen är att han grips och döms. Att visa namn och bild på honom känns i nuläget fullständigt oviktigt.

Av en ren slump ser jag att Thomas Di Leva spelar här i Falun ikväll. Eftersom jag rör mig rätt flitigt i staden så förvånar det mig att jag lyckats missa detta. En konsert med Di Leva brukar vara värd pengarna. Var är affischerna?

"Varför bloggar du inte?". Frågan kom från en kompis. Egentligen skulle frågan kunnat vara den omvända: Varför bloggar du?
 Har man jobbat med att skriva offentligt i många år så blir det ovant när man plötsligt inte längre har ett forum att skriva i. Det var också därför den här bloggen kom till. Jag kände att jag ville skriva igen. Dessutom fanns en väldig massa inspiration.
 Just inspirationen är central om man ska kunna skriva, och där finns också svaret på varför jag inte bloggat på en dryg vecka. Jag har gjort annat, i väntan på inspirationen.
 Nu är jag inspirerad, så nu skriver jag - om inspiration.
 Sveriges representant i Eurovision Song Contest 2006 är också inspirerad. Det fick henne att ropa ut sin kärlek till Gud vid Akropolis. Åtminstone enligt de svenska kvällstidningarna. Jag tror inte på kvällstidningarna. Jag tror inte på Gud heller.

Kvällens stora favorit i Melodifestivalen har fått talförbud. Det kan väl inte vara så att detta talförbud anmodats för att ge tillbaka svenska folkets sympatier för henne? Den senaste veckan har hon inte direkt fått bra press, om man säger så.
 När hon gör något annat än sjunger med munnen brukar det mest bli fel. Därför verkar det klokt att inte säga så mycket.
 För övrigt hoppas jag på Bard ikväll.

Jag var från början säker på att Patrik Isaksson skulle gå vidare från Andra chansen och få vara med i Globen på lördag. Under resans gång insåg jag dock att han skulle få svårt mot Rednex. Magnus Bäcklund kändes på något sätt redan klar. Nu blir Globen-finalen utan en av de bästa låtar som tävlat i Melodifestivalen på flera år. När historien skrivs tror jag att man kommer att säga "Va, gick inte den vidare till final ens?" när man pratar om Isakssons klassiker - för jag tror och hoppas att den blir en sådan.
 I min tv-soffa var vi överens om att Carola såg ut som Di Leva i sitt lockiga och fladdrande hår. Vi var också överens om att det inte var hennes låt som vann. Det var fenomenet Carola som vann - trots att hon sjunger sämre än någonsin.

Det är få sångröster som får mig att känna sådan olust som Shakiras. Låter hon likadant när hon pratar?!

Italienskan Christina Paluselli var den snabbaste kvinnan i årets upplaga av Vasaloppet. Nu anklagas hon för fusk. Hennes tränare och skidpartner ska ha hjälpt henne till segern genom att putta på henne i utförsbackarna. Bildbevis på denna "puttning" finns men är det verkligen fusk? På vilket sätt blir det lättare att ta sig mellan Sälen och Mora om man får en liten knuff av en stav i ryggen när man åker utför? Blir det mindre jobbigt att åka då? Jag trodde i min enfald att man gled automatiskt när det lutar nedåt i spåret.
Att ha en partner som man samåker med kan knappast vara förbjudet. I så fall måste man diska Daniel Tynell som låg och "vilade" bakom Jerry Ahrlin. Christina Palusellis tränare, Marco Selle, är knappa huvudet längre än Paluselli och att han måste använda sin stav istället för att "trycka ifrån" med Palusellis stav (som är kortare) är rätt givet. Dessutom är det väl så att det är mindre jobbigt att åka bakom någon även nedför? Om Paluselli velat fuska skulle hon väl ha legat i "draget" bakom sin tränare?