Just nu är det inne med barn. Det skrivs och pratas om barn överallt. Tyvärr är inte anledningen ett äkta engagemang utan att det är just "inne". Barnen har bara tagit innelistans förstaplats från fågelinfluensan. Om någon vecka är det något annat som alla ska prata om. Det är synd, för barn är så mycket viktigare än så ...

Den officiella låten för Fotbolls-VM framförs av Toni Braxton och Il Divo. Jag ska vara snäll: Pekoral!
Hur tänkte de ansvariga när man kom fram till den konstellationen?!

Ser precis nu att Tomas Ledin inte skrivit en ny låt till Fotbolls-VM. Istället har han gjort om "Vi är på gång". På en timme hade nästan 5.000 personer tyckt till om detta faktum och nästan hälften tyckte att det var "Skandal, det är för slött". Personligen tycker jag inte att det spelar någon roll eftersom Ledin skrivit samma låt i över tio år nu.

Hamnade på Rommetravet igår, bland kollegor och hästar. Ett spel gjorde jag - på Red Hot Dream. Nästan 30 gånger på oddsindikatorn. Slagen med en läpp. En påminnelse om hur det är att vara spelare.
  Någon som vet om det är nyttigt att springa i tokvärme? Jag gjorde det idag. Tog den korta slingan. Mötte ingen som gjort samma val som jag, vilket troligen betyder att man ska undvika löpning i stekande sol.
  Troligen är dock löpning att föredra framför att klättra i palmer. Särskilt om man är en rockstjärna med en historia fylld av allt annat än renlevnad. Fixar Keith Richards det här också?
Red Hot Dream ...

Det är nära nu. Igår fotade jag en myra på matjakt.
  Alla pratar väder nu. Till och med travtränare Fredrik gör det. I helgen hade han det så varmt att han ville bada, men där han bor ligger is på sjöarna fortfarande. Det gör den inte här, men vattnet blir inte varmare för det.
  Lite i förbifarten inser jag att jag nu haft internet hemma i tio år. Mitt första (och enda) Hotmail-konto firade tio år för bara några dagar sedan.

Igår vid tiotiden gick jag ut och ställde mig på balkongen. Alla lekande barn hade gått in och alla husägare hade avslutat dagens putsande i trädgårdarna. Det var alldeles tyst och stilla, så när som på alla fåglar som kvittrade. Det var då det slog mig. Hela atmosfären runt omkring mig utstrålade förväntan. Snart blir träden gröna, gräsmattorna blir allt grönare. Den utlovade solen och allt vatten som fyllt markerna kommer att fungera som en vårknapp de närmaste dagarna. I helgen tror jag att allt exploderar. När jag stod där på balkongen var det lugnet före stormen. Alla bara väntar. Snart händer det ...

Mackan och jag tog oss upp till den perfekta utkiksposten för att bevittna fyrverkeriet vid Falu gruva igår kväll. Vi var ute i god tid - och det var tur. Det utsatta tidsschemat hölls nämligen inte alls och både brasa och fyrverkeri brändes av före utsatt tid. Som den alerta fotograf jag nu är var jag dock beredd.
  Resultatet syns till höger. En rätt bra bild om jag får säga det själv. Det var dock allt annat än lätt att få till bra bilder. Förutom begränsade ljusförhållanden blåste det kraftigt och mitt inte helt stabila stativ hade vissa problem att stå still. Bilden är en av ytterst få som blev lyckade - men kul var det!

Det går inte att sova när ljuset löser av mörkret på morgonen, och vårkvällarna med sitt allt senare ljus skapar nya möjligheter. Exempelvis kan man springa senare. Ny vända igår. Aningen tyngre än vanligt och tämligen spänstlöst sista kilometern. Men runt kom jag!
  Idag ska man hålla sig undan för raketer. Fyrverkerier är någon slags flygande variant på "hundhögar"; man måste ständigt vara på sin vakt så att man inte får dem där man inte vill ha dem.

Ser nu att Kristdemokraterna kommit med ett förslag angående de små bruna högar som hundar lämnar efter sig.
  Böter lär knappast skrämma någon. Det vore bättre om hundägaren självmant orkade böja på ryggen och göra rent efter sitt ekipage. Frågan är varför det är så många som inte orkar det ...

I veckor (eller månader?) har jag omgetts av människor som längtar efter våren. Det är en slags ivrighet som skvallrar om förväntningar och förhoppningar. Förra veckan så kom våren. Solen kom med våren. Snön smälte bort och ljuset gjorde plötsligt dagarna märkbart längre. Men de ivriga människorna hann inte riktigt med. Det fanns nämligen någon som hade ännu mer bråttom - tussilagon!
  Under snötäcket verkar de ha stått laddade att bara skjuta upp ur marken. De har bara väntat på att det där vita skulle försvinna. Och så hände det!
  Våren är speciell, på många sätt. För mig som inte är allergiker är det mesta med våren positivt, men inte heller jag kan undvika att se alla efterlämningar efter vintriga hundpromenader som finns precis överallt. Hundägare är speciella ...