Under den senaste veckan har jag funderat mer och mer på fenomenet mikrobloggning. Att mikroblogga innebär att man med en mening beskriver något. Man berättar att man äter, att man jobbar, att man är glad, att man är ledsen eller att man vill köpa något - till exempel. Jag tycker det är meningslöst och fånigt. Hur kan man ha tid att skriva det? Vem ska ha tid att läsa?

Idag fick jag svaret. Lösningen kallas nanobloggning. Nu ska man blogga med ett enda ord. Plötsligt får jag upp hoppet igen. Nästa steg är alltså att helt sluta blogga minimalistiskt. Folk har redan tröttnat. Jag tror det är väldigt positivt.

Den traditionella bloggen tror jag däremot fortfarande på. Intressanta texter finns det alltid plats för. Mikrobloggarnas intressevärde tror jag däremot är extremt lågt. De är bara en trend, och den verkar lyckligtvis vara övergående. Hur länge lever nanobloggen?