Anja Pärson är inte Nike Bent - det vill säga glad så fort en mikrofon sticks under näsan på henne. Det är förmodligen en stor anledning till att Anja är så bra. Även om det inte skadar att vara lite trevlig när man blir intervjuad så ger det inga pallplatser. Åtminstone inte i utförsåkning.
  Att vara trevlig gav dock Marie Lindberg en pallplats i Melodifestivalen. Hon gjorde en Idol-audition i direktsändning med flera miljoner tittare. Hade det varit Idol eller Fame Factory hade hon inte gått vidare. Visserligen var låten bra, men sången var bitvis bara marginellt bättre än Addis Black Widow. Självklart skulle dock Marie Lindberg bedömas på ett annat sätt - och så blev det. Lika självklart som att The Ark skulle till Globen, lika självklart var det att svenska folket ville vara med och göra saga till verklighet. Marie Lindberg tillför finalen något som Jessica Andersson och Jimmy Jansson inte skulle ha gjort. Hon skapar intresse. Hon är ett fenomen. Sätter hon sången i finalen, ja då kan vad som helst hända. The Ark känns dock svårslagna. Det gäller inte Anna Book. Hon fick sina minuter i schlagersolen förra veckan.
  Dagens skidpass - det andra på 15 år - var ett stort steg framåt. Den sex kilometer långa slinga som förra gången var nära att sänka mig gick idag betydligt bättre att ta sig igenom. Det blev till och med en bonusrunda på två kilometer efter en stärkande kopp kaffe. Vasaloppet känns dock långt, långt borta.