Jag tycker att Carin Jämtin gör fel. Hennes medverkan i Agenda, morgonprogram, pressmöten och andra intervjuer fungerar inte bra. Det är inte det att hon gör ett dåligt jobb - tvärtom. Hon uppträder mycket bra och korrekt. Problemet är bara att hon inte har något att säga.
Och hur har det kunnat bli så här? Jo, givetvis beror det på att man är rädd. Man är rädd för att inte vara transparent i ett transparent samhälle. För det är ju transparent man ska vara. Allt ska fram. Det spelar ingen roll om det är luft. Är det luft, visa den.
Men varför blir det ett problem i det här fallet? Jo, det framstår som att inget händer. "Vi diskuterar hur vi ska göra.". "Vi läser stadgarna.". "Jag kan inte säga något namn.". "Det kan jag inte kommentera.". Det är så det har låtit i tre dagar nu.
Om jag hade varit rådgivare hade jag tipsat om följande: I söndags skulle Carin Jämtin ha berättat hur processen nu skulle komma att se ut. Det var precis vad hon gjorde. Mer hade inte behövts. Att sitta i Agenda och inte svara på en enda fråga, från journalister som tjatigt försöker få veta det hon inte har svar på, blir kontraproduktivt.
Socialdemokraterna kan mycket väl dra sig tillbaka några dagar. Partiet äger frågan och processen. Media kommer att spekulera alldeles oavsett om partiet säger något eller om det är tyst. Dessutom tror jag att väldigt många börjar tröttna på frågan. Lite paus skadar inte. Om det är Socialdemokraterna själva som bidrar till den tror jag det uppskattas av de som ska rösta.
Men vad har istället hänt? Jo, varje dag - gärna ett par gånger om dagen - står Jämtin och säger samma sak. Hon säger att hon inget kan säga. "Varför tar det sådan tid?". "Varför svarar alla nej?". "När får vi ett besked?". Jämtin har inga tydliga svar på journalisternas frågor. Givetvis har hon inte det. Det finns inga. Därför behöver hon inte stå där.
Ordet kris repeteras. Media säger det. Jämtin säger det. Kris, kris, kris. Jag tror inte att någon missat det. Men jag förstår inte varför Socialdemokraterna själva ska stå och upprepa ordet i intervju på intervju.
Vilsenheten i Socialdemokraterna blir tydligare för varje framträdande Jämtin gör. Det beror inte på att hon är dålig, men hon har fått en omöjlig uppgift. Nu är det bäst att vara tyst till det finns något att berätta.