Aftonbladets nöjeskrönikör Jens Peterson skriver idag om Killinggänget. Krönikan handlar om hur förmögna medlemmarna blivit. Peterson konstaterar framför allt att "Robert Gustafsson tjänar mycket pengar. Det är han väl värd."

Är det överhuvudtaget ifrågasatt eller ens aktuellt att ifrågasätta? Varför skulle Gustafsson inte vara värd de pengar han tjänar? Han har inte stulit dem från någon utan hans inkomster är kopplade till att publiken tycker om honom och betalar för hans prestationer.

Det här gäller rimligen alla som tjänar pengar utan att göra det på olagligt sätt. Jag har svårt att se varför man ska fundera kring om någon är värd de pengar den tjänar eller inte. Så länge man inte stulit pengarna av någon är de pengar man får resultatet av att någon eller några tycker att man är värd dem.

Jag ogillar uttryck som "typiskt svenskt" men Petersons krönika känns ändå väldigt svensk. Hela sättet att tänka bottnar i avund och missunnsamhet. "Är han verkligen värd det där?". Varför överhuvudtaget tänka i de banorna?

Det blir också lite intressant att fundera på om Peterson skulle ha kommit fram till att Gustafsson INTE var värd pengarna. Vad hade konsekvensen blivit? Hade Peterson personligen åkt och tagit dem från Robert eller hade uppdraget gått till någon statlig instans?

Peterson gör en parallell till att "direktörer och politiker roffar åt sig ersättningar". De är alltså inte värda de pengar de får. Även där gäller dock att de har rätt till pengarna om de inte tillskansar sig dem på ett olagligt sätt. Så måste det fungera. Lika lite som man kan konfiskera en komikers förmögenhet med motiveringen "du är inte värd dem eftersom du inte är rolig på rätt sätt" så kan man ta andras pengar med liknande motiveringar. Eftersom man har rätt till pengarna är man värd dem. Någon annan logik känns svår att tillämpa.