Jag minns inte det exakta datumet men det är på någon dag när 25 år sedan jag konfirmerade mig i Stora Kopparbergs kyrka. Igår var jag tillbaka på brottsplatsen. Det var dags för Elliot att döpas till Elliot.

Eftersom jag numera (och sannolikt även vid konfirmationstillfället) inte känner någon samhörighet med kristendomen är ett dop en annorlunda upplevelse. Jag hör vad prästen säger och jag respekterar hans tro. Där stannar det för min del. Innehållet känns inte riktigt 2010 även om både ton och formuleringar ändrats en hel del på de senaste 25 åren.

Nåväl, en Elliot med napp är cool både i en kyrka och på andra platser. Precis som vid konfirmationen får huvudpersonen dessutom presenter. Nu återstår att se om den plåtbil Elliot fick håller lika bra som min tioväxlade cykel som fortfarande efter 25 år är i stridsdugligt skick. Eller, inte riktigt. En bakhjulspunktering har tillfälligt placerat den i ett cykelställ.