Långt mellan bloggningarna nu. När döden kommer nära är den omvälvande, obegriplig och obönhörlig. Vi hanterar den på olika sätt. Jag har tänkt, gråtit och omvärderat. Idag tar jag kameran med mig ut i vårsolen och fångar ljuset.

Mauro & Pluras kök blev en slags kärlekshistoria i åtta delar för mig. Finalavsnittet blev en slags bekräftelse på vår kärlek eftersom det kändes skräddarsytt för mina öron. Att se och höra Peter LeMarc sjunga Little Willie John vid matbordet var inget annat än fulländat.

Nej, det är inte roligt att vara AIK-supporter. Att flera spelare och ledare skämmer ut sig genom att kritisera sin egen målvakt offentligt är så våldsamt korkat att det inte behöver kommenteras vidare.

Det var betydligt roligare att se Brage spela mot Hammarby på Söderstadion - och vinna! För bara ett par år sedan var Brage inte ens Dalarnas bästa lag. Nu spelade man överraskande bra och vann min kärlek.