Jag hade en fantastisk dag uppe på Lugnet igår. Med kameran i handen tog jag mig upp för Mördarbacken och vidare ut i spåren. Jag hittade en perfekt plats som senare en fotograf och en åskådare till hittade. Där stod jag och väntade. När solen var framme var vyn underbar. De gånger solen gick i moln blev det inte fullt lika bra. Nere från skidstadion hörde jag i högtalarna att starten gått. Exakt var vid spåret jag stod hade jag inte koll på, men jag gissade att det var efter ungefär två kilometers åkning, mestadels uppför. Solen kom och gick. Skulle den vara framme när fältet susade förbi? Jodå, det var den.



När fältet passerat var det dags att hitta en ny plats. Eftersom det handlade om gemensam start skulle damerna inte passera "min" plats fler gånger under loppet. Jag pulsade tillbaka samma väg som jag kommit och tittade lite hur åskådarleden ringlade längs banan. Var såg det ut som om åkarna inte passerat ännu? Ett par hundra meter längre ner såg jag hur förväntansfulla huvuden stod vända åt ett och samma håll. Därmed var målet utstakat. I något som kunde liknas kontrollerad raskgång tog jag mig dit. Att fota handlar om tajming. Ibland kommer man rätt - och ibland blir det fel. Att jag hann i tid innan åkarna kom är mina bilder ett bevis för. När jag senare kollade upp på SVT Play exakt hur rätt, då såg jag att min tajming knappast kunde varit bättre. I klippet på SVT Play kan du hoppa fram till 15.15. Notera figuren som efter 15.24 dyker upp bakom björken till vänster, rakt under stjärnan. Notera också att jag har kameran redo när fältet passerar, som om jag stått där hela dagen och väntat.







Så visst hade jag en bra dag. Tajmingen var det inte heller något fel på. När jag slog upp ögonen på söndagsmorgonen snöade det för fullt, var en grad kallt och grå himmel.

Det finns fler bilder från lördagen på bilderavmig.se.