Att promenera ger tid för eftertanke. Åtminstone är det så för mig. Exakt vad som dyker upp i tankarna varierar. Igår började jag tänka på den svenska vargstammens storlek och berättigande. I vargtäta områden (kan det finnas sådana när antalet vargar är färre än 300?) finns det det de som inte vågar släppa ut sina barn. Man är rädd för vargen.

Det var det här jag tänkte på och så mötte jag en hund. Precis när jag mötte den gjorde den ett utfall mot mig och skällde. Det var egentligen inte märkvärdigt alls men hade jag gått med ett barn så hade sannolikt barnet skrämts. Där gick jag och funderade. Hur många människor skadas av vargar i Sverige varje år? Hur många skadas av hundar?

Idag på lunchen letade jag upp lite siffror. I en artikel i Aftonbladet från 2006 hittade jag uppgiften att 6.000 svenskar per år söker akut vård efter att ha blivit bitna av hundar. Vad jag kunnat se har ingen svensk blivit biten av en varg de senaste tio åren. Jag kan nog gå ännu längre tillbaka i tiden och ändå inte hitta en svensk skadad av en varg.

Försöker jag applicera någon form av logik på detta så kan jag inte komma fram till något annat än att hundar är farligare än vargar. 6.000 mot noll får väl anses vara någon form av utklassning.

Nu säger jag inte att vi ska förbjuda och utrota alla hundar. Det enda jag undrar är varför det är så oerhört viktigt att utrota vargen. Särskilt rationellt känns det ju inte.

Min enkla efterforskning har inte innefattat hur många hundar och andra djur som skadas av vargar varje år. Jag har inte heller kollat hur många hundar och andra djur som skadas av hundar varje år. En kvalificerad gissning är dock att vargen är chanslös att utmana hunden även om den titeln.

Sett till de siffror jag hittat borde det väl finnas utrymme för vargen om vi accepterar hunden trots att den är farligare. Ändå är vargmotståndet oändligt mycket större än hundmotståndet. Är inte det åtminstone lite konstigt?