Det är svårt att göra något annat än att älska en serie där det spelas Hurriganes på restaurangen. I SVT-serien Morden får karaktärerna utrymme. Allt är genomarbetat och intressant.

Mindre lyckad var den andra filmen på Stieg Larssons böcker. Flickan som lekte med elden är bitvis pinsamt tafflig. Det är helt ovärdigt så bra böcker. Visserligen är hela grejen med Paolo Roberto fånig redan i boken, men att se Roberto spela sig själv blir larvigt. Det blir framför allt helt knasigt när han inte blir porträttlik.

Spotify i mobilen. Nu har jag det, och det är lite science fiction. Att kunna bära med sig ett sådant musikbibliotek är definitivt overkligt.