Det går egentligen inte att säga så mycket. Jag är glad att jag får vara med på Zlatans resa. Igår gav han ännu ett prov på sin magi. Det var overkligt. VM-drömmen lever.

Snart börjar programmet där ensamstående mammor söker nya pojkvänner. Vuxna kvinnor blandar in sina barn i jakten på kärleken och låter det sändas i tv. Vuxna män accepterar att konkurrera med andra män om mammornas gunst - och de gör det i tv. Att låta barn vara med i den här typen av vuxenlek är inget annat än omdömeslöst. Bojkotta programmet, för barnens skull.

När vi ändå är inne på omdöme så har Sveriges obegripligaste åsiktsmaskin tyckt till igen. Jag har nämnt Robert Collin tidigare i den här bloggen. Att han tillåts sprida sitt omdömeslösa textskräp i Sveriges största tidning är sorgligt.

Men idag tänker jag på Zlatan. Jag försöker förstå att det faktiskt hände. Han gjorde mål på övertid. Jag var tvungen att ringa till Jerker för att kolla så att jag inte drömde. Jerker hade också sett målet. Jag var vaken. VM-drömmen levde. Det var särskilt roligt för Rasmus Elm som orsakade Ungerns straff (rätt dömd) att det var just Elm som slog den fantastiska passningen till Zlatan. I det ögonblicket kan han ha räddat sin framtida karriär. Att tvingas bära att ha orsakat en straff som berövat Sverige en VM-biljett hade inte varit bra att ha i sitt CV. Särskilt inte när Elm i övrigt hade varit en av de bästa svenskarna på plan.