Jag har en tanke. Den har funnits där länge. Det började som en teori och ju längre tiden gått desto mer jag har insett att den stämmer. Internet är gränslöst. Det skapar ett gränslöst beteende. Gränserna suddas inte ens ut utan de slutar bara att existera. Folk skriver vad som helst eftersom de inte behöver ta konsekvenserna av det. Bilder sprids som egentligen mått bäst av att aldrig visas. Men det är inte det som är min tanke.

Det jag upplever är att detta gränslösa beteende även tagit bort gränsen mellan internet och verkligheten. Beteendet tas med ut i vardagen. Folk slutar bry sig. Det är som om man är lika odödlig och osårbar som på nätet.

För att inte skriva en hel bok om vad jag menar ska jag ta ett exempel. Idag läser jag att utpressare vill ha pengar av John Travolta för att inte sälja bilder på Travoltas nyss avlidne son. Förutom att det givetvis är svårt att förstå hur någon ens kan komma på tanken att göra det, så finns det en dimension till som jag tror är ett resultat av detta gränslösa landskap människor lever i numera. Jag ska försöka formulera hur jag tänker.

Man pratar numera om ett transparent samhälle. Det innebär att allt kommer fram. Internet är den huvudsakliga bäraren i form av bloggar, nyhetssajter, communities och olika diskussionsforum. Mobiltelefoner, videokameror och kameror är så spridda idag att man måste gå ut i skogen för att inte riskera att någon fångar det man gör på film. Det går givetvis inte att säga att allt kommer fram, men det är oerhört mycket svårare att dölja saker idag.

Det här är naturligtvis inga nyheter. Däremot saknar jag diskussionen kring konsekvenserna. Jag tycker mig som sagt se dem hela tiden och jag har gjort det allt oftare. Det kommer knappast som en överraskning att jag inte gillar det. Jag har svårt för nonchalans, likgiltighet och oengagemang. Man behöver inte gå särskilt långt för att märka det. Ring till supportavdelningen hos en telefon- eller tv-operatör så vet du vad jag menar. Hur många frustrerande samtal har du på varje samtal som kändes bra? Jag tror att jag är generös om jag säger att ett av fyra samtal hjälper mig. I de övriga fallen är jag allt från lite irriterad till upprörd över ointresset och/eller okunskapen att hjälpa.

Och när jag sammanfattar det här i en slutsats så blir den: Ingen verkar bry sig i att ingen bryr sig. Jo, visst blir folk irriterade men sedan då? För mig är ett samhälle där inget spelar någon roll ett otäckt samhälle. Jag har väldigt svårt att se att det skapar lyckliga och harmoniska människor. Någon lösning har jag inte, men jag har verkligen en önskan om att folk börjar bry sig. I annat fall reagerar ingen till slut på att det sprids bilder på döda människor. Respektlösheten får regera och i ett sådant klimat finns inga vinnare.