Ikväll är det idrottsgala. Det passar mig perfekt. Jag dukar upp med goda korvar, korvbröd, Johnnys senap och julmust. Så blev min partypåse för kvällens evenemang. Nog såg jag ett uns av avundsjuka i kassörskans ögon när varorna passerade på bandet.
Travtränare Fredrik vill att jag ska börja publicera recensioner igen. Jag var rätt flitig på den punkten när jag startade sajten för drygt tre år sedan, men jag orkade inte riktigt hålla igång recensionsdelen. Nu ska det bli ändring på det. Jag har sett två filmer i helgen, och båda ska recenseras innan idrottsgalan drar igång.
Enligt Aftonbladet har Svenska Ridsportförbundet bedrivit en röstningskampanj för att Rolf-Göran Bengtsson ska få Jerringpriset. Om det stämmer, och Bengtsson mot förmodan vinner, måste han rimligen inse hur det gått till. För hur ska en ryttare kunna vinna Jerringpriset utan "fusk"? Lika folkkära som Kallur, Kalla och Zlatan lär de aldrig bli. Visst får Ridsportförbundet ägna sig åt det här om de orkar, men hur tänker de? Det drar ett löjets skimmer över en av de mest populära sporterna i Sverige, och framför allt över alla de aktiva inom ridsporten som nog mycket hellre vinner priser av egen kraft.
Robert Wells och hans kör fick lämna Körslaget. Spelar det någon roll?
Jag tror inte att Rolf-Göran Bengtsson har skuggan av en chans att få Jerringpriset.
Några ord om Liza Marklund också. Jag såg hennes första intervju sedan stormen kring Gömda drog igång. Marklund kändes kontrollerad och rätt oengagerad under inledningen av intervjun. Det var först när Anders Pihlblad frågade henne om hon trodde att det fanns de som ville sänka henne därför att hon är så framgångsrik som hon vaknade. Då kom Marklund igång, och jag fick en känsla av att det är precis så hon vill ha det. Trots att hon tidigare i intervjun bedyrat att hon vägrade att bli ett offer njöt hon nu av att vara ett. Det smakade illa.
Trots all debatt, och trots att Marklund numera anser att det var olyckligt att kalla Gömda för en sann historia, står det fortfarande så här om boken på Piratförlagets hemsida: "Detta är en sann historia, en dokumentär roman."
Efter att ha tagit del av den information som kommit fram tycker jag att det framgår tydligt att hela Gömda-historien är ett medvetet bedrägeri från Marklunds sida. När boken lanserades gjordes det med hjälp av "Mia" som satt maskerad bredvid Marklund i tv och i intervjuer. Att nu stå där med byxorna nere och försöka låtsas som att läsare och andra missuppfattat allt, det är rent nonsens. Författare får hitta på hur mycket de vill, men säger man att en historia är sann så kan den inte vara påhittad. Så enkelt är det.
