Efter en halvtimmes promenad i snöyran tänkte jag försöka sammanfatta mina intryck från den första deltävlingen i Melodifestivalen: Undermålig underhållning, SVT!
 Jag vet inte, men det känns som att någon någonstans gått väldigt vilse. Att på allvar tro att det som erbjöds tv-tittarna ikväll var bra underhållning, det är att förolämpa svenska folket. Visserligen är en stor budget ingen garanti för att göra bra tv-underhållning, men tänk ändå att man kan göra så lite av så mycket.
 Hannah Graf? Kuddkrig? En orkester från ett barnprogram? En "enmansorkester" med telefax? En dokumentär om ett mikrofonstativ? Allvarligt talat?
 Melodifestivalen är Sveriges mest populära tv-program. Borde det inte då ha en programledare som håller måttet. Lena Philipsson var ingen hit.
 Andreas Johnson gick vidare, och det var bra. Att gaphalsen Bengtzing gick vidare var inte särskilt överraskande. Har man rest Sverige runt i 365 dagar och sjungit samma låt två gånger varje gång, ja då har man uppenbarligen lyckats skapa sig en rätt stabil fan club.
 Det enda som höll riktigt bra klass var pausunderhållningen. Tänk att man kan göra så mycket med så lite.