Dansbandskampen. Jag hade inte tänkt titta men fastnade ändå, givetvis lite nyfiken på att se hur en sådan idé fungerar i praktiken. Fem dansband som möttes, varav två skulle gå vidare i tävlingen. Om det nu finns tävlingar som har någon mening så kändes nog inte det här som en av dem. Vad jag förstått var det många dansband som ville vara med. Hur då det genomusla "bandet" Kändiz tog sig ända till en deltävling är en gåta. En tjej som inte kunde sjunga, en rytmsektion som bestod av en keyboard(!) och där bandet gjorde sin allra första spelning, bortsett från två företagsspelningar - vad var det?! De blev givetvis totalsågade och åkte ur direkt.

Annars var programmet lite märkligt. Ett av banden valde att göra en version av Robbie Williams Angels som inte var det minsta dansband utan en ren cover. Faktum var att förvånansvärt många av de låtar som spelades i programmet inte kändes särskilt dansanta. Dansbandsmusik är funktionsmusik. Tanken är att man ska dansa till den. Vill man gå på konsert finns både bättre band och mer spännande platser att gå till. 

Hur som helst blir Dansbandskampen en succé, det är jag övertygad om. Jag kommer inte att titta fler gånger men programmet känns perfekt för Sverige.

Fredrik Virtanen har inte varit min favorit. Möjligen håller han på att bli det. Han har ett nytt program i TV6 som i sin form påminner lite om det Robert Aschberg gjorde med Gert Fylking på 90-talet. Dessutom skriver Virtanen något bra om hur cynisk mediavärlden blivit i Sverige. Läs hans text här: TV4 lämnade Katrin som ett lamm till slakt

Det står nog inte på förrän Katrin Zytomierska har ett nytt jobb. Så fungerar det i en mediavärld där alla är kompisar med alla. Dumheten råder. Därför är det befriande att läsa att åtminstone Virtanen inte verkar tillhöra samma kompisgäng som Zytomierska/Schulman/Porseryd/Cavling/Alsing/Forsell.